Assarmo: Osmakligt fjäsk för jihadist

När ska det vara slutfjäskat? skrev jag nyligen i ett inlägg på sociala medier. Och jag fick genast bassning. Jag talar om hela Sveriges nya älskling, den avhoppade jihadisten Anna.

Ibland finns det inga gränser för hur goda och snälla vi antas vara i det svenska samhället. Jag talar om hela Sveriges nya älskling, den avhoppade jihadisten Anna. Hon syns nu i vartenda massmedium i en enda lång gratiskampanj för hennes bok. En bok med titeln ”Älskade terrorist”.

Redan bokens titel är djupt osmaklig. Tveklöst gnuggar förlagsledningen händerna inför denna möjlighet att göra grova pengar på massmord, och det finns ingenting juridiskt som hindrar dem. Det finns ingenting som hindrar jihadisten Anna att bli stenrik på sin egen terrorism heller.

Men är det etiskt riktigt? Naturligtvis inte. Inte heller är det etiskt riktigt att låta denna kvinna medverka i TV-soffor och tidningar, där hon fritt kan berätta om sitt liv – utan att det ställs ett enda krav på att hon ska ställas till svars.

Fick bassning

När ska det vara slutfjäskat? skrev jag nyligen i ett inlägg på sociala medier. Och jag fick genast bassning. Hon har ju kommit till insikt. Tänk på att hon kan bli en förebild för andra unga flickor som känner sig rotlösa och så vidare. Ännu har jag inte blivit anklagad för att ”hata” henne men det kommer säkert. All den stund man ställer krav på någon kommer anklagelserna om hat som ett brev på posten.

Det skrämmer inte mig det minsta. Jag köper nämligen inga av argumenten för att jihadisten Anna ska bli smekt medhårs i svenska medier. Jag köper inte ens att hon verkligen kommit till insikt. Hade hon gjort det skulle hon inte låta sin person exponeras i parti och minut utan verka i det tysta, ödmjukt och försynt.

Bara bokens titel säger allt om vad för slags förebild denna kvinna eventuellt skulle kunna bli, och det är sannerligen inte en god förebild för någon. Gång på gång läser jag artiklar och reportage där hon uttalar sig och gång på gång slås jag av hur lite ånger och insikt hon visar och – ännu värre – hur hon romantiserar terrorn och dem som utövar den.

Risk att tjejer lockas

Det enda hennes bok möjligen skulle kunna leda till – förutom allmän vämjelse över att ett förlag faktiskt ger ut den – är att fler rotlösa unga tjejer gör precis samma sak som hon själv gjorde: sällar sig till fanatiska massmördare och därmed säger ja och amen till slakt på oskyldiga.

Jihadisten Anna kommer, om hennes ånger är verklig och hennes insikt sann, att bli förlåten av Gud när det är hennes tur att möta Honom. Som människor har vi inte rätt att döma henne. Men vi har heller ingen skyldighet, eller ens anledning, att normalisera hennes handlingar. Därför borde medier, bokförlag och TV-gurus som Skavlan ignorera henne.

Så har inte skett. Lockelsen är alltför stor. Alla vill vara med. Och för att det inte ska märkas att det handlar om att profitera på onda handlingar utmålas hon som ett oskyldigt offer för kärleken.

Jihadisten Anna går med andra ord en blomstrande framtid till mötes. Hennes karriär är kirrad, tack vare hennes samröre med ondskan. Sommarpratare i P1 är givet, liksom en plats i diverse paneldebatter och låtsasdjupa samtal i SVT. Samhället vet inte till sig i sin kollektiva godhet. Och under tiden fortsätter IS att slakta och skövla allt i sin väg.