KDU har hoppat i galen tunna

KDU beslöt på sitt riksmöte att man vill tillsätta en utredning i syfte att utreda ett namnbyte på Kristdemokraterna. Ungdomsförbundets nya linje förvånar. De borde istället känna en stolthet över kristdemokratins viktiga roll.

Namnfrågor är viktiga och partipolitiken är inget undantag. Tvärtom. Ett partinamn väljs med omsorg och två riksdagspartier tjänar som goda exempel på detta. Båda partier gjorde justeringar av namnen för 26 år sedan.

Folkpartiet ville förtydliga sin ideologiska hemvist och lade till liberalerna i partinamnet, medan Vänsterpartiet strök tillägget kommunisterna från sitt namn.

Ett år efter Berlinmurens fall och de kommunistiska regimernas kollaps i Östeuropa var det inte längre så gångbart att betona samhörigheten med kommunismen. Det förstod de flesta, även om den nuvarande vänsterledarens företrädare, Lars Ohly, framhärdade i att kalla sig kommunist fram till och med hösten 2005.

Folkpartiet har som bekant valt att gå ännu längre i förtydligandet av sitt varumärke och heter numera enbart Liberalerna. Namnbytet har dock inte följts av några framgångar i opinionsundersökningarna.

Historielöst argument

När Kristdemokratiska ungdomsförbundet nyligen samlades till riksmöte behandlades namnfrågan för moderpartiet. Riksmötet ställde sig bakom ett förslag att tillsätta en utredning i syfte att byta namn på Kristdemokraterna.

Anledning är enligt förbundsstyrelsen att ”krist” i partinamnet har ”blivit en belastning för att få väljare att rösta på vår ideologi”.

Argumentationen i motionen liksom förbundsstyrelsens svar är både en smula historielöst och verklighetsfrånvänt. Även om den ideologiska hemvisten betonas i motionen, har ungdomsförbundet hoppat i galen tunna.

Beslutet i namnfrågan togs precis dagarna före påve Franciskus besök i Sverige. I samband med detta skrev KD-nestorn Alf Svensson i Dagens industri om den katolska kyrkans betydelse och nämnde då den tidigare påven Johannes Paulus II: ”Den som inte känner till något om vilken betydelsefull roll denne påve spelade när Östeuropa tog sig ur kommunismens vedervärdiga skruvstäd, är historielös.”

Namnet klargör släktskap

Om vänsterpartisterna förmår skämmas över sitt partis roll i ett av Europas mörka kapitel, borde kristdemokrater ha anledning att känna en lika berättigad stolthet över kristdemokratins roll i historien.

Genom sitt namn, Kristdemokraterna, tydliggör partiet sitt släktskap med den värdegrund och människosyn som förlöste nationer och återgav människor det värde de förnekats under ateistiska regimer.

Tysklands regeringschef Angela Merkel, Europas mest namnkunniga kristdemokrat, växte upp i förtryckarstaten Östtyskland. När Merkel för några år sedan blev ombedd av en tysk journalist att förklara vad det unika med hennes parti är, sa hon: ”Det är vår tydliga bekännelse till den kristna människosynen. C i CDU gör att man inte kan förväxla oss med andra partier.” C står för Christlich, som motsvarar krist i det svenska partinamnet.

Politiken ska forma

Edmund Stoiber, hedersordförande i kristdemokratiska bayerska CSU, återberättar i sina memoarer en anekdot om den legendariske tyske förbundskanslern, kristdemokraten Konrad Adenauer, där denne ställdes inför faktumet att en bred majoritet av befolkningen var emot hans politik.

Till ministerkollegan som påpekade detta svarade Adenauer: ”Då har vi många att övertala.” I valet som följde två år senare vann Adenauer egen majoritet. Stoiber förklarar att han fortfarande är påverkad av Adenauers inställning och skriver: ”Politiken måste alltid sträva efter att forma den allmänna uppfattningen.”

Det är mycket som kan sägas om kristdemokrater, men de har aldrig varit räddhågsna. Det ligger i själva idétraditionens natur att ha en missionerande inställning till sin omgivning och en tro på att samhället kan förändras.

I ljuset av detta framstår den nya KDU-linjen därför som rentav defaitistisk. Vilket i sig är förvånande när det gäller det annars så självsäkra och kaxiga tonläget i förbundet. När andra tillåts definiera ditt namn, har du snart övergett din egen självbild.