KD säger nej till strategin mot extremism

Sverige ska vara ett tryggt land – fritt från terror. Extremismen måste därför besegras. Om vi ska lyckas med det krävs att kommunerna tar ett större ansvar. Stockholms stads strategi är dessvärre otillräcklig.

Vi hade förväntat oss mer. Strategin är uppenbart otillräcklig. Därför kommer Kristdemokraterna i Stockholm att reservera sig mot förslaget till strategi mot våldsbejakande extremism.

Terrorattackerna mot städer i västvärlden, som Bryssel och Paris, har satt djupa spår också hos oss i Sverige. Vi är många som oroar oss över ökande motsättningar och våldsbejakande extremism – inte minst radikal islamism.

Det är oundvikligt att misstänksamhet mot omgivningen infinner sig hos många av oss, när vi exempelvis sätter oss på tunnelbanan i morgonrusningen eller inväntar tåget vid Centralstationen.

Strategin är undermålig

Känslan av otrygghet och misstänksamhet kommer att fortsätta att växa så länge den våldsbejakande extremismen frodas, så länge de blodiga terrorattackerna fortgår och oskyldiga människor faller offer.

Därför är det förödande att Stockholms stads förslag till strategi mot våldbejakande extremism kraftigt försenats och att den när den väl presenteras visar sig vara så undermålig att vi måste reservera oss.

Den strategi som antogs av socialnämnden våren 2015 utsattes för omfattande kritik då den var vagt formulerad och alldeles för övergripande. Delar av den handlade snarare om extremisters rätt till utbildning, bostad och vård, än om vikten av förebyggande arbete, exit-verksamhet och avradikalisering.

Förebyggande åtgärder viktigast

Vår medverkan i de samtal som därefter följt har gjort det nuvarande förslaget bättre. Vi har exempelvis sett till att alla stadsdelar ska ta fram konkreta handlingsplaner mot våldsbejakande extremism. Finansborgarråd Karin Wanngård, S, har likväl inte tagit till sig våra synpunkter i sådan omfattning att vi kan ställa oss bakom förslaget.

Nu kommer mest kraft läggas på demokratiinsatser gentemot allmänheten, och det gör att strategin har fått fel fokus. Vi hade istället önskat fokus på riktade och förebyggande åtgärder mot de som redan i dag utgör en del av extremismen, mot de som riskerar att radikaliseras samt gentemot avhoppare och drabbade anhöriga.

Det behövs handlingskraft, beslutsamhet och kraftfulla åtgärder för att besegra samhällets mörka krafter, men den rödgrönrosa majoriteten har inte ens vågat peka ut de betydande skillnader som finns mellan islamistisk extremism, vänsterextremism och högerextremism.

Som en följd av det lyser de konkreta åtgärderna med sin frånvaro. Syftet var att strategin skulle vara vägledande för stadens övriga arbete mot radikalisering, men bristen på konkretion gör den till ett trubbigt vapen.

Flera frågor utan svar

Vem kontaktas i Stockholms stad vid misstanke om radikalisering? Vad finns det för exempel på angreppssätt för att avkodifiera och avradikalisera extremister som staden kan använda sig av? Vad gör vi med anställda i staden som visar extremistiska attityder, eller rent av sprider propaganda?

Hur når vi familj och föräldrar till unga radikaliserade? Vilka samhällsaktörer behöver vi samverka med för att bekämpa olika sorters våldsbejakande extremism?  Dessa frågor lämnar förslaget till strategi obesvarade.

Imamernas roll behöver lyftas fram. Staden måste samverka strukturerat och bygga upp ett nätverk av kontakter med lämpliga framträdande religiösa ledare inom islam eftersom teologiska argument ofta biter hårdast på islamistiska extremister, medan andra argument och metoder är mer behjälpliga för att avradikalisera andra.

Avhoppare måste stödjas

Vi anser också att det behövs en specifik avhopparverksamhet. Det duger inte att som den rödgrönrosa majoriteten hänvisa till en central verksamhet för avhoppare från grov kriminalitet i allmänhet. Fryshuset har exitverksamhet för högerextrema, och det behövs liknande för våldsbejakande islamistiska extremister.

Sverige ska vara ett tryggt land – fritt från terror. Extremismen måste därför besegras. Om vi ska lyckas med det krävs att kommunerna tar ett större ansvar – inte minst de där extremismen frodas som mest. Stockholms stads strategi är dessvärre otillräcklig.

Kristdemokraterna kommer inte att ställa sig bakom strategin i dess nuvarande utformning, men vi kommer fortsätta att bidra konstruktivt i kampen mot våldsbejakande extremism.