En kraft att räkna med

Europas befolkning blir allt äldre, 27 miljoner är redan över 80 år. Leif Hallberg, ordförande för Kristdemokraternas seniorförbund, vill se en framtid där äldre och även unga ges större plats i politiken.

Några av solens sista strålar tränger sig igenom trädkronorna i Vasaparken i Stockholm. Det är skymning och hösten känns i luften. Ordföranden i Kristdemokratiska seniorförbundet kan inte låta bli att skämtsamt kommentera solnedgången.

– Nu förstår jag tidpunkten för fotograferingen. Det passar väl att fotografera en äldre man i kvällsljuset, säger Leif Hallberg med ett leende.

Bildspråket skulle kunna vara signifikativt för samtiden. Ett uttryck för det allmänna förhållningssättet till äldre i samhället. Det är en uppfattning som provocerar Leif Hallberg. Han påpekar att den moderna livsstilen värderar den materiella utvecklingen högre än många andra av livets värden.

– Ta bara en sådan sak som att vi stannar till i beundran inför en urgammal ek och att en del springer benen av sig för att hitta antikt porslin. Men har vi samma respekt och beundran för en människa som har levt ett långt liv? Nja, kanske inte riktig och det säger en hel del om vad vi värderar, säger han.

I parken spelar några ungdomar fotboll medan andra skyndsamt tar sig hemåt från arbetet. Just nu är det inte så många äldre i denna folkkära oas i huvudstaden. Orden faller därför något tyngre när seniorledaren ger en beskrivning av samhället.

– Ackumulerad livserfarenhet värderas inte, utan det är fysiska, intellektuella och materiella prestationer som gäller. Det låter gnälligt att säga det, men det förklarar mycket av ålderismen, ett uttryck som används internationellt för att beskriva den ibland informella och osynliga diskrimineringen av äldre människor, säger Leif Hallberg.

Sverige anklagas ibland för att lida av en åldersfixering. Du som har internationell erfarenhet, är detta typiskt för väst?

– Det finns nog exempel på detta i hela den västerländska civilisationen. Men jag kan tycka att det är särskilt tydligt i Sverige. Jämfört med en del folkslag i världen där när man kommer på besök, först blir visad till stammens äldste.

– Det kanske var så en gång hos oss, men nu är det en extremt utvecklad ungdomskult. Allt som är ungt är bra. Är man gammal och rynkig värderas man inte särskilt högt, trots att det bakom rynkorna finns väldigt mycket livskunskap.

Leif Hallberg är snabb med att tillägga att detta är en generalisering och att det är viktigt att se den enskilde människan. Det finns en del människor som är urgamla i sitt sätt att tänka och vara redan när de är 25–30 år. Liksom det finns de som är 80–90 år och väldigt pigga och kreativa i tanken, säger han.

Vi lever längre och åldrandet går långsammare. Vill man i dag känna sig som en senior när man levt 65–70 år?

– Det är olika och individuellt. Jag har försökt värva medlemmar till seniorförbundet som jag vet varit både 70 och 75 år, men de tyckte att de var alldeles för unga. Detta är också en återspegling av den enorma ungdomskult som fångat människors sinnen. Det anses inte vara fint att vara äldre och därför vill man inte se sig som äldre. Det är naturligtvis korkat att se det så. Vi blir ju alla äldre, säger Leif Hallberg.

Detta märks. Särskilt i Europa som står med stora demografiska utmaningar. I EU är i dag cirka fem procent av befolkningen över 80 år. Dessa utgör nästan 27 miljoner människor. Hade denna grupp varit ett eget land hade den utgjort EU:s tionde folkrikaste nation.

– Denna grupp kommer att öka mer och mer. Vi börjar arbetslivet allt senare. Många går ut i arbetslivet först när de är 25–30 år. Ska vi då fortsätta låta oss pensioneras vid 65–70 år trots att många av oss är fortsatt pigga och vill fortsätta jobba?

– Här tror jag att både samhället och individen måste ta sig en riktig funderare. Se på Japan som i dag har 65 000 hundraåringar. Den siffran växer även i Europa, säger Leif Hallberg.

Ses de äldre som en politisk kraft i det svenska samhället?

