Film om antisemitism och terror stoppades

”Watching the Moon at Night” är en dokumentärfilm om terrorism och antisemitism. Den har visats i flera länder och fått goda recensioner men i Sverige vill SVT, som varit medproducent inte visa filmen. Anledningen är politisk.

Filmen har gjorts av två väl­renommerade svenska filmskapare, Bo Persson och Joanna Helander och huvudfinansiär är Svenska filminstitutet. Från början fanns två medproducenter, Film i väst och SVT, som också varit med och finansierat filmen.

Nu har SVT brutit kontraktet och har inte för avsikt att visa filmen. Erik Helmerson på Dagens Nyheter har frågat varför i en ledarkrönika 9 maj. Ulf Lönnberg, kristdemokratisk kulturpolitiker, har ställt samma fråga i ett öppet brev i Poletik 13 april.

Lönnberg vänder sig direkt till SVT:s vd Hanna Stjärne. Hon har inte gett licensbetalarna tillika Poletiks läsare, något svar.

Har mänskliga behov

Wislawa Szymorska, polsk poet fick Nobelpriset i litteratur år 1996. Det är hennes dikt som gett namn till dokumentären. Hon läser två av sina dikter i filmen.

Dikten ”Watching the Moon at Night” handlar om hur terrorister har samma vardagliga behov som du och jag. En terrorist kan vara en främling, men även din granne.

Ett exempel på det ges i filmen genom Cherifa Kheddar, en algerisk kvinna. Hon arbetar i dag för mänskliga rättigheter och överlevde då hennes familj mördades av sina grannar. De ansåg inte att familjen levde tillräckligt strikt efter islam.

– De sa att det inte var något personligt, säger hon.

Berättar om offren

Filmen talar inte om terrorism som något enhetligt. Terrorn framträder i olika skepnader och över hela världen. Men det finns gemensamma nämnare och antisemitism och terrorism överlappar på olika sätt varandra.

Det finns ett medvetet fokus på offren. Bo Persson berättar att han möttes av reaktionen att det vore intressantare med en film om terrorister när han presenterade sin och Joanna Helanders filmidé.

I en filmsekvens ges svar på frågan om varför de valt att fokusera på offren, där filmarna menar att terrorismen är beroende av massmedias medverkan. När media sänder intervjuer med terrorister eller deras välregisserade halshuggningar så får terroristerna den uppmärksamhet de eftersträvar.

Förtvivlade anhöriga

I filmen medverkar Dan Alon, fäktare som överlevde den palestinska gruppen Svarta septembers terrordåd inför de Olympiska spelen i München 1972 då elva israeliska idrottsmän mördades. Dådet gav maximal utdelning i media vilket terroristerna räknade med.

Andra vi får möta är Clara Rojas som kidnappades av Farcgerillan 2002 och tillbringade sex år i fångenskap i Colombia, och anhöriga till passagerare som dog när Libyens Kadaffi såg till att spränga ett plan över Sahara 1989.

En israelisk far berättar om sin förtvivlan efter att ha förlorat sin 15-åriga dotter i ett självmordsdåd i Jerusalem. En svensk far ger uttryck för detsamma efter att hans dotter mördats i ett terrorattentat på Bali.

All slags terrorism

Terrorattackerna i New York mot World Trade Center finns naturligtvis med liksom det  misslyckade dådet i Stockholm strax före jul 2010. En sekvens visar människors sorg efter Breiviks massmord 2011 i Norge.

Filmen Watching the Moon at Night handlar om terrorism som kan vara politiskt, religiöst eller nationalistiskt motiverad, ofta i en sammanblandning.

Förutom offer och anhöriga intervjuas namnkunniga experter inom områden som: historia, filosofi, psykologi, terrorism, antisemitism och islamism.

Oftast fanatiker

En av huvudpersonerna är Walter Laqueur, tysk-judisk historiker och författare, en av världens främsta kännare av terrorism och antisemitism och dess kopplingar till nazism och kommunism.

