Hur mår liberalismen?

Begränsningar har blivit ett nytt inslag i Liberalernas ideologi. De gamla ledorden om valfrihet tycks ha fått konkurrens med en vurm för kollektivism.

Förfäktare av individualism och frihet har på senare tid proklamerat en liberalism som inte känns igen. Utspelen från några av Sveriges mest namnkunniga liberaler kan i stället antas komma från kollektivister som önskar samma tvångströja för alla.

När Expressens Ann-Charlotte Marteus på tidningens ledarsida angrep Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor för att hon påpekade att Sverige befinner sig i en värderingskris, gav den liberala ledarskribenten samtidigt det tidigare kristdemokratiska statsrådet Maria Larsson en släng med sleven.

Ann-Charlotte Marteus ansträngde sig för att förlöjliga KD:s linje om behovet av en gemensam värdegrund och den politiska reform som skrev in i socialtjänstlagen att en nationell värdegrund ska genomsyra arbetet i äldreomsorgen.

Fokus har flyttat

Genom den reform som den liberala opinionsbildaren häcklar, har den enskilde personen fått en starkare ställning. Fokus i omsorgen har flyttats från systemet till människan. Och det kan ses som ett inslag av individualism. Men Ann-Charlotte Marteus reducerar reformen till ”magiska honnörsord” som inte hjälper när resurserna tryter.

Även om det uppfattas som onödiga ord, är det en avgörande skillnad när ”socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att den äldre får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande”. Förr fanns ingen sådan skrivning. För välbefinnande skiljer sig från person till person. Detta torde Expressens ledarsida kunna tillstå.

Innan denna formulering blev lagtext härskade en kollektivistisk syn som inte tog hänsyn till den enskilde människans önskan.

Se det personliga behovet

Ty vad som är välbefinnande för Gösta blir social­tjänsten först medveten om efter att ha frågat Gösta. Han njuter av att vistas utomhus och vill inte tillbringa all vaken tid framför en TV-apparat. Asta upplever sitt välbefinnande i musiken medan Magda helst vill ta ett skumbad.

Det kräver mer av omsorgen om alla människor ska ses utifrån deras personliga behov och inte som ett kollektiv äldre som får hålla till godo med den enklaste och billigaste lösningen. Men det är en värdigare omsorg.

Om Expressens ledarskribent tycker att detta är plakatpolitik, vad ska då Liberalernas utspel om att stoppa nya friskolor med religiös profil beskrivas som?

Mot muslimska skolor

Partiledaren Jan Björklund hävdade att utvecklingen var tydlig, det finns intressen som ”kraftigt vill öka” konfessionella friskolor. I verkligheten har sju ansökningar inkommit till Skolinspektionen som hittills sagt nej till fem av dem.

Således ett slag i luften. Men målet blir tydligare när man tar del av invändningar från Bo Nyberg, ordförande i Kristna friskole­rådet, som menar att de friskolor som Liberalerna riktar sig mot är de muslimska. Enligt Bo Nyberg är ingenting som Liberalerna tar fram i sin strategi applicerbart på de kristna skolorna.

Friskolor finns till för elevernas skull och skolorna kan drivas för att barnen som går där känner ett välbefinnande.

Förlust för anständigheten

Makthavares val av vokabu­lär sätter tonen i det offentliga samtalet. Därför är det en förlust för anständigheten när den mest luttrade partiledaren i Alliansen sänker sig till den låga nivån att han hemfaller till skrämselpropaganda och misstänkliggöranden mot muslimska organisationer. Vem vinner på det?

Sett till Liberalerna och den liberala ledarsidan i Expressen har den klassiska liberalismen fått en nytolkning som har mer av begränsningar än valfrihet.

Det blir fel, lika fel som när myndigheternas bekvämlighet prioriteras framför människors välbefinnande.