Ingerö: Löfvens bluff

Välfärdsföretagandet står i dag för vart tredje läkarbesök och över en kvarts miljon arbetstillfällen. Varje allvarligt menad attack mot det kommer att få allvarliga konsekvenser. Och det vet Stefan Löfven.

Kom ihåg siffran ”femton miljarder”. Den utgör grundpelaren i den anklagelseakt som regeringen nu riktar mot de företag som driver förskolor, skolor, vårdcentraler och äldreboenden.

Regeringen kommer att hamra in den under året som kommer. Siffran är dessutom i allt väsentligt en bluff.

Men låt oss backa några år i tiden, till våren 2012 då Stefan Löfven för första gången medverkade i Agendas partiledardebatt. Stefan Löfven, då alltjämt oförstörd av övergången från facklig pragmatism till politiskt poserande, slog fast att förbud mot vinster i välfärden ”inte låter sig göras”. Det var en god iakttagelse.

Viktig del av välfärden

Välfärdsföretagandet står i dag för vart tredje läkarbesök, vart femte äldreboende, minst 220 000 skolplatser och över en kvarts miljon arbetstillfällen.

Välfärdsföretagandet är i dag en så stor, viktig och populär del av välfärden att varje allvarligt menad attack mot det kommer att få allvarliga konsekvenser. Och det vet Stefan Löfven. 

Men frågan om ”vinst i välfärden” visade sig ha fler funktioner. I Vänsterpartiet kom den att fungera som en bro mellan Jonas Sjöstedts mjukare socialism och Ohlyfalangens hårdföra kommunister. Och när Vänsterpartiet började få snurr på frågan blev Socialdemokraterna stressade.

En lögn som upprepas

Plötsligt talade även Stefan Löfven om ”vinstjakt” och ”övervinster”, och efter valet tillsattes en utredning som skulle se över vinstfrågan. Till utredare utsågs Ilmar Reepalu, den gamla kommunpampen från Malmö som bland mycket annat lämnade efter sig ett underskott på tusen förskoleplatser när han slutligen lämnade sin post.

Åter till de femton miljarderna. Enligt Ilmar Reepalus utredning är detta den mängd pengar som vinsterna tar från välfärden.

Och som på kommando gläfser nu S-politiker på alla nivåer om dessa femton miljarder. Men lögnen blir inte sannare för att den upprepas. Vad Socialdemokraterna inte säger är att beräkningen inte gäller ett år, utan tio. Inte heller får vi veta att pengarna även innefattar andra verksamheter i dessa företag, såsom konsultverksamhet, utvärdering av provresultat, organisering av studentutbytesprogram och så vidare.

Pressade socialdemokrater

Det hela är alltså en bluff, som dessutom kokats ihop inte av omsorg om välfärden utan som ren och skär partitaktik. Socialdemokraterna vet – det har vi ju Stefan Löfvens egna ord på – vad denna backlash mot valfriheten kommer att innebära för välfärden. Men de gör det ändå, för att de är pressade och tror sig tjäna på en traditionell höger-vänsterkonflikt.

Huruvida deras förslag kan passera riksdagen är ytterst osäkert. Så länge de borgerliga partierna håller gränsen är Reepalus utredning i stort sett chanslös.

Debatten kommer att bli hård, men allianspartierna måste orka ta den. Annars kan vi säga tack och hej till trettio års valfrihetskamp.