Bilden av Sverige

Synen på äldreomsorg, arv och ålderspension är frågor som skiljer sig mellan länderna. På samhällsorienteringen i Tumba dryftas olikheter och likheter mellan Sverige och Syrien av dem som är på väg att bygga upp ett liv här.

Ute är det snöglopp och mörk eftermiddag. Bara de som är tvungna skyndar fram i snålblåsten. Men inne i Xenter, ett utbildnings- och kulturcentrum i Tumba, är det ljust och sjuder av aktivitet.

Här samsas gymnasieskola med yrkes­utbildningar och olika kultur­projekt. Och så har eftermiddagens lektion i samhällsorientering för nyanlända precis dragit igång. Kursdeltagarna har fått uppehållstillstånd i Sverige, flera efter många månaders väntan i sysslolöshet.

Nu är de ivriga att etablera sig i det svenska samhället. De har blivit placerade i Botkyrka kommun och under två års etableringsperiod får de bidrag, är inskrivna hos Arbetsförmedlingen och har rätt till 60 timmars samhällsorientering, vilken kommunen är skyldig att erbjuda. I Stockholms län har man också lagt till tolv timmars hälsokommunikation.

Gillar att diskutera

Bänkarna i klassrummet är placerade i hästskoform och framför ”vita tavlan” står samhällskommunikatör Dima Ibrahim.

– Esma, esma! uppmanar hon deltagarna.

Hör upp, hör upp! betyder det på arabiska. Det är en prat- och debattglad grupp, och Dima Ibrahim vill att de ska tala en och en i taget och inte för fort, så att Huda Saba som tolkar åt Poletiks utsända ska hinna med.

Gruppen består av ett tjugotal deltagare, ungefär lika många män som kvinnor och i olika åldrar. Några är kristna, andra är muslimer. Det är en inte alltför homogen grupp, även om alla är syrier.

Sker genom dialog

Samhällsorienteringen ges på gruppens modersmål.

– Deltagarna delas in i grupper utefter vilket språk de talar, inte efter utbildning eller annat. Det är precis som i samhället i övrigt, där olika människor möts, säger Josefine Nilsman, informatör på Centrum för samhällsorientering i Stockholms län.

Hon säger att samhällsorienteringen ska ges i dialogform. Det ska inte vara föreläsningar, men lagar och regler ska läras ut. Dima Ibrahim, som alltså är samhälls­kommunikatör, är anställd av Hermods som är huvud­leverantör för tre år framåt. Samhällskommunikatörerna godkänns av uppdragsgivaren Centrum för samhällsorientering.

I Stockholms län utgår samhällsorienteringen från boken ”Om Sverige”. Den används i många kommuner i Sverige och första upplagan framställdes 2010. Boken revideras varje år.

Kulturella skillnader

Om Sverige är indelad i åtta kapitel. Denna eftermiddag i Tumba i Botkyrka är det ämnet Att åldras i Sverige som gruppen fördjupar sig i. Alla deltagarna är överens om att det finns många kulturella skillnader mellan Syrien och Sverige, och att det märks tydligt i synen på äldre och ansvaret för dem.

Dima Ibrahim har berättat att staten och kommunen har det formella ansvaret. Att alla äldre har rätt till vård och omsorg i samhällets regi. Alla har rätt till pension, men av olika storlek beroende på hur man har arbetat, eller inte. Äldre invandrare har rätt till äldrebidrag.

En yngre kille i gul tröja tycker att det är förfärligt att anhöriga inte tar bättre hand om sina gamla föräldrar i Sverige. Han berättar om ett besök på ett äldreboende han gjorde när han bodde på ett asylboende i norra Sverige. De gamla var ensamma och ledsna, säger han.

En lite äldre man tycker att systemet med att samhället har huvudansvaret för de äldre är bra.

– I Syrien är det orättvist, säger han. Har du pengar och möjlighet att ta hand om en anhörig så är det bra, men alla har inte det. Den yngre mannen blir upprörd över detta.

– Det är min plikt att ta hand om min mamma, säger han, och tillägger att han inte kan återgälda ens en bråkdel av allt det som hans mamma givit honom: han tänker i alla fall ta hand om sina föräldrar när de blir gamla.

Stora familjer

En kvinna säger att i Sverige arbetar alla, även kvinnorna, så det finns inte så mycket tid över för att ta hand om anhöriga.

– De syriska familjerna är stora, och omfattar inte bara mamma, pappa, barn, invänder den unge mannen. Det finns alltid någon som har tid och möjlighet att ta hand om de gamla.

Den äldre mannen säger diplomatiskt att familjens ansvar för anhöriga, och samhällets ansvar, kan komplettera varandra och att man får anpassa sig till det svenska systemet.

Jobbar längre

Nu glider samtalet in på att för att samhället ska ha råd med äldreomsorg och pensioner så måste alla som kan jobba och betala skatt, och helst arbeta längre upp i åldrarna än i dag. En man tvivlar på att han kommer att orka jobba länge, han har varit med om så mycket i sitt liv, så det känns tungt.

– Vi blir kanske yngre när vi flyttar hit, och orkar mer, replikerar kvinnan som sitter bredvid henne, till allmän munterhet. Dima Ibrahim för in samtalet på pensionssystemet. Hon ritar på tavlan och berättar om de olika delarna och om hur det fungerar. Sedan blir det tid för allmän diskussion igen.

– I Syrien får man bara pension om man har arbetat, säger en man.

Killen i gul tröja tycker att pensionen i Sverige är för låg i förhållande till hur mycket man betalat i skatt under ett arbetsliv.

– För en miljon får man bara några tusen i månaden, säger han.

En yngre man i luvjacka säger att man måste ju få tid att leva också. Inte bara arbeta.

