Hade diktatorn kunnat stoppa IS?

Saddam Hussein styrde Irak med järnhand. Med invasionen av Irak störtades han och landet har sedan dess präglats av blodiga strider. Vad hade hänt om diktatorn varit kvar vid makten? Hade ”Islamiska staten” då funnits med dagens styrka?

Så här ser en bild av seger ut: Saddam Husseins bronsfärgade hand uppsträckt mot himlen, hälsandes på folket medan hans metalliska ögon blickar ut över Bagdad. Men vid den enorma statyns fot i den irakiska huvudstaden är hundratals män i upplopp.

Tolv meter ovanför dem täcker en amerikansk marinsoldat diktatorns huvud med en flagga.

En man i mängden under statyn ropar att det är fel. Regimmotståndaren Kasim al-Doshaburi, som tillbringade 21 år i Saddams fängelser vill se den irakiska flaggan där istället för den amerikanska.

Otryggt efter Saddam

Det berättade han i tidningen al-Quds al-Arabi. Och om Saddamstatyn låg kvar i dag skulle han personligen ha rest upp den igen.

– Under Saddams tid hade vi säkerhet, vatten, el och gas. I dag är det bara inbrott, mord och våld mellan sunni- och shiamuslimer, säger han.

I USA drar även många veteraner från Irakkriget samma slutsats. Och fler gör det. I Tyskland har landets beslut att delta i kriget mot Islamiska Staten (IS) i Syrien fått många att se den USA-ledda invasionen av Irak år 2003 som upprinnelsen till dagens kaos i regionen.

Inget västerländskt krig efter Berlinmurens fall har blivit så hårt kritiserat som Irakkriget. Det fanns inget mandat från FN:s säkerhetsråd för Irakkriget. George W Bushs regering hävdade att Saddam samarbetade med al-Qaida och hade massförstörelse­vapen, men det har aldrig bevisats.

Saddam Hussein försvann snart efter invasionen, men blod började flyta bland de konkurrerande islamiska trosuppfattningarnas företrädare i landet.

Förgrening till al-Qaida

Ett annat påstående är att dagens blodsutgjutelser i Iraks grannland Syrien är en följd av Irakkriget eftersom IS började som en irakisk förgrening till al-Qaida. Det leder oundvikligen till en rak fråga: Skulle situationen varit bättre om Saddam fortfarande var vid makten?

För att få svar måste vi börja med att se på tiden före invasionen. Wilfried Buchta levde i Irak som politiskt analytiker i sex år under den amerikanska ockupationen. Men denne expert på Mellan­östern och islam började besöka Irak år 1990.

Buchta menar att statsstrukturen höll på att monteras ned genom Saddams politik långt före den amerikanska invasionen.

Kriget mot Iran på 1980-talet, den misslyckade invasionen i Kuwait och de efterföljande sanktionerna, bidrog sammantaget till att förstöra möjligheten att modernisera landets ekonomi. Men detta förstörde även den irakiska Baathismen som legimiterade Saddams herravälde.

– Den här kombinationen av socialistiska inslag och anspråket på att föra samman den arabiska världen, även om det krävdes våld, hade förlorat all sin styrka, säger Buchta.

Tvingades slå ned uppror

Saddam var tvungen att brutalt slå ned det folkliga upproret i Irak år 1991; sunniten, som regerade över ett shiitiskt land, var tvungen att finna en ny maktbas. Så Saddam knöt starkare band till sunnitiska stammar, lät bygga moskéer och tappade sig själv på blod som Koranen sedan skrevs med.

Men i stora delar av landet hade Saddam redan förlorat makt: I norr skyddade amerikanerna kurderna från Saddams bomber genom att införa flygförbud och i söder samarbetade shiiterna med sin gamla beskyddarstat, Iran. En sällsam blandning av förtvivlan, mord och fromhet härskade.

– Om USA inte hade invaderat Irak år 2003, skulle Saddam kunnat hålla sig kvar vid makten ytterligare några år. De sanktioner som infördes mot Irak efter invasionen av Kuwait och med det ett avståndstagande från andra arabländer, höll på att ändras. Men han hade inte fått tillbaka inflytandet över kurder och shiiter, säger Buschta.

Fler skulle dö

Ett troligt scenario skulle ha sett ut så här: Den irakiska staten fortsätter att falla sönder. Fram till år 2003 har Saddams regim avrättat, kidnappat eller dödat i gasanfall uppemot en miljon irakier. Nu dör än fler. Hatet växer mellan landets olika grupper:  kurder, shia och sunni.

Saddam skulle ha varit en bra bit över 70 år när den arabiska våren bryter ut och människor går ut på gatorna och demonstrerar mot sina enväldiga härskare, från Nordafrika till Mellan­östern. Hans söner anses grymma och våldsamma, och deras politiska kvaliteter är osäkra.

Säkert är att denna regim skulle ha varit extremt hotad under revolterna år 2011.

– Det skulle aldrig ha uppstått en arabisk vår i Irak på samma sätt som i Tunisien och Egypten, med fredliga demonstrationer och i sociala medier. Alla upplopp skulle omedelbart ha lett fram till ett inbördeskrig, säger Buchta.

Hade hållit tillbaka

Han är tveksam till om huruvida en extremistisk sekt som IS skulle ha kunnat växa sig så stark under Saddams regim.

– Saddam hade så grundligt infiltrerat salafisterna i landet att de inte hade blivit en självständig maktfaktor, säger Buchta.

Att IS blivit så starka beror delvis på diktatorns fall och delvis på de amerikanskledda ockupationsmakternas politik.

– Först efter det att amerikanerna marginaliserat Saddams parti- och militär­trupper, vände sig dessa till sina gamla bekanta hos IS och hade med sig avgörande militärkompetens, förklarar Buchta.

