Ingerö: Ideologi hotar skolan

New Yorks kommunala skolor, inte minst de som verkar i de mest utsatta områdena, misslyckas medan friskolorna visar toppresultat. Här finns en del att lära för oss i Sverige, där debatten om ”vinster” och valfrihet nu tagit fart igen.

Det råder oro i New Yorks friskolor. Inte för att elever och föräldrar väljer bort dem, tvärtom. Skolorna är eftertraktade och i många fall kan man inte komma in på dem på annat sätt än genom att vinna ett lotteri.

År 2002 hade staden sjutton friskolor med tillsammans 3 200 elever. I dag finns omkring 200 skolor och elevantalet har vuxit till över 70 000.

Skälet till denna tillväxt är enkel. Stadens kommunala skolor, inte minst de som verkar i de mest utsatta områdena, misslyckas, och det finns inget egentligt politiskt tryck på dem att rycka upp sig. Så när friskolorna började ploppa upp som svampar i innerstadsdjungeln blev de omedelbart potentiella livlinor, inte minst för barn till låginkomsttagare ur olika minoritetsgrupper.

Och siffrorna är glädjande. I Success Academy, ett av de viktigaste friskolenätverken, klarar nu 93 procent av de svarta barnen, och 95 procent av de latinska, slutprovet i matematik. I staden som helhet är motsvarande siffror katastrofala 20 respektive 24 procent.

Utvecklingen hotas

Så varför råder oro? För att utvecklingen nu hotar att rullas tillbaka. New York är unikt bland USA:s storstäder, på så sätt att Demokraterna under en period varit kraftigt försvagade där. I landets övriga storstäder har de länge kunnat regera utan egentlig konkurrens, men New York hade mellan 1994 och 2014 inte en enda demokrat som borgmästare. Det var inom detta fönster friskolerevolutionen blev möjlig.

Demokraterna är sedan gammalt nära lierade med lärarfacken, och dessa motarbetar systematiskt framväxten av alternativ och valfrihet inom den offentligt finansierade skolan. Så har till exempel Demokraternas presidentkandidat Hillary Clinton gått från tillskyndare av friskolor till motståndare – lärarfacken är nämligen väldigt duktiga på att få folk till vallokalerna.

Sedan New York fick sin nuvarande borgmästare Bill DeBlasio har framväxten av nya skolor bromsat in, och mycket talar för att den kan strypas helt. Liksom Sveriges socialdemokrater hävdar DeBlasio att han inte är emot friskolor per se, samtidigt som han de facto gör det svårare för dem att verka och växa.

Lärdomar att dra

Här finns en del att lära för oss i Sverige, där debatten om ”vinster” och valfrihet nu tagit fart på nytt. Djävulen syns som bekant i detaljerna, och hur mycket Stefan Löfven, Gustav Fridolin och Ardalan Shekarabi än betygar att de inte är emot friskolor och valfrihet så råder inga tvivel om vartåt deras politik syftar.

Därför är det så oerhört viktigt att allians­partierna inte viker ned sig, utan tvärtom gör allt för att stoppa alla regeringens kommande begränsningsförslag. I USA är valfriheten självklar för den som har råd att köpa sig en plats på någon av landets många privatskolor. Men friskolorna utgör det enda alternativet för de som inte har råd. Och det alternativet är allvarligt hotat.

På samma sätt är det i Sverige. I exempelvis Malmö har stadens politiker aktivt motarbetat friskoleetableringar i Rosengård, samtidigt som de stängt kommunala skolor i samma stadsdel på grund av ordningsproblem. Friskolemotståndet har inget med kvalitet eller resultat att göra. Det är ideologiskt.

Frågan till regeringen måste därför bli: ”Vill ni ha det som i USA?”