KD bakom förbud mot innehav

Att kriminalisera innehav av barnpornografi är ett för drastiskt ingrepp i de grundläggande demo­kratiska friheterna menade justitiedepartementet efter barnpornografihärvan 1992-93. Den moderata justitieministern höll med. Kristdemokraterna är de första som kräver en lagändring.

I slutet av oktober 1993 samma år som två män från Huddinge dömdes för spridning av barnpornografi i den stora pedofilhärvan, tog justitiedepartementet fram en promemoria om ökat skydd för barn.

I ett långt stycke argumenterar man dock för att inte kriminalisera innehav av barnpornografi. Att behöva ändra grundlagen är det man främst emotsätter sig. Vice ordförande i konstitutionsutskottet säger också att riksdagen är inne ”på en farlig väg om vi för lätt faller undan för häftiga opinionsyttringar”.

Dåvarande pressombudsmannen menar att den allmänna opinionen har gränsat till ”moralisk panik” och säger att ”man bör vara vaksam inför den här typen av opinionsstormar”.

Ett annat argument är att det redan är förbjudet att sprida barnpornografi. Margareta Viklund, riksdagsledamot för Kristdemokraterna, reagerar på detta. Hon menar att så länge innehav av barnpornografi inte är kriminellt stödjer Sverige indirekt pedofilerna.

I november 1993 frågar Viklund regeringen om den ska agera för en lagändring. Internet har börjat användas i en liten skala. Viklund varnar för att ”den snabba utvecklingen inom datatekniken riskerar att sudda ut gränsen mellan spridning och innehav av barnpornografi”.

Försvarade tryckfrihet

Justitieminister Gun Hellsvik förklarar att hon delar avskyn mot barnpornografi, men att grundlagen hindrar ett förbud.

– Varken tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen tillåter en kriminalisering av innehav av skrift eller film även om innehållet i sig är straffbart, säger Gun Hellsvik.

Hon betonar att yttrandefriheten och tryckfriheten även är viktiga för barnens framtid.

– De behagliga snabba lösningarna är populära men innebär ofta att problem sopas under mattan, vilket ger nya problem i framtiden, säger justitieministern i debatten.

Ännu ett tillslag

Och mer debatt blir det för nu kommer nästa avslöjande. I Norrköping gör polisen ett ännu större tillslag än det i Huddinge. Mellan 1 500 och 2 000 timmar film hittas tillsammans med lådvis med foton och tidningar.

– Det jag har sett borde inte kallas barnporr, utan barntortyr, säger överåklagare Stig Jansson i Lin­köping till TT då polisens utredning påbörjas i december 1993.

Filmerna har grova sadistiska inslag. De minsta barnen uppskattas vara fyra år.

Överåklagaren i Linköping tycker att det är obegripligt att justitie­departementet i sin promemoria nyligen avvisat kraven på att kriminalisera innehav av barnpornografi.

– De kan inte veta vad detta handlar om, säger han.

På KD:s partistyrelsesammanträde i januari 1994 krävs ett förbud mot innehav av barnpornografi och konstitutionsutskottet uppmanas att agera. KD-ledningen anser att om så behövs måste grundlagen ändras för att få stopp på vidrigheterna.

Nya filmer hittas

Samma helg gör polisen ytterligare tillslag. 500 nya filmer påträffas runtom i Sverige.

Ett par dagar senare är Alf Svensson i Linköping. Tidningen Expressen har tagit med sig partiledaren, tillika biståndsministern för att han ska få ta del av undersökningen.

Expressen skriver att Alf Svensson är den som ropat högst om att kriminalisera innehav av barnpornografi. Journalisten beskriver det som visas som ”sexuell tortyr med hjälp av nålar, käppar och remmar”.

Alf Svensson gråter

Alf Svensson har gråten i halsen när han efter en kvart säger att han inte vill se mer. Löpsedeln dagen efter har rubriken ”Den gråtande ministern” och i tidningen kräver Alf Svensson ett totalförbud mot barnpornografi.

