Arbeta gemensamt mot terrorismen

Bryssel är en politisk och militär högborg. Men terrordåden som utfördes i den belgiska huvud­staden riktades inte mot dessa maktcenter, utan mot civila platser. Islamiska staten har förklarat krig mot allt som den anser vara orent och det inkluderar den västerländska demokratin.

Terroristernas krig är riktat mot civilbefolkningen. Så har det hittills varit i Mellanöstern där människor systematiskt fördrivits, våldtagits och mördats. Och så är det nu i Europa även om tillvägagångssättet inte är detsamma. När bomber sprängs på en civil flygplats eller i en tunnelbana är det varken politiska eller militära mål som angrips. Det utgör angrepp på det öppna samhället.

I Bryssel finns såväl EU-kommissionen som Europaparlamentet men också Natos högkvarter. Staden är således en politisk och militär högborg. Men de fruktansvärda terrordåd som utfördes förra veckan i den belgiska huvud­staden riktades inte mot dessa maktcenter, utan mot civila platser.

Det återkommande argument som brukar framföras i samband med denna sorts gärningar är att de sker som en reaktion mot något. Så har det varit historiskt.

När den västtyska ambassaden i Stockholm intogs av Röda armé fraktionen år 1975 var det en attack mot den tyska regeringen för att få den att frige terrorgruppens fängslade ledning. När Provisoriska IRA år 1984 detonerade en bomb i Brighton på hotellet där det brittiska regerings­partiet höll sin kongress var det situationen i Nord­irland som åberopades av gärningsmännen.

Politiskt motiverat

Men bombdåden som utfördes på fyra pendeltåg i Madrid år 2004 var liksom bombdåden i London året efter, inte riktade mot regeringsföreträdare, utan hade som målsättning att döda så många civila som möjligt. Detsamma gäller det som hände i Paris i november. Och nu i Bryssel.

Likväl är dessa senare gärningar politiskt motiverade. Även om de riktats mot civila mål. Islamiska staten har förklarat krig mot allt som den anser vara orent. Det inkluderar den västerländska demokratin.

Dessa rader skrivs några timmar efter attackerna. Fullvärdiga analyser har inte gjorts, men blotta tanken på att det som skedde i tisdags förra veckan kan stå i direkt relation till arresteringen av den utpekade hjärnan bakom Parisattackerna, Salah Abdesalam, är djupt oroväckande.

Det skulle visa på ett terrornätverk som är fullt kapabelt till snabba aktioner. Om attentaten i Bryssel inte var planerade sedan länge, visar det att IS förfogar över både sprängmedel och personer i Europa som står redo att gå i döden. Det skrämmer. Konsekvensen av dessa terror­handlingar är fruktan.

”Ett nytt krig”

Elmar Brok, ordförande i Europaparlamentets utrikesutskott, talade direkt efter attackerna om ”ett nytt sorts krig”. Brok nämner att i Syrien, Irak och Libyen är det klassisk krigsföring med marktrupper, medan det nu utanför dessa territorier är ett nytt sorts krig med små mobila terrorgrupper med självmordsbombare.

Hur står man emot dessa personer? Det kommer aldrig kunna finnas tillräckligt med poliser eller säkerhetsåtgärder som kan förhindra fortsätta terrorattacker. Inte utan att samhället som vi känner det upphör att existera i sin nuvarande form. Och varje sådan eftergift är en seger för terrorismen.

Men kampen mot terrorn får inte enbart ha fokus på de som i dag är villiga att spränga sig själva och andra. Hela samhället måste engagera sig för att förhindra att fler går samma blodiga väg i morgon. Här kan föreningar och församlingar nå längre än uniformerade myndighetsföreträdare.

Det som hänt visar på behovet av ett starkt och sammanhållet Europa. Från olika EU-länder har planer dragits upp som i sin tur berört andra EU-länder. Enskilda länder kan inte klara en sådan kamp. Kriget mot terrorismen måste föras gemensamt mellan myndigheter och civlisamhälle inom liksom över nationsgränserna.