Blodigt avtal

Eritrea är en av världens hårdaste diktaturer.
Ändå ingår statsminister Stefan Löfven och EU avtal med den eritreanska regimen för att hindra människor från att fly.

Federica Mogherini har gjort en snabb kar­riär. Hon hann bara vara Italiens utrikesminister i åtta månader innan hon utsågs till hela EU:s utrikesminister, eller unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhets­ politik som är den formella titeln. Trots en del invändningar valdes hon.

Eritrea är en av världens hårdaste diktaturer.
Ändå ingår statsminister Stefan Löfven och EU avtal med den eritreanska regimen för att hindra människor från att fly.

Federica Mogherini har gjort en snabb kar­riär. Hon hann bara vara Italiens utrikesminister i åtta månader innan hon utsågs till hela EU:s utrikesminister, eller unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhets­ politik som är den formella titeln. Trots en del invändningar valdes hon. Främst tack vare den uppdel­ ning som råder inom EU mellan de två största politiska blocken. När kristdemokraten Jean Claude Juncker valdes till kommissionens ordförande, var det givet att social­ demokraterna skulle få tillsätta kommissionens vice ordförande, därtill ansvarig för utrikesfrågorna och säkerhetspolitiken.
Denna höstlördag i Rom har det inte ens gått en månad sedan utnämningen, men Federica Mog­ herini talade redan om en succé. Det avslutade mötet som samlat 38 länder hade varit framgångsrikt. Hon var därför mycket nöjd när hon presenterade resultatet, den så kall­ lade Khartoumprocessen.
– Vi måste agera tillsammans och hitta lösningar för alla aspekter av migrationen, sa Mogherini.
Hon talade om behovet av att ta itu med de nödsituationer och dra­ matiska villkor som tvingar män­ niskor att sätta sina liv på spel för att försöka nna en bättre framtid.
Och även om fokus ligger på att be­ kämpa människosmuggling, tillade Mogherini:
– Men vi måste också ta itu med de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration: fattigdom, konflikter och brist på resurser.
Avsaknad av demokrati och mänskliga fri­ och rättigheter nämn­ des inte. Trots att det är orsaker till att många söker asyl i EU.
En genomgång som Poletik har gjort visar att det nns en förkla­ ring. De länder som EU har ingått ett samarbete med är nämligen inte särskilt intresserade av demokrati eller mänskliga fri­ och rättigheter.

Samarbete med diktaturer
Nämnda möte i Rom ägde rum den 28 november förra året och Khar­ toumprocessen kommer att ”ut­ vecklas” på toppmötet i Valletta på Malta som inleds i dag.
Namnet Khartoumprocessen säger kanske inte så mycket. Men det är en samverkan mellan EU:s 28 medlemsländer och nio afrikanska stater med fokus på de östafrikan­ska migrationsrutterna. Samarbetet är uppkallat efter orten som dik­ tatorn Omar al­Bashir styr Sudan ifrån. Sedan han grep makten i en militärkupp år 1989 håller han Sudan i ett hårt grepp. Och det har satt sina spår.

Omar al-Bashir är den förste statschefen som står åtalad av inter- nationella brottsdomstolen i Haag och det är inte för några småbrott: folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Men det är inget som hindrar Sudan från att nu få delta.
Representanter för Sudans regim var med i Rom. Liksom Eritreas utrikesminister Osman Saleh som ledde sitt lands delegation. Stats- sekreterare Lars Westbratt företrädde den svenska regeringen.
Sudan och Eritrea styrs av två av Afrikas mest brutala regimer. Nu är de också samarbetspartners med Sverige.