Diskussion om skatt

Sedan säger en kvinna att en 60-åring inte är lika gammal i Sverige som en 60-åring är i Syrien.

– Men skatten går till mycket annat än bara pensioner, invänder hans äldre kurskamrat.

Dima Ibrahim bryter in och räknar upp vad skatterna bekostar. Att cirka 40 procent går till det sociala välfärdssystemet. Hon säger också att om man inte betalar skatt, utan arbetar svart, så får man också lägre pension.

Därefter delar de in sig i mindre grupper, för att fördjupa sig i pensionssystemet. Alla har tillgång till appen Mobilearn där man kan hitta myndighetsinformation översatt till flera olika språk. Appen har de tillgång till under ett år efter avslutad kurs, vilket många tycker är bra.

Flera anser att 60 lektionstimmar är för lite och önskar att de fick ännu mer tid till att lära sig om samhället.

Utvecklar samhällsorienteringen

Under grupparbetet passar jag på att samtala med Dima Ibrahim, samhällskommunikatör, Josefine Nilsman, informatör och Huda Saba, kurskoordinator. De två sistnämnda arbetar på Centrum för samhällsorientering, med verksamhet i alla Stockholms läns kommuner utom Nacka, plus Håbo som tillhör Uppsala län.

På kansliet samordnar, utvecklar och utvärderar man samhällsorienteringen. Den som arbetar som samhällskommunikatörer, som Dima Ibrahim, måste ha goda kunskaper i svenska och i språket hon undervisar i.

Alla har någon form av pedagogisk utbildning och kunskaper i samhällsfrågor. De får fortlöpande vidareutbildning, genom Centrum för samhällsorientering och genom leverantörerna av kursen.

Dima Ibrahim kom till Sverige från Syrien för drygt fyra år sedan och är bildlärare. När hon var nyanländ gick hon samma kurs i samhällsorientering som hon nu undervisar i, och hon har läst svenska, engelska och samhällskunskap på högskola i Sverige. Hon säger att hon trivs med att undervisa vuxna men funderar på att plugga vidare till socionom.

Vilka ämnen i samhällsorienteringen väcker mest diskussion?

– Barnuppfostran, säger Dima Imbrahim och Huda Saba och Josefine Nilsman håller med.

– I Syrien äger man sina barn, och har rätt att uppfostra dem som man tycker är bäst, säger Dima Ibrahim. Att aga är förbjudet i Sverige och att myndigheterna kan omhänderta ett barn som man anser far illa i familjen, skapar diskussion, frågor och även rädsla.

– Vi jobbar med lokal förankring i kurserna så att till exempel socialtjänsten får möjlighet att besöka en kurs och berätta om sin verksamhet och vad de kan erbjuda för hjälp om en familj får problem. Det är besök som blir väldigt givande för deltagarna, säger Josefine Nilsman.

Olika syn

I Syrien är utbildningsnivån i allmänhet hög och Dima Ibrahim säger att de flesta föräldrar vill att deras barn ska utbilda sig, även flickorna. Men hon säger att en sak har många svårt att gå med på, och det är att de unga kan flytta hemifrån och bo ensamma så fort de blivit myndiga.

– Det känns väldigt konstigt för oss, säger hon. Och särskilt när det gäller döttrarna.

Synen på homosexualitet är en annan fråga som Dima Ibrahim och de andra säger kan vara känslig.

– Men som kommunikatör ska man berätta vilka lagar och regler som gäller i Sverige, säger Dima Ibrahim. Och tala om att alla människor måste bli respekterade.

Nu är grupparbetet över, och efter att en person i varje grupp har redovisat fakta de fått fram om pensionssystemet, så fortsätter samhällsorienteringen på temat arvsrätt. Om vem och hur man ärver en avliden person i Sverige.

– Först måste man betala skatt, säger en kvinna, och får spridda skratt till svar.

Det svenska skattesystemet engagerar onekligen, men gruppen informeras om att arvsskatten är borttagen. Nästa ämne blir inte oväntat begravningen. Vem ordnar med den, och hur?

Att den avlidna läggs i en kista är en självklarhet i Sverige, men inte i Syrien. Där kan den döde läggas i en svepning.

Nöjda med kursen

Innan kursen är slut för dagen hinner Poletik få ta del av en kort utvärdering av samhällsorienteringen som helhet. Alla deltagarna är nöjda med innehållet men alla verkar också överens om att orienteringen borde kommit mycket tidigare, redan under tiden då de var asylsökande.

Flera av dem har levt i Sverige i ett par år utan att ha haft rätt att läsa Svenska för invandrare, SFI, eller samhällsorientering. En man beskriver det som två bortkastade år. Han tycker att det är svårt att komma igen, och att komma igång med livet.

En annan man kommenterar det med att det är upp till var och en att ta tag i sitt liv. Man får inte ge upp.

”Tidiga kunskaper bättre”

En man säger att om han hade fått ta del av samhällsorienteringen tidigare under vistelsen i Sverige hade många missförstånd kunnat undvikas.

– Man hade sparat mycket elände och sluppit en del fientliga blickar, säger han. Någon undrar vad han menar, mer exakt. Han förklarar att han hade behövt veta hur man gör på banken, till exempel.

– Många som kommer till Sverige har exempelvis aldrig åkt buss, förtydligar en annan man. Man gör fel för att man inte vet bättre.

– För att komma in i samhället är det absolut viktigaste i alla fall att lära sig svenska språket, säger en annan av deltagarna i samhällsorienteringen.

Därför tycker han att det är bra att man på vissa asylboenden har infört möjligheten för de asylsökande att läsa svenska medan de väntar på besked om en eventuell framtid i Sverige.