På Joanna Helanders och Bo Perssons inbjudan besökte han Stockholm 1994 och höll en uppmärksammad föreläsning om ”Världens tystnad under Förintelsen”.

– Terrorism är lika gammal som människans historia och de senaste 10–15 åren har den främst utförts av religiösa fanatiker, säger Walter Laqueurs.

– Om terroristerna på 1800-talet ville mörda kungen skonade de ändå barnen. I dag riktar terroristerna in sig på civila mål, säger han.

Faddrarna är viktiga

André Glucksmann, fransk filosof, medverkar också i filmen. Han talar om stormakternas roll, de han kallar terroristernas faddrar. Länderna är är erkända av FN liksom av Iran, Pakistan och Ryssland.

Han säger att västvärldens stora misstag i ”kriget mot terrorismen” som president Bush initierade är att man blundar för detta samband.

– Vi måste paralysera dessa faddrar som stödjer och finansierar terrorn. Det är ett geo­politisk problem, säger han.

Passiv omvärld

Historiken Robert S Wistrich varnar för att det för första gången finns en stat, den Islamiska republiken Iran med 75 miljoner invånare, som har införlivat förnekandet av Förintelsen i sin statsdoktrin.

Andra anklagar västvärlden för passivitet. Cherifa Kheddar menar att om västmakterna ingripit mot islamiseringen i Algeriet så hade terrorismen inte utvecklats så som den gjort.

Filosofen André Glucksmann nämner Förenta nationernas tvetydiga hållning när det gäller folkmord. FN:s föregångare hade kunnat hindra massakern på judar under andra världskriget eftersom man kände till vad som pågick.

Dömda till utplåning

Samma passivitet visades upp när folkmordet på en miljon tutsier i Rwanda utfördes.

Den ende representant för terrorism som medverkar i filmen är Hamas före detta utrikesminister som håller ett antisemitiskt tal år 2010. Han hänvisar till Europas antisemitiska historia som kulminerade med förintelsen och säger om judarna:

– Vi har lärt av Europa. Det finns ingen plats för er bland världens nationer. Ni är dömda till förintelse.

Beskyller judarna

Robert S Wistrich tar upp organisationens program med det oåterkalleliga kravet på att Palestina ska bli en islamisk stat där det inte finns plats för vare sig judar eller kristna.

Från 1920 och under 40 år var Stormuftin ledare för den palestinsk-arabiska rörelsen. Han var en av förgrundsgestalterna som smälte samman islamisk fundamentalism som uppstått i Egypten, med palestinsk och panarabisk nationalism.

Han ville bli panarabisk ledare och levde i Berlin under hela andra världskriget. I Nazityskland såg han ett hopp om att kunna förverkliga sina idéer.

Muslimer är offer

Watching the Moon at Night tar upp den islamistiska antisemitismen, som i allra högsta grad är en realitet, men det är ingen religionskritisk film. Den skiljer på islam och radikal islamism.

För som det påpekas i filmen: Majoriteten av den globala terrorismens offer är i dag muslimer.

– Om islam förespråkade terrorism skulle världen ha gått under för längesedan. Vi talar om en fjärdedel av världens befolkning, säger till exempel Dr. Zudhi Jasser, muslim och president i American Islamic Forum for Democracy i USA.

Gammalt judehat

Hitler uppfann förstås inte antisemitismen. Legenden om att judar kidnappar kristna barn för att göra bröd av deras blod har till exempel levt i Europa i tusen år och spreds till Mellanöstern på 1800-talet.

I kyrkomålningar i Europa gestaltas myten och den lever än. I dagarna var en imam från Saudiarabien på besök i Malmö och där han möttes av många anhängare. Enligt en artikel i Sydsvenskan har han sagt att judar bakar bröd på människoblod.

Etnologen Joanna Tokarska-Bakir har gjort en studie om hur myten lever kvar i dagens Polen.