I somras kom en FN-rapport som slår fast att den eritreanska regimen har skapat och upprätthåller ett repressivt system för att kontrollera, tysta och isolera människor i landet. Landets befolkning har berövats sina grundläggande friheter. Eritrea styrs inte av lag, utan av rädsla. Människor blir rutinmässigt och godtyckligt arresterade, fängslade, torterade eller utomrättsligt avrättade. Regimens system för värnplikt och tvångsarbete förslavar eritreaner på obestämd tid. Alla eritreaner mellan cirka 18 och 40 år måste finnas tillgängliga för denna ”National service”.
Från detta lilla land fyr människor i mängd. Enligt Migrationsverket är möjligheten att lämna landet på laglig väg starkt begränsad för personer som är inom ålderspannet för ”National service”. Tusentals personer flyr landet illegalt varje månad. Eritreanerna utgör i dag den största gruppen asylsökande som kommer till EU från Afrika.
Men det är svårt att få tillförlitlig information om Eritrea eftersom inga internationella organisationer tillåts verka i landet. Nämnda FN-rapport är exempelvis baserad på 550 intervjuer och 160 skriftliga uttalanden av eritreaner som flytt landet.
– Det är därför oerhört viktigt att de som får skydd i Sverige, eller på annat håll i världen, berättar vad de har utsatts för i hemlandet och under sin flykt. Deras historier ger viktiga signaler om vad som sker i regionen och utvecklingen i ett land som annars i stora delar är stängt för omvärlden, förklarar Migrationsverket rättschef Fredrik Beijer på myndighetens hemsida.
En av dem som har berättat sin historia för Migrationsverket är Awet, 16 år. Han kom som ensamkommande yktingbarn till Sverige och har beviljats permanent uppehållstillstånd.
– Det finns ingen framtid för oss unga i Eritrea. Tortyren, förtrycket och militären tar ifrån oss livet.
Att tänka på det som fortsätter att hända i hemlandet är outhärdligt. Man räddar sig själv och försöker sedan på något sätt att blicka framåt och gå vidare, säger Awet.

100 procent beviljas asyl
Berättelsen känns igen från andra yktingar. I Tyskland finns Samuel, 20 år, som också flytt från Eritrea. Han tvingades arbeta i ett stenbrott. Samuel berättar för tyska radiokanalen Deutschlandfunk att man har tre val om man lever i Eritrea:
– Antingen blir du regeringens slavarbetare, om du vägrar hamnar du i fängelse, eller så flyr du som jag har gjort.
När det gäller asyl i Sverige ligger sedan år 2014 bifallsandelen på 100 procent för eritreaner, men det görs i varje ärende en individuell bedömning. På EU-nivå är snittet 75 procent. Och detta stör den eritreanska regimen. På mötet i Rom var landets utrikesminister tydlig.
– Vi efterlyser en brådskande översyn av EU:s migrationspolitik gentemot eritreaner. Som den är nu grundar den sig minst sagt på oriktiga uppgifter, något som allt mer erkänns, sa Osman Saleh.
Poletik har inte kunnat nna någ- ra uttalanden från EU-företrädare som styrker det den eritreanska utrikesministern hävdar. Men sedan uttalandet gjordes har Eritrea getts in ytande. Såväl Eritrea som Sudan ingår i styrgruppen för Khartoum- processen.

Beslut i konsensus
Torsdagen 23 april i år samlades länderna i denna styrgrupp i Sharm El Sheikh, Egypten. Styrgruppen består även av företrädare för den europeiska utrikestjänsten och den Afrikanska Unionen samt tio länder, fem afrikanska stater och fem EU-länder.
Enligt dokument från detta tvådagars möte som Poletik tagit del av, framgår det att styrgruppen tog fram ett antal projekt som ska genomföras inom Khartoumprocessen. Förslag som det beslutades om i konsensus.
När det gäller Eritrea ska EU ”stärka statens mänskliga och institutionella kapacitet för att bekämpa människohandel och smugglare”. Det kan låta bra, men Eritrea är inte ett transitland. Människor flyr inte genom Eritrea, utan från Eritrea.
Detta är man i EU högst medveten om. Faktum är att det italienska utrikesdepartementet i en skriftlig presentation av ministermötet i Rom där Khartoumprocessen lanserades, betonade att Libyen, Egypten och Tunisien är de främsta transitländerna. I Sverige har justitieminister Morgan Johansson påtalat att Eritrea är ett land som folk flyr ifrån.
– Som jag sa kommer det stora ertalet av yktingar från länder som Syrien, Somalia, Eritrea och andra länder där det råder stor oro eller krig, sa Morgan Johansson till EU-nämnden i somras.
Från mötet i Sharm El Sheikh kom förslag på 22 olika projekt i fem afrikanska länder. Dessa kommer nu att tas upp på EU:s toppmöte i Valletta. I inbjudan till mötet har stats- och regeringschefer upp- manats att åka. Svenska regeringen har hörsammat detta och statsminister Stefan Löfven är på plats vid sidan av delegationer från 65 andra länder.
Inför EU-möten stämmer regeringen av Sveriges ståndpunkt med riksdagens EU-nämnd. Stefan Löfven tog redan den 24 juni upp toppmötet i Valletta. Désirée Pethrus, kristdemokratisk riksdagsledamot, och ledamot i EU-nämnden, vardå kritisk till hur länder lockas till förhandlingsborden med löften om belöningar. Principen kallas för ”more for more”, det vill säga givarländerna är beredda att bistå med mer biståndspengar eller mer handel om mottagarlandet uppfyller olika krav eller åtaganden. Désirée Pethrus undrade hur man ska kunna överföra detta till att hålla tillbaka migrationen till EU. Till Poletik utvecklar Désirée Pethrus sin kritik.
– I dokument har angivits denna princip inför Valetta. Det innebär att länder får favörer för att stänga människor inne. Jag har då betonat att det måste nnas lagliga vägar att ändå kunna söka asyl utanför EU, säger hon.
På EU-nämndens möte med statsministern tog Désirée Pethrus upp detta. Och hon gav ett medskick till Stefan Löfven:
– Jag menar att man i det sammanhanget också ska säga att de (länder som människor flyr ifrån, reds anm.) också måste jobba för mänskliga rättigheter och demokrati. Det är en lite annan dimension. Det är något som jag skulle vilja att statsministern tog med sig.
Stefan Löfven svarade att han delade den uppfattningen:
– När man skriver avtal ingår det att man måste stå upp för mänskliga rättigheter, sa han.
Men på toppmötet i Valetta finns bland länderna nu några av Afrikas mest brutala regimer.

