Kan Nato hålla ihop?

I Sverige diskuteras Nato mestadels utifrån hur vårt land påverkas av ett medlemskap i försvarsalliansen. Det skulle vara hälsosamt för debatten om man även intresserade sig för till­ståndet i Nato, där sammanhållningen nu utmanas.

Dr Michael Carpenter är USA:s biträdande försvarsminister med ansvar för bland annat Ryssland.

I juni bekräftade Carpenter inför den amerikanska senaten en rapport som gör gällande att Ryssland skulle kunna inta Östeuropa på 60 timmar och att Nato inte är rustat för att stå emot ett sådant anfall.

Följden för de baltiska staterna skulle kunna vara att de åter hamnar under en rysk ockupation.

Eko från kalla kriget

Denne amerikanske försvarsexpert är inte ensam i sin analys. Den kanadensiska underrättelsetjänsten har gått så långt att den tolkar Rysslands modernisering av landets krigsmakt som en mobilisering för krig.

Men talet om hot och risker hörs från båda håll. Bara en dag innan Carpenters påpekande, sa Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov att ”Nato­utvidgningen är ett av våra största säkerhetshot”.

En retorik som allt mer låter som ett eko från kalla krigets dagar är inte önskvärd. Likväl ställs den mot den amerikanske presidentkandidaten Donald Trumps budskap om att dels villkora militärt stöd till Natoländer vid ett ryskt anfall, dels överväga att häva sanktionerna mot Ryssland som infördes efter den ryska annekt­eringen av Krimhalvön för två år sedan.

Donald Trump utmanar

Trumps besked tolkas om inte som ett övergivande, så åtminstone som ett starkt ifrågasättande av en mångårig amerikansk utrikes- och säkerhetspolitik.

Han avfärdar alla invändningar med orden: ”Vore det inte fint om vi var vänner med Ryssland?” Taget ur sitt sammanhang skulle uttalandet tolkas som att det kom från en person som söker samförstånd. Men med tanke på Trumps annars hätska utfall mot alla han ser som menings­­motståndare är det inte troligt.

Uttalandet är oroande eftersom USA är den största militär­makten i Nato. Och även om Trump inte skulle bli president, finns det stora utmaningar för Nato.

Turkiet kan bli bekymmer

Turkiet har den näst största militärstyrkan i Nato. I samband med de utrensningar som den turkiske president Recep Tayyip Erdoğan gör efter kuppförsöket har hälften av generalerna i den turkiska armén arresterats.

På den turkiska flygbasen Incirlik har amerikanska och turkiska styrkor jobbat tillsammans sedan år 1954. Nu är basen viktig i den amerikanska kampen mot Islamiska Staten.

Enligt uppgift ska en del av kuppmakarna ha varit stationerade på just denna bas. För den notoriskt misstänksamme Erdoğan kan frågan om vad de amerikanska trupperna på basen visste om kuppen vara känslig.

Prioriteringar delar Nato

Nato har överlevt spänningar mellan medlemsstater förut. Men om anklagelser från en grälsjuk Erdoğan skulle leda till handlingsförlamning i kampen mot IS har försvarsalliansen fått ett nytt problem. Och därtill ett allvarligt. Särskilt eftersom flera av de sydeuropeiska Natoländerna vill ha ett ökat fokus på just kampen mot IS.

Valet av prioriteringar delar Nato. De nord- och östeuropeiska medlemsländerna vill stärka gränsen mot ryssen då de känner sig hotade. Ett exempel på hur var och en främst ser till sitt är att Frankrike, Spanien och Italien inte vill ansvara för någon av de fyra Nato-bataljonerna som ska placeras i Polen och Baltikum.

Samtidigt som Nato ställs inför stora utmaningar prövas försvarsalliansens sammanhållning. Inte minst på grund av inrikespolitiken i olika medlemsländer.