Ingerö: Inget lyft för Sverige

Sverige kommer att förbli ledarlöst så länge nuvarande ordning tillåts råda. Ommöbleringen i regeringen är knappast vad som kommer att lyfta Sverige eller dess regering till nya höjder. För det var aldrig personerna som var det stora problemet.

Förra veckans regeringsombildning saknade inte underhållningsvärde. Peter Eriksson gör comeback i rikspolitiken och fortsätter därmed runda Miljöpartiets tolvårsregel.

Regeln innehåller ett kryphål ”modell Södra länken”: Om man byter politisk nivå börjar räkneverket om från noll i all oändlighet.

Eriksson tar över bostadsfrågorna vilket innebär att han kommer ägna sig åt att förskjuta just det hyressättningssystem som gjorde det möjligt för honom att snabbt och enkelt fixa en lägenhet i Bryssel.

”Onödig” minister tillbaka

I övrigt bjöd Stefan Löfven traditionsenligt på viss förvirring genom att kalla Karolina Skog för ”Katarina”. Framtidsministern är nu historia. Miljö- och klimatfrågorna har av oklar anledning placerats hos två olika ministrar.

Den EU-minister som efter valet förklarades vara onödig är tillbaka, vilket påstods bero på den sedan flera år kända Brexit-omröstningen i Storbritannien.

Margot Wallströms portfölj utvidgas med Norden-frågorna, vilket antagligen innebär att något departementsråd får ta mötena åt henne. Wallström lär inte resa till Tornedalen för att delta i samtalspaneler om placeringen av något nytt nordiskt museum.

Inte tillräckligt

Och hela menageriet ska från och med nu samordnas av energiminister Ibrahim Baylan, som hittills haft betydande problem enbart med att samordna regeringens energipolitik.

Nej, den här ommöbleringen är knappast vad som kommer att lyfta Sverige eller dess regering till nya höjder. För det var aldrig personerna som var det stora problemet.

Visst var Mehmet Kaplans kontakter med diverse extremgrupper besvärande, men de var knappast okända när han tillträdde. Inte heller utgjorde de något hinder för hans bostadspolitiska gärning. Den begränsades snarare av Miljöpartiets oförmåga att förstå marknadsmekanismer och allmänt fientliga inställning till nybyggnation.

För svagt mandat

Lika lite kan vi utgå från att sjukvårdspolitiken skulle skötas bättre om den anförtroddes någon ärrad förhandlingsräv istället för en tvålfager SSU:are.

För den här regeringens problem är och förblir att dess mandatmässiga bas är för smal, att regeringschefen saknar den finger­färdighet som krävs för att bredda den och att de två regeringspartierna åtskiljs av en partikulturell och sakpolitisk ocean.

Sverige kommer att förbli ledarlöst så länge den här ordningen tillåts råda. Väljarna lär märka det och risken är stor att de straffar alla inblandade vid nästa val.

Alliansen har chansen

Därför borde Alliansen ta varje chans att överta makten. Den kan förstås inte regera ostört, men har ändå helt andra chanser än Socialdemokraterna som först måste hantera Miljöpartiet, därefter Vänsterpartiet och till sist hela riksdagskammaren. Sverige håller näsan över ytan just nu i högkonjunktur, men hur länge klarar vi det?

Regeringsombildningen ger måhända regeringen lite andrum. Men den har faktiskt inte ändrat några politiska förutsättningar. Underhållningsvärde är betydelselöst den dagen landet ställs inför ekonomisk nedgång eller en internationell kris.