Myten har förändrats

Hon säger att det är svårt att hitta någon som tror att det sker i dag, men att det finns de som tror att det har skett. Historier om hur mormor eller farfar som barn lyckades fly från en judisk butik där man försökte låsa in dem förs vidare.

– Efter andra världskriget moderniserades myten, säger hon, och det hävdades att judar efter Förintelsen tog blod från polska barn för att bli friska.

Associationen till Aftonbladets artikel 2009 om hur israeler, läs judar, mördade palestinier för att stjäla deras organ ligger nära till hands.

Vänsterns antisemitism

Antisemitismen i kommunistiska länder är välkänd. Till exempel samarbetade östtyska Stasi och nynazister med ”Svarta september” – en palestinsk terrorgrupp.

Joanna Helander dömdes till fängelse i Polen under den antisemitiska hetskampanjen 1968.

André Glucksmann tar upp den nutida europeiska vänsterns antisemitism. Han säger att efter andra världskriget och under 30 år, var den europeiska vänstern mot antisemitism.

– I dag har vänstern problem, proletärerna är inte de revolutionärer som vänstern drömde om.

”Borde visas”

I stället hoppas man på att muslimska invandrare kan bli revolutionärer och förändra världen, säger han. Därför accepterar en del av vänstern ofta islamistisk antisemitism. Eftersom den kommer från gräsrötterna, de fattiga invandrarna.

Watching the Moon at Night blev klar 2015. Den visades då under ett seminarium i Sveriges riksdag och ambassadör Rolf Ekéus sa att filmen borde visas i FN och på så många platser som möjligt.

Därefter har det skett omfattande terrorattacker, som i Paris, Bagdad och Bryssel. Islamistisk terrorism är i dag det största hotet i EU:s länder.

Rädsla för islamofobi

Vad är det då som gör att SVT inte vill visa en film om terrorism?

Erik Helmerson som skrivit om film för TT i mer än tio år, skriver i Dagens Nyheter: ”En svensk film blir så gott som alltid visad. Kvaliteten må variera som färöiskt höstväder, men visad blir den. /…/ I synnerhet för dem som tröskats genom Filminstitutets konsulentkvarnar och dessutom haft ett samproduktionsavtal med SVT.”

Helmerson tror att ”det finns en åsiktskorridor i den konstnärliga beslutsfattande och bidragsgivande sfären. /…/ Man fruktar islamofobi mer än man vill belysa den terror som begås i islams namn.”

Han har troligtvis rätt.

Inte oberoende

Men hur rimmar oviljan att belysa problematiken med det som står i SVT:s sändningstillstånd? Där står:

”Verksamheten ska präglas av oberoende och stark integritet och bedrivas självständigt i förhållande till staten som olika ekonomiska politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället. /…/ Det är särskilt viktigt att SVT slår vakt om programområden som är betydelsefulla för allmänheten.”

Svaret blir att det rimmar illa.

Hyllade Castro

Lars Säfström är projektledare på SVT Dokumentär och en av dem som inte vill att Watching the Moon at Night ska visas.

År 2006 var han programchef på SVT och stod bakom en fyra timmar lång specialsändning om Fidel Castro, en hyllning av diktatorn under en lördagskväll som sammanföll med Castros födelsedag.

Flera tittare protesterade och Kristdemokratiska ungdomsförbundet anmälde programmen till granskningsnämnden. Nämnden fällde sändningen med motiveringen att den inte levde upp till kravet på opartiskhet.

Ambassaden sa nej

Då ”Watching the Moon at Night” skulle visas i Washington på Newseum fick Sveriges ambassad en särskild inbjudan från Walter Reich, arrangör och Holocaustmuseets förra chef. Hans inbjudan bemöttes med totalt ointresse.

Det ligger nära tillhands att tro att det har att göra med Sveriges erkännande av Palestina som stat och med den svenska regeringens kandidatur till FN:s säkerhetsråd.