– Knappast. Skälen till det kan vara många. Antingen förväntas ingen dådkraft från dem som samhället pensionerat. Och mitt ordval är medvetet för det är väldigt få som pensionerar sig själva. Men det kan också ha att göra med andra saker. Uppgifter och arbetsplatser för att bidra i politiken är oftast upptagna av människor mitt i livet.

– Jag skulle väldigt gärna se fler yngre och fler äldre i det politiska arbetet. I dag är det en ansamling någonstans mitt i livet.

Leif Hallberg förklarar att han skulle vilja gifta ihop kompetenserna som unga och äldre står för.

– Jag tror att man kan kombinera unga människor med sin otålighet, idékraft och energi, med de värdefulla perspektiv man får av lång livserfarenhet.

Annorlunda i USA

Seniorledaren påpekar att det ser annorlunda ut i andra länder och tar USA som ett exempel. Där är två 70-åringar presidentkandidater.

– Det finns även mängder av exempel från Europa som visar på äldre som varit väldigt aktiva och bidragande i politiken. Sådana som har varit en bra bit över 80 år. Jag säger inte att alla äldre kan bidra kraftfullt och effektivt, men många kan säkert göra det.

– Man är inte nödvändigtvis ”gammal” bara för att man fyllt år ett antal gånger, tillägger han med ett leende.

Poletik har i en ledare lyft att KD borde gå till val med en rikslista. Det skulle kunna ge en bra kombination av unga och äldre i hela landet. Vad tycker du om förslaget?

– Jag är ingen expert på hur man ska sätta samman en framgångsrik kandidatlista, men det finns stora värden i att göra så när det gäller just kombinationen. Jag tror att man kan arbeta väl för ungas livsvillkor när man är äldre och på motsvarande sätt kan man som ung jobba effektivt för äldres.

– Men det har ett särskilt värde för en äldre väljare att hitta en äldre kandidat på en riksdagslista eftersom det i den personen finns en person med motsvarande livserfarenhet. Att hitta någon i sin egen åldersgeneration har också sitt värde. Sedan gäller det att hitta personer och få dem att ställa upp.

Leif Hallberg påminner om det senaste riksdagsvalet då cirka 25 procent av väljarna var 65 år eller äldre:

– Den här gruppen växer. I nästa val är cirka 28 procent av väljarna pensionärer. Det är en stor andel och de äldre är oftast flitigare att gå till valurnorna. Man borde närma sig de äldres tankar och behov mycket mer, lägger han till.

Kristdemokraterna satsar på skattesänkningar för äldre i sin budgetmotion i höst. Vad säger du om det?

– De förslag som Kristdemokraterna lägger fram för pensionärer är mycket bra och glädjande. Vi är många inom seniorförbundet som har längtat efter en sådan satsning och det har varit lite tunt med detta på senare år. Att det nu kommer är väldig positivt, säger Leif Hallberg med eftertryck.

Han framhåller vikten av att ha samma skatt på pension och inkomst för arbete.

– Det är en oerhört viktig princip som många äldre skulle se fram emot att uppnå.

Vi lever i ett rikt och välmående land, ändå finns begreppet fattigpensionär. Vad döljer sig bakom detta ord?

– Det är ett något provokativt ord i välfärdslandet Sverige, men det finns en verklighet där EU har försökt sätta upp begreppet fattigdomsgräns. Även om det är ett trubbigt mått och varierar mellan olika medlemsländer på grund av ekonomiska strukturer.

– Det innebär att en gräns dras vid drygt 11 000 kronor i månaden brutto och sett till den gränsen lever 240 000 människor under fattigdomsgränsen i Sverige.

Leif Hallbergs betonar att alla inte är äldre, men att de flesta av dem är kvinnor. Hans tonläge skärps något när han talar om de pensionärer som inte har mer än runt 8 000 kronor brutto att leva på i månaden.

– Det förstår alla att det är en oerhört trång budget för att klara hyra, mat, telefonkostnader och eventuella utgifter för vård. Statsministern och LO-basen ojade sig i somras när allianspartierna diskuterade nystartsjobb för nyanlända med en startlön på 15 000 kronor i månaden. En sådan inkomst kan man inte leva på, sa statsministern, men han sa inget om alla de äldre som lever på en månatlig pension under 10 000 kronor.