Dagen efter skriver ordföranden i yttrandefrihetsutredningen ett debattinlägg i Expressen där han påminner om grundtanken med tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen:

”Den innebär att vi avstår från att med lagens hjälp söka en garanterad utrotning av det som vi avskyr eller ogillar, att vi sätter en spärr för ingripanden där spridningen har upphört och innehavet tagit vid.”

”Försvarligt ibland”

Justitiekansler Johan Hirschfeldt skriver sedan ett nästan 50 sidor långt yttrande där han inte tar ställning för eller emot förslaget att kriminalisera innehav av barnpornografi. Ett straff han tycker är lämpligt är att barnpornografi som påträffas ska konfiskeras och förstöras.

JK förklarar att det kan vara försvarligt att visa barnpornografi i vissa sammanhang. Undantag från förbudet att sprida barnpornografi måste kunna göras när det gäller seriös nyhetsförmedling, opinionsbildning eller i konstnärliga och vetenskapliga sammanhang.

Möjlighet för undantag måste skyddas i grundlagen, anser justitiekanslern.

Ändrar sig

När justitieministern besöker samrådsgruppen för sexuella övergrepp mot barn i Ängelholm öppnar justitieminister Gun Hellsvik för en ändring.

Samtidigt som hon påtalar att snabba förändringar utan eftertanke inte gagnar barnen och varnar för att bli känslosam, förklarar ministern att hon skulle vara beredd att ändra lagen om det skyddar barnen.

Drygt en månad efter Alf Svenssons besked ansluter sig Socialdemokraternas partiledare till Kristdemokraternas krav på kriminalisering av innehav.

Lagändring föreslås

Riksdagens konstitutionsutskott kan föreslå en grundlagsändring om fem sjättedelar av ledamöterna är med på det.

Den socialdemokratiske ordföranden i utskottet tror inte att det ska bli några problem att få ihop den nödvändiga majoriteten.

Inom de fyra regeringspartierna går dock åsikterna isär.

M och Fp emot

Mot det kristdemokratiska kravet på kriminalisering står Moderaterna och Folkpartiet. Centerpartiet lägger fram ett kompromissförslag om att barnpornografi kan beslagtas utan att lämnas tillbaka.

Regeringen vill utreda frågan om kriminalisering ytterligare och önskar skärpa reglerna för konfiskering av barnpornografi. Ett förslag som Ingvar Svensson, KD-ledamot i konstitutionsutskottet, kallar ”tandlöst” Men politiken stöds av de tre andra regeringspartierna.

Kristdemokraterna är det ”enda partiet inom regeringen som vidhåller att innehav ska kriminaliseras”, skriver TT.

– I den här frågan är det viktigt att inte signalera fel budskap. De barn och ungdomar som drabbas måste kunna räkna med beskedet att det här accepterar vi inte, säger Alf Svensson till TT.

Splittringen är tydlig

Ingvar Svensson tar kontakt med S i konstitutionsutskottet. Han vill att utskottet ska fatta ett beslut om kriminalisering av innehav år 1999, för att tvinga de andra att agera till dess.

Tisdagen 3 maj 1994 röstar tio av utskottets 15 ledamöter för kriminalisering. Det saknas tre röster för att få till en snabb grundlagsändring. Några dagar senare ringer konstitutionsutskottets ordförande Thage G Peterson, S, upp Ingvar Svensson från KD och ber om ett möte för att göra en uppgörelse.

De två möts och en uppgörelse i fem punkter görs på Ingvar Svenssons initiativ. Så småningom ansluter sig Centerpartiet.

Räknade med KD

I Barnpornografiutredningen som tillsattes 1994 och avslutade sitt arbete 1997 ville endast två socialdemokrater och en kristdemokrat (Ingvar Svensson) kriminalisera innehav.

Detta läggs sedan fram av S-regeringen utan parlamentariskt stöd.

– Man litade uppenbart på vårt stöd, berättar Ingvar Svensson.

Innehav av barnpornograi kriminaliserades 1 januari 1999. Möjligheten att konfiskera barnpornografi blev lag 1 januari 1995.