Redogör för riksdagen

Inför varje ministermöte i EU ger regeringen en redogörelse för riks- dagen om hur regeringen beskriver och ser på den dagordning som ska avhandlas av mötet. I ett sådant do- kument från justitiedepartementet daterat den 28 september, står det att Vallettamötet efterlystes i april 2015 och tillkom under rubriken ”partnerskapsarbete med tredje- länder för att föregripa migration”. När det gäller den svenska ståndpunkten redovisas den med följande ord: ”Medlemsstaterna förväntas inte avge någon ståndpunkt.”
En tidigare tjänsteman på regeringskansliet som arbetat just med utrikespolitik, reagerar på denna skrivning.
– Det är väldigt sällan som man skriver så. Detta är ett sätt att mörka vad man står för. Vill man vara en pådrivande och aktiv regering i EU- samarbetet tar man varje tillfälle att påverka, säger tjänstemannen.
Den 12 oktober, alltså en månad före Vallettamötet, kom utrikes­ departementet med en redogörelse där det står att ”Sverige arbetar ak­tivt i förberedelserna inför Valletta. Regeringen vill att toppmötet ska bli starten för en ny fas i partner­skapet Afrika-EU på migrations- området. Regeringen välkomnar vidare att migrationsfrågan diskute­ras på stats­ och regeringschefsnivå och verkar för att uppmuntra de afrikanska länderna att delta på hög nivå.”
När statsminister Stefan Löfven var i EU­nämnden den 23 septem­ ber var fokus på fyktingkrisen. Han talade om att ge stöd för att ”bygga upp och stärka stater för att främja demokratiska institutioner och bidra till ett aktivt civilsamhäl­le”. För detta behövs en fördjupad dialog med andra länder, menade statsministern.
– Som exempel menar vi att toppmötet mellan EU och Afrika i Valletta den 11–12 november är ett viktigt steg i den riktningen, sa han.
Nio dagar senare var justitiemi­nister Morgan Johansson på plats i EU­nämnden. Hans redogörelse för vad Vallettamötet handlar om visade inte med ett ord att det var fråga om att ”bygga upp och stärka stater för att främja demokratiska institutioner och bidra till ett aktivt civilsamhälle”. Trots att det var detta som statsministern talade om. Morgan Johansson klargjorde att det handlade om fem punkter med fokus på migration (se faktaruta). Mikael Cederbratt, moderat riksdagsledamot, frågade i detta samband justitieministern om det finns bra samtalspartners i Afrika nu, eftersom det varit svårt att hitta relevanta sådana.
– Jag uppfattar att det finns det, annars hade mötet aldrig kom­mit till stånd. Hur långt vi sedan kommer får vi se i november, men jag uppfattar att det nns ett starkt intresse hos den afrikanska sidan, löd svaret från Johansson.
På mötet i Rom då Khartoum­ processen lanserades, betonade Eritreas utrikesminister att EU i Eritrea har ”en effektiv och oerhört konstruktiv partner.”