Sämre villkor för många

Leif Hallberg konstaterar att skillnaden mellan generationerna märks. Medan dagens unga kan ha en krävande framtoning har många äldre den motsatta.

– Här handlar det om att väldigt många äldre lever på en väldigt liten ekonomi och det talas alldeles för lite om det. I somras talade många politiska ledare om allas lika värde när det gällde livsstil, inte minst i samband med Pridetåget i Stockholm, men ännu har jag inte hört statsministern tala om allas lika värde när det gäller att leva på en dräglig inkomst.

Seniorledaren förklarar att han inte tycker om ordet pensionär.

– Det är så kollektivt, det är att klumpa ihop en mängd människor över en tid av 30–40 år. Vi är inte samma människor när vi 65 år som vid 95 år. Så gör man inte när det gäller småbarn och yngre, men över 65 år blir det en enda stor klump som täcks av ordet pensionär.

– Här borde det talas om tre och kanske fyra generationer när vi nu blir fler som lever i över 100 år.

Äldre har viktiga kunskaper

Även om solen nu gått ned märks inte någon avtagande energi när Leif Hallberg talar om de äldre som en resurs i samhället. Han vill se en större betoning på livserfarenhet och yrkeskunnighet som samhället kan ha nytta av.

– Pröva tanken att alla de lärdomar från liv och arbete som samhällets seniorer gjort, olika från individ till individ, skulle elimineras. Som om detta stora kulturella arv genom ett trollslag plötsligt upphörde och inte längre fanns tillgängligt att kapitalisera på. Som om nya idéer inte längre kunde prövas mot tidigare erfarenheter. Vilket väldigt handikapp för idédebatt och samhällsutveckling skulle det inte vara?

Leif Hallberg betonar att det finns väldigt mycket av både livserfarenhet och viktiga perspektiv som man inte kan ha när man är 35 år, oavsett hur intelligent och kreativ man är.

– Samhället borde ta vara på äldres samlade erfarenhet som konsulter och mentorer mycket mer. Man är inte klok och dådkraftig bara för att man är gammal men man är inte heller alltid en jätteresurs bara för att man är ung. Det handlar om att se människan.

Du är hedersordförande i Europeiska seniorunionen och var nyligen i Polen och talade på en seniorkonferens. Hur är seniordebatten i Europa?

– I stort sett är det samma situation för äldrefrågorna, även om det naturligtvis skiftar från land till land. I vissa länder är utvecklingen av en äldre befolkning starkare än i andra. Men det finns en tafatthet och brist på kreativt tänkande inför denna utveckling.

– Hur ska man klara pensionsfrågorna framöver när kanske 20–30 procent av Europas befolkning kommer att vara pensionerad? Hur ska man klara de enorma vårdkostnaderna när människor lever upp till och över 100 år och då kanske blir multisjuka?

– Detta är jättestora frågor som följer av den demografiska utvecklingen och jag upplever att inget land tar tag i dem. Det innebär att det är nästa generation som får bry sina hjärnor med dessa frågor. Förvisso finns det en större uppmärksamhet gentemot äldre i vissa länder när det gäller respekt och värdighet, sådant som man i Sverige bara hör i retoriken.

Skulle det behövas en gemensam EU-strategi i äldrepolitiken och rentav en äldre kommissionär i EU?

– Ja, även om vi håller fast vid principen att varje medlemsland ska sköta sin socialpolitik är det inget som hindrar att vi lyssnar till varandras erfarenheter och att kommissionen skapar sådana arenor där man kan träffas och utbyta erfarenheter och tankar. De sociala frågorna måste stå högt upp på dagordningen oavsett var verkställighetsansvaret ligger.

Leif Hallberg nämner organisationen Age som är partipolitiskt neutral. Det är den största organisationen i Europa som arbetar med att studera och samla forskning och erfarenhet i äldrefrågor.

– Age fungerar som en konsult till EU-kommissionen och jag har själv glädjen att vara med i Age där det pågår ett brett arbete i en rad olika frågor. Men till syvende och sist är det upp det till de nationella parlamenten och regeringarna att driva de olika förslagen som kommer fram.

– Det finns en uppsjö av goda och framsynta idéer. Men det räcker inte att det stannar vid idéer, de måste genomföras, avslutar Leif Hallberg.