Dags för Alice Bah Kuhnke att avgå

Alice Bah Kuhnke är selektiv när det gäller kommunismen och nationalsocialismen. Men ett större bekymmer är hennes totala avsaknad av förståelse för att hon genom att avdramatisera begrepp som är förknippade med massmord trivialiserar innebörden av dem.

Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke är en av regeringens mest oerfarna ministrar. Även om det finns yngre i regeringen och en statsminister som aldrig suttit i riksdagen är Alice Bah Kuhnkes uppdrag i den rödgröna ministären hennes första av politisk karaktär.

Kritiken som kom i början mot det miljöpartistiska statsrådet handlade om att Alice Bah Kuhnke saknade kompetens i kulturfrågor och att hon gjorde sig otillgänglig för medierna.

Erfarenhet och medievana kommer med jobbet. Likaså kan kompetensen öka med tiden. Men den kritik som borde riktas mot Alice Bah Kuhnke har uteblivit. Hon är så omdömeslös att hennes förtroende som demokratiminister är förverkat.

Alice Bah Kuhnke har i sitt arbetsrum en väggbonad med texten: ”Visst behöver vi en kulturrevolution nu”. I en intervju med Dagens Nyheter förra våren sa Alice Bah Kuhnke om den broderade bonaden: ”Det här är inte politiskt korrekt. Det var en person förra veckan som ifrågasatte om jag verkligen kunde ha den på rummet. Men då kände jag att jag är tillräckligt stark i min övertygelse om mänskliga rättigheter och demokrati för att klara det.”

Kampanjen ledde till massvält

Under kulturdepartementet arbetar myndigheten Forum för levande historia med att särskilt informera om Förintelsen och om kommunistiska regimers brott mot mänskligheten, för att de brotten inte ska hända igen.

Forum för levande historia ger både en bakgrund till kulturrevolutionen och beskriver konsekvenserna av den. Den kinesiska kommunistledaren Mao ville förvandla Kina till ett modernt industriland. Istället för att göra landet rikare resulterade kampanjen i massvält där 30 miljoner människor dog under fyra år.

Myndigheten skriver: ”Efter misslyckandet med det stora språnget skapade Mao kulturrevolutionen. Mao delade upp befolkningen i röda och svarta. Han sade att de röda var riktiga kommunister, och att de svarta var fiender till revolutionen. Människor som till exempel arbetade som lärare, advokater, läkare eller författare var svarta. Bönder var röda.

Unga människor gick med i grupper som kallades röda garden. De skulle arbeta för revolutionen och hitta människor som de tyckte var mot revolutionen. Miljoner människor blev förföljda under kulturevolutionen, som pågick ända fram till Maos död år 1976. Mellan 750 000 och en och en halv miljon människor dödades i kulturrevolutionen.”

Maos budskap passar

Sett till antalet människoliv som släcktes av Maos politik är han en av världens värsta diktatorer. Ändå hävdar Alice Bah Kuhnke att med hennes övertygelse passar Maos budskap i ministerrummet.

Men skulle demokratiministern rekommendera en väggbonad med texten ”arbete ger frihet” till arbetsmarknadsministern, eller parollen ”kraft genom lycka” till folkhälso- och idrottsministern? Slogans som är intimt förknippade med Hitlerregimen.

Nej, det kommer Alice Bah Kuhnke inte att föreslå, lika lite som hon skulle börja slänga sig med begrepp som ”slutgiltig lösning” för att det fungerar i ett sammanhang.

Förminskar brotten

Ändå rättfärdigar hon i DN-intervjun bonadens budskap med orden: ”Samtidigt kan jag efter åtta år av borgerlig kulturpolitik känna att en kraftig förändring av synen på vår kultur behövs. Att man kan investera i kultur.”

Det är ett problem att Alice Bah Kuhnke är selektiv när det gäller kommunismen och nationalsocialismen. Men ett större bekymmer är hennes totala avsaknad av förståelse för att hon genom att avdramatisera begrepp som är förknippade med massmord trivialiserar innebörden av dem.

Därmed förminskas brotten mot mänskligheten. Om bonaden får hänga kvar mot bättre vetande men utifrån en respekt för kulturen uppvisar Alice Bah Kuhnke en undfallenhet som hon troligen inte kommer visa gentemot de religiösa samfunden hon begärt en demokratigranskning av.

Klart är att ytterligare en miljöpartistisk minister förbrukat sitt förtroendekapital.