Hoff: Ätlighet – en smakfråga

Den säger till en gravid fransyska att hon inte får äta opastöriserad ost på nio månader, får vara beredd på ett gapskratt. En väninna som fött barn i Köpenhamn fick en öl och två alvedon när hon kom in till sjukhuset. Kostråden är olika trots regelharmonisering och inre marknad.

På vårt köksfönster sitter ett fågelbord som är till stor glädje, om inte för hela folket så åtminstone för hela familjen och, inbillar jag mig, även till viss del för fåglarna. Det senare är dock mer osäkert. Ibland verkar de liksom lite blasé på hela frö-grejen.

När skålen är nyligen påfylld kommer fåglarna i stora gäng om morgnarna. De pickar i sig lyxiga nötter och solrosfrön med god aptit.

Från frukostbordets första parkett kan man sedan bevittna hur intresset gradvis avtar för var dag, tills det bara ligger en sorts avlånga, oskalade och tydligen ointressanta frön kvar på botten av skålen, likt de sista pralinerna i en Aladdinask som aldrig tycks gå åt. Trots att de ingår i frömixen anser fåglarna dem uppenbarligen oätliga.

En öl och två alvedon

Nu verkar ju alla kulturer ha olika regler för livsmedel. Det är inte ovanligt att saker som i Sverige – åtminstone av staten – anses mer eller mindre förenade med livsfara, klassas som ofarliga eller rentav nyttiga på lite sydligare breddgrader.

Den som exempelvis dristar sig säga till en gravid fransyska att hon inte får äta opastöriserad ost på nio månader, får nog vara beredd på ett gapskratt i ansiktet.

Och på samma tema: en svensk väninna som fött barn i Köpenhamn berättar att det första hon fick i handen när hon kom in till sjukhuset var en öl och två Alvedon. Det stod man sig förvånansvärt bra på genom förlossningen, tyckte hon.

Strikta regler

Ja olika äro kostråden, det är tydligt, trots regelharmonisering och inre marknad. Att just det svenska Livsmedelsverket är en tämligen rigid myndighet är väl allmänt accepterat som sanning.

Fråga bonden som vill sälja dagsfärsk mjölk till sina grannar, eller entreprenören som vill importera ett nytt livsmedel till Sverige.

När det gäller fåglarna och deras kostpreferenser kan vi bara gissa att de resonerar enligt överlevnadsprincipen om vintrarna: ju fetare frö desto bättre.

Ratar maten trots kyla

Gråsparvarna har blivit färre under flera decennier nu, de lever mest av spillsäd och av den varan blir det inte mycket i dagens effektiva jordbruk. Därmed är det lite förvånande, särskilt de där alldeles väldigt smällkalla morgnarna, att de tycker sig ha råd att rata vissa av fröna i skålen.

Kanske har fåglarnas eget Livsmedelsverk utfärdat en varning för de oskalade kornen? Det vete, om uttrycket ursäktas, fåglarna.