Assarmo: Skev moralisk kompass

Sveriges riksdag – och kanske främst den rödgröna regeringen – visar allt oftare prov på svårigheter att följa den moraliska kompassen. Om politikerna istället vänder örat mot allmänheten ute i landet skulle de inse att det finns ett stort folkligt stöd för att kristna ska få leva sina liv i fred och slippa terroriseras av islamister.

I skrivande stund har Sveriges riksdag nyligen röstat nej till att kalla IS gärningar för ett folkmord. Förföljelser, fördrivningar, tortyr och mord på de minoriteter som inte passar in i undergångssektens snäva bild av hur kalifatet ska se ut räcker alltså inte.

Det finns säkert många argument för varför alla partier utom Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna röstade ner motionen. De kanske rentav är hållbara, vad vet jag?

Jag är, det ska jag villigt erkänna, ingen expert på den logik som jag förmodar används i riksdagshuset.

Inte försvarbart

Och än så länge har ju IS inte tagit livet av exakt varenda individ tillhörande en minoritet. De är visserligen på god väg – och en socialdemokrat erkände faktiskt att deras framfart är ett ”försök till folkmord” – men ännu är de inte framme.

Så om man tar detta i beaktande var kanske beslutet logiskt. Men är det moraliskt försvarbart? Naturligtvis inte.

Sveriges riksdag – och kanske främst den rödgröna regeringen – visar allt oftare prov på stora svårigheter att följa den moraliska kompassen.

Intima samarbeten

Vi har sett det hos Miljöpartiet, där islamister getts fritt spelrum till maktens korridorer. Vi har sett det hos Socialdemokraterna, där den troende falangen länge samarbetat med islamistiska krafter.

Möjligen kan nonchalansen inför larmrapporterna om att kristna flyktingar terroriseras på flyktingboenden rentav vara en följd av dessa intima samarbeten med radikala islamister.

Stefan Löfvens, och andras, ständigt återkommande trams om ”naivitet” är helt enkelt ingen trovärdig förklaring till varför svenska – sekulära – partier väljer att samarbeta med islamister. Så varför sker det då?

Blundar för problemen

Det finns inget självklart svar på den frågan, men en orsak skulle kunna vara en förhoppning om att detta ska säkerställa att inga blodiga terrordåd begås på svensk mark.

Om så är fallet blir det genast mer förståeligt varför svenska politiker generellt, med vissa lysande undantag, intar en så styvmoderlig attityd gentemot förföljda kristna.

Om vi låtsas att något inte finns, så finns det inte. Blunda för de kristnas situation så blir de radikala islamisterna välvilligt inställda och låter vårt lilla land vara i fred.

När kraven ställs på flyktingboenden för kristna blir argumenten följaktligen de numera vanligt förekommande: Vi ska inte skilja på folk och folk. Alla är lika välkomna och alla har samma värde.

Opinion mot terror

Men i praktiken innebär ett sådant resonemang att även den som terroriserar en annan flykting, på grund av dennes religiösa tillhörighet, är välkommen i Sverige. Det sänder ut helt fel signaler – och dessutom har man inte folkets mandat att sända ut dem.

Svenska folket är förvisso i allmänhet välkomnande mot främlingar men mot religiös extremism är toleransen ytterst liten.

Om politikerna skulle vända örat mot allmänheten ute i landet istället för att förlita sig på så kallade twitterstormar och diverse intresseorganisationer skulle de snart inse att det finns ett stort folkligt stöd för att kristna ska få leva sina liv i fred och slippa terroriseras av islamister.

De skulle förmodligen också inse att det finns ett lika stort stöd för att kalla IS folkmord vid dess rätta namn.