KDU står fast vid sina rötter

Magnus Jacobsson utmålar KDU som det tydligaste exemplet på vad som hotar ”den kristdemokratiska kristdemokratin”, men han misstar sig. Vi vill också ha en samhälls­gemenskap där det råder solidaritet mellan människor och där vi känner ett ansvar inte bara för oss själva och den egna gruppen.

I Poletik 16 november avfärdar Magnus Jacobsson att alla i KD är lika goda kristdemokrater. I stället målar han en bild av att det skulle finnas en dramatisk konflikt mellan kristdemokrater och konservativa i vårt parti, som tydligast märks i KDU.

Vi känner inte igen oss i det. KDU är ett kristdemokratiskt förbund med en politik som kan beskrivas som både höger och konservativ, men den är framför allt kristdemokratisk. Vi upplever inte alls att ”flera ideologier konkurrerar om makten”. Det som är utmärkande för KDU är tvärtom att vi är starka och enade.

Många i KDU betraktar sig också som konservativa, men det grundar sig snarare i en insikt om kristdemokratins närhet till den moderna idékonservatism som klassiska liberaler med kristen människosyn kom att lägga grunden för under 1700-talet och 1800-talet – än en konflikt mellan ideologier.

Felaktiga anklagelser

KDU står fast vid sina ideologiska rötter och kristdemokratiska principer. Vi arbetar för respekten för människan och människovärdet. Vi vill flytta makten närmare människor och stärka familjen.

Vi hävdar vårt moraliska ansvar för medmänniskan. Vi vill förvalta det som vi ärvt av våra förfäder och som får samhället att stå starkt: vår värdegrund, våra traditioner och vår kultur, men också ekonomin och naturen. Ofullkomligheten och insikten att vi inte lever i den bästa av världar präglar hur vi vill forma samhället utifrån det gemensamma bästa.

Jacobsson visar på flera av de många likheter som finns mellan kristdemokrati och konservatism: den kristna människosynen, vikten av moral, dygder, värdegrund, familjen och naturrätten. När han sedan ska visa på skillnaderna resulterar det dock i ett misslyckande fullt av felaktigheter och anklagelser.

Inget beslut om ”högerparti”

Det påstås exempelvis att KDU argumenterar för att Kristdemokraterna ska byta namn till Högerpartiet, trots att något sådant beslut inte finns.

Insinuationerna om att konservativa i KDU skulle anse att vår syn på nationen handlar om etnicitet samt att det skulle finnas en motsättning mellan nationens betydelse som gemenskap och samhällsgemenskap, är mycket allvarliga och vi betackar oss för den typen av felaktigheter.

Vår vision är också samhälls­gemenskap. Ett samhälle där det råder solidaritet mellan människor och där vi känner ett ansvar inte bara för oss själva och den egna gruppen, utan också för våra medmänniskor. Det är ett samhälle där grupp inte ställs mot grupp och där människor ges frihet att i gemenskap med andra utveckla sin person och förverkliga sin potential.

För frihandel och EU

Jacobsson utmålar KDU som det tydligaste exemplet på vad som hotar ”den kristdemokratiska kristdemokratin”, men han misstar sig grovt om vår politik.

Också konservativa i KDU förespråkar marknadsekonomi och frihandel, vi är inte tveksamma till samarbeten som EU eller FN – och vi förespråkade inte Brexit. Vi är inte heller att betrakta som utvecklingsskeptiska.

Det torde vara uppenbart att det inte är bakåtsträvande struktur­konservatism som präglar KDU utan i stället en framstegsvänlig och frihetlig idékonservatism, förankrad i kristen värdegrund och människosyn – en kristdemokrati som vill se stora omställningar i välfärdsstaten.

Idealism ställs mot realism

Jacobsson nämner avslutningsvis flyktingpolitiken som en vattendelare inom partiet, men den konflikten står snarare mellan idealistiska och realistiska kristdemokrater.

Vi har ett moraliskt ansvar att hjälpa medmänniskor på flykt men det finns också en gräns för hur många vi på kort tid klarar av att ta emot. Vi i KDU anser att dagens asylsystem är omoraliskt eftersom det uppmuntrar till livsfarliga resor över Medelhavet som endast de starka klarar av och att Sverige därför borde övergå till ett kvotflyktingsystem.

Jacobsson bekymrar sig över att få ”klassiska kristdemokrater” går in i den ideologiska strid som han målat upp, men det finns inget skäl till oro. Motståndaren är en halmdocka. Varför blåsa upp motsättningar med ogrundade beskyllningar och felaktigheter för att slåss mot väderkvarnar? Vi ser i stället fram emot att slåss för att vinna valet 2018.