USA:s ansvar för uppkomsten av IS har också blivit en politisk fråga i Washington. Bruce Riedel ingick i det nationella säkerhetsrådet under president Bill Clinton och har arbetat för CIA.

Bush gjorde det möjligt

Riedel är en av sitt partis terrorexperter och han menar att utan Georg W Bushs krig skulle IS inte ha uppstått.

– I Irak fanns inte al-Qaida innan George W Bush öppet började förbereda invasionen år 2002. al-Qaida i Irak, den organisation som föregick IS, är en produkt av Bushs Irakkrig, säger Riedel.

Men åsikterna går isär. Bruce Hoffman vid Georgetown University är en av USA:s ledande terroristforskare. Han menar att förhistorien till IS börjar redan under Saddams tid. Den tidigare chefen för al-Qaida i Irak, Abu Musab al-Sarkawi, hade redan före attackerna den 11 september 2001 tränat i Afghanistan med sina anhängare.

Obamas fel

Under Saddams tid kunde gruppen agera i det ingenmansland som fanns mellan de av Saddam kontrollerade områdena och den kurdiska delen i Norra Irak.

Den konservativa, före detta amerikanska diplomaten Elliot Abrahams, lägger skulden på USA:s nuvarande president Barack Obama.

– När Bush lämnade sitt ämbete januari 2009 hade förstärkningen av amerikanska soldater i Irak visat sig framgångsrik och IS var utplånad. Det här är ett fenomen från Obamas tid, säger han.

Flera förklaringar

Sanningen ligger troligen någonstans mitt emellan. Bushs krig öppnade för framväxten av Abu Musab al-Zarqawis grupp och dess omvandling till IS. Obamas tillbakadragande av amerikanska trupper från Irak under år 2011 gjorde det möjligt för terrorgruppen att sprida sig snabbt och obehindrat.

En avgörande faktor hade varit annorlunda utan Bushs krig i Irak: valet av hans efterträdare i Vita huset. Det hade varit mycket enklare för president-kandidaterna Hillary Clinton eller John McCain att ta makten, eftersom Obamas seger till stor del byggde på den amerikanska krigströttheten som följde efter den långa ockupationen och kaoset i Irak.

Om vi då föreställer oss att den arabiska våren kom till Irak försommaren 2011. I Basra i södra Irak gör shiamuslimerna uppror. Saddam slår brutalt ner shiaupproret i de fattiga kvarteren i Bagdad. USA och EU kräver Saddams avgång, medan Ryssland försöker stödja sin gamla kund.

Saudiarabien var ingen vän till Saddam, men där har regimen alltid oroat sig över att hans land skulle kunna hamna i händerna på den shiamuslimska majoriteten och på det sättet öka Irans maktsfär.

Alla slåss mot IS

Därför backar Saudiarabien upp de sunnitiska stammarna som strider för dikatorn. Teheran understödjer shiamuslimerna genom att träna miliser och skicka in sitt revolutionsgarde, som Iran i dag gör i Syrien.

Återigen påminner scenariot om det nuvarande syriska kriget som pågår med hjälp av ombud. Med en avgörande skillnad: i Syrien är positionerna tydligare. Ryssland och Iran stöder regimen, och Gulfstaterna och västvärlden samarbetar med diverse rebellgrupper, och alla bekämpar de IS.

Det irakiska scenariot är mer komplicerat, där varje enskild part har sina egna motstridiga intressen.

Olika lojaliteter

Gulfstaterna hatar Saddam som hade invaderat Kuwait. Men de måste hjälpe honom för att skydda sunnimuslimerna. För Moskva har Saddam, under USA:s sanktioner som kom efter Kuwaitkriget, blivit en allierad.

Men nu strider Saddam mot Rysslands bästa vän i Mellanöstern. Och Iran vill inte förstöra relationen med Moskva.

I väst är man splittrade. Å ena sidan vill man bli av med Saddam, å andra sidan vill man inte riskera landets sammanhållning. Men ingen stormakt kan hålla sig utanför.

Svårstoppat krig

Följden blir offentliga vädjanden om fred, med diskret ekonomiskt stöd och vapenleveranser från alla sidor. Det är så det har sett ut under flera år i Syrien. Men på grund av de skilda intressena i Irak, skulle dödandet kunna pågå ännu längre där, med en uppdelning av landet som följd.

Om USA inte hade besegrat Saddam år 2003, skulle det förmodligen vara inbördeskrig i Irak i dag.

Men den svåra frågan är: Skulle västvärlden åtminstone vara förskonad från terrorism eftersom IS i så fall aldrig skulle ha uppstått?

– IS kanske inte skulle ha funnits, men något liknande, säger Kanan Makiya.

Han är en intellektuell exilirakier, i dag professor vid amerikanska Brandeis University. Före invasionen år 2003 var Makiya en viktig förespråkare av den. I dag säger han:

– Kriget var ett fullständigt misslyckande. Amerikanerna har gjort alla misstag som går att göra, det är ingen tvekan om det.

Irakierna bär ansvar

Men han tillägger snabbt:

– Det största misstaget av alla har gjorts av oss irakier, särskilt shiamuslimerna som kom till makten år 2003. Den politik och retorik som de fört med konfessionella förtecken har oundvikligen drivit sunniter i armarna på IS.

Makiya menar att även IS världsbild har formats av shiamuslimerna:

– Hela ideologin, som bygger på jordens undergång och som gör IS så brutal, fanns först hos den shiitiska milisen under Saddam och efter hans fall, säger han.

Syrien visar hur radikala grupper växer sig allt starkare ju längre en konflikt pågår. Ett andra konfessionellt krig i Irak skulle ha varit en ännu större tragedi. Även utan IS. Och även med Saddam.