Frågan om Dawit Isaak
Men vad ska den svenska regering­ en göra? Kommer frågan om Dawit Isaak att tas upp av Stefan Löfven då han träffar Eritreas utrikesminis­ter? För en vecka sedan gick det inte att få några svar från statsminis­terns pressekretare. Han visste inte.
I den feministiska regeringens ut­rikesdeklaration 2015 nämndes inte den svenske medborgaren Dawit Isaak som suttit fängslad i Eritrea utan rättegång sedan mer än 14 år. Det var ett avsteg från Sveriges tidigare linje.
Enligt människorättsorganisatio­nen Human Rights Watch har våld­täkter blivit en normal företeelse för kvinnor som sitter fast i inbördes­kriget i Sydsudan. Vallettamötet ska besluta om att hjälpa Sydsudan med att förbättra landets gränskontroll.
Vad säger Stefan Löfven om det?
Den övergripande frågan är vem som har störst intresse av att få ingå en pakt: EU-länder som vill se en minskad flyktingström eller dikta­turer som önskar fortsätta sitt styre och hålla kvar sin befolkning.

Fakta

VALLETTAMÖTET

• Är ett EU-toppmöte som pågår den 11–12 oktober på Malta. Migrations- frågan står i fokus. Mötet samlar 66 länder, varav 28 av dem är EU:s medlemsstater.

• Stats- och regeringschefer har uppmanats att komma på mötet. Statsminister Sefan Löfven företräder Sverige.

FRÅGORNA SOM BEHANDLAS

• Migration och utveckling
• Laglig migration och rörlighet
• Internationellt skydd och asyl
• Människosmuggling och människohandel
• Återvändande och återtagandeavtal

KHARTOUMPROCESSEN

• Är ett samarbete mellan EU-länderna, EU-kommissionen, de afrikanska staterna Eritrea, Etiopien, Somalia, Sydsudan, Sudan, Djibouti, Kenya, Egypten och Tunisien samt Afrikanska Unionen.Samarbetet fokuserar på de östafrikanska migrationsrutterna.

STYRGRUPPEN

• Består av kommissionerna för EU och Afrikanska Unionen samt fem följande EU-länder och fem afrikanska stater: Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Italien, Malta, Egypten, Eritrea, Etiopien, Sydsudan och Sudan. Styrgruppen är en premanent kommitté som ansvarar för att ta fram projekt som ska antas inom Khartoumprocessen.

ERITREA

• Eritrea vid Röda havet blev en själv- ständig stat 1993, efter ett mer än 30 år långt krig för frigörelse från Etiopien.
• Från 1880-talet hade landet varit en italiensk koloni men tvingades efter Andra världskriget in i en federation med Etiopien genom ett beslut av FN.
• År 1962 annekterade Etiopien landet och gjorde slut på dess tidigare självstyre.
• Som självständig stat har Eritrea utvecklats till en av världens hårdaste diktaturer, utan tillstymmelse till press- och yttrandefrihet.
• Sedan år 1993 är Isaias Afwerki landets stats- och regeringschef.
• Den jordbruksbaserade ekonomin har lidit svårt av de många krigsåren och de fortsatta militära satsningarna.
• Eritrea har en mycket ung befolkning. 40 procent av befolkningen är mellan 0–14 år. 20 procent är mellan 15–24 år.

DAWIT ISAAK

• Föddes den 27 oktober 1964 i Eritrea och kom som ykting till Sverige 1985 från kriget då Eritrea ville frigöra sig från Etiopien.

• Han har suttit fängslad i Eritrea utan rättegång i över 14 år. Han har sin familj i Sverige.
• Dawit Isaak är den ende svensk som av Amnesty International utsetts till samvetsfånge och den ende EU-medborgare som sitter fängslad för sina åsikters skull.
• År 1992 blev Isaak svensk medborgare.
• År 1993, när Eritrea blivit självständigt, återvände han och var med och startade landets första oberoende tidning.
• Under år 2001 började en grupp politiker och ministrar kritisera hur president Isaias Afewerki styrde Eritrea. Dawit Isaak skriver om gruppens kritik. För det fängslas han år 2001, tillsammans med andra journalister och de flesta i gruppen.