Är du den du tror?

Efter tre generationer är man ofta bortglömd. Men med släktforskning kan man väcka minnen av bortgångna till liv och lära sig mer om sig själv.

– Är det någon här som är släkt med Gustav Vasa?

Det är Marianne Jonasson, lärare i släktforskning, som ställer frågan till den förväntansfulla skara som bänkat sig denna första kurskväll. En kvinna räcker upp handen. Jo, hon har hört att hon är släkt med Gustav Vasa. Med en liten glimt i ögat säger Marianne att det är rätt många svenskar som tror det. Men att hitta bevis är svårt.

Lagen om folkbokföring stiftades år 1686, sedan 1700-talets början finns det kyrkböcker från alla församlingar. Men kungen dog långt dessförinnan, år 1560. Dock är det hans förtjänst att vi är så väl bokförda i Sverige. Han var den som började hålla koll på bönder och soldater, för att kunna bekosta och föra krig.

– Om du är adlig är det lättare att få vetskap, tillägger Marianne. I adeln har man bokfört släkten längre tillbaka.

Nej, kvinnan tror inte att hon är av adlig börd. Men precis som övriga kursdeltagare vill hon lära sig mer om sin bakgrund.

Vad vill deltagarna veta?

Vad har deltagarna för förväntningar? Vad vill de veta? En kvinna har inga släktingar kvar i livet, som hon känner till. Men hon vet från vilken by i norra Sverige hon härstammar. Hon tänker besöka byn och vill förbereda sig, kanske hitta anförvanter och namn på släktgårdar.

En annan kvinna vill veta mer om sin morfar. Hennes nu avlidna mormor undvek alltid att tala om honom.

– Något skumt är det, säger kvinnan.

Kvinnan som kanske är släkt med Gustav Vasa vill forska om sin mormor och mormors släkt. Mormor försvann ur familjen, in i mentalsjukdom, när kvinnans mamma var några år gammal.

– Jag har hört att mormors släkt var stockholmare sedan flera generationer, säger kvinnan.

– Det ska du få reda på innan vi skiljs ikväll, lovar Marianne.

Hur går man då tillväga när man vill veta hur ett släktträd ser ut? Först och främst måste man inse att släktforskning verkligen handlar om att forska. Det krävs noggrannhet, uthållighet och källhänvisningar. Det kan vara svårt att snirklig skrift från tidigare århundraden. Men verktygen finns och det mesta är i dag digitaliserat. Hur som helst, vill man börja släktforska rekommenderas en kurs för att komma igång och göra rätt från början.

Man talar om stamtavla och antavla. Stamtavla är när man utgår från en individ och fyller på med dennes ättlingar. En antavla går bakåt och visar en persons anor.

– Man ska alltid börja med sig själv, säger Marianne. Sin födelsenotis. Och fylla i en antavla, med födelsedatum, församling och län. Sedan går man vidare till kyrkböcker, andra källor och arkiv.

Fram till 1991 skötte kyrkan folkbokföringen. I dag är det skattemyndigheten. I kyrkböckerna nedtecknade prästen församlingsbornas liv och leverne, från födelse till död. Dop, lysning, bröllop, sjukdomar, olyckor, dödsorsak och begravning.

Börja med sig själv

En oumbärlig källa till information är husförhörslängden. Där är alla i församlingen inlagda gårds- och familjevis. Här finns uppgifter om vilka som föddes på gården och vilka som dog, vilka som flyttade in och vilka som flyttade ut, både om bondefamiljen och tjänstefolk. Statare flyttade ofta varje höst. Man kan följa dem från gård till gård.

I stort sett alla kyrkböcker finns avfotograferade hos myndigheten Svensk arkivinformation, SVAR, som är en avdelning av Riksarkivet som ligger i Arninge. Arkiv digital är ett annat arkiv där färgfoton av kyrkböckerna finns. Dödboken är en dvd-skiva där man kan finna alla som dött, från 1901 och fram till 2013, en annan användbar informationskälla.

Varför ska man då börja med sig själv, om det nu är morfar och hans bakgrund man vill veta mer om?  Jo, för att morfar kanske inte är ens morfar. Det är inte säkert att pappa eller mamma är ens biologiska förälder heller.

Marianne berättar att varje termin är det en eller ett par kursdeltagare som upptäcker att den person de trott är farfar eller morfar, eller mamma eller pappa, inte är det. De flesta har någon ”fader okänd” i sitt släktträd. Det var också vanligt att en kvinna gifte sig när hon var gravid, men inte nödvändigtvis med det väntade barnets far.

Intressanta fakta i födelseboken

I kyrkobokens födelsebok får man reda på hur det ligger till. Det kan stå ”fader okänd” men ibland finns den biologiska faderns namn där. Och även om det står fader okänd i födelseboken så kan det i en husförhörslängd finnas en uppgift om att någon namngiven man har erkänt faderskapet.

Precis som kvinnan som hört att Gustav Vasa var en anfader, finns det de som växt upp med föreställningen att de är resultat av en utomäktenskaplig förbindelse, mellan en piga och en herreman.

Även om det inte går att slå fast att så är fallet, så kan det finnas tecken som bekräftar historien: som att ett barnlöst par på ett gods har ovanligt många pigor som har barn med fader okänd. Eller så kan man fundera över varför en ogift piga gav sitt barn namnet Hermanina, när godsherren hette Herman.

När man släktforskar får man vara beredd på överraskningar, trevliga och sorgliga.

Hur gick det med kursdeltagarnas förväntningar på kursen? Infriades de?

Jo då, damen utan kända släktingar fick en lista namn på människor och gårdar i den norrländska byn, och också rådet av Marianne att ta kontakt med hembygdsföreningen på orten. De är ofta guldgruvor för den som vill veta mer om människors liv och öden.

Mormor var inte änka

Damen med en okänd morfar fick veta att mormor inte alls blivit änka tidigt i livet som hon sagt, utan istället hade skilt sig från morfar då han dömdes till fängelse. För att få veta vad han dömdes för måste barnbarnet söka sig vidare till rådhusrättens arkiv i staden där han suttit fängslad.

Damen som trodde att hennes mormor var urstockholmska fick, precis som Marianne lovade, redan första lektionen veta att det inte stämde. Mormor växte upp i Sölvesborg och flyttade först som tonåring till Stockholm. I Sölvesborg ägde mormorsmor en fastighet, inte så vanligt för kvinnor på den tiden. Och eftersom hon visade sig vara av adlig börd, så kan damen luska vidare i frågan om släktskapet med Gustav Vasa.