Kyrkans märkliga politik

Svenska kyrkan är unik genom sin ständiga kritik mot den enda fungerande demokratiska nationen i Mellanöstern. Så länge som kyrkan gör tveksamma politiska utspel men drar sig från att tala om kristen tro – har den misslyckats med uppdraget.

Svenska kyrkan är Sveriges största kristna trossamfund. I kraft av sin storlek och historia en viktig kraft i samhället. Därför är det befogat att granska vad Svenska kyrkan gör och inte gör.

Men både uppdrag och den självvalda rollen väcker stundom en intensiv debatt.

Kritiker har bara under det senaste året haft skäl att återkomma i besvikelse över att det största kristna trossamfundet i Sverige har så svårt att endräktigt stå upp för förföljda kristna. Och de kritiska rösterna har inte stannat vid kyrkliga aktivister.

Ifrågasätter övertäckt kors

Ledarsidor på några av Sveriges största tidningar har under denna tid skrivit om Svenska kyrkan. Stockholmsbiskopen Eva Brunne kritiserades i Svenska Dagbladet kritik för sin uttalade vilja att täcka för kristna symboler som krucifix i sjömanskyrkan i Stockholm, samt att rita ut riktningen mot Mecka i samma kyrkas golv.

Maria Ludvigsson skrev: ”Borde man inte vilja sprida sin övertygelse och tro till fler, om man nu tror på den? För att man önskar andra ska få det man själv fått genom sin tro. Inte hänga över de egna symbolerna!”

Eric Erfors skrev på Expressens ledarsida: ”Miljoner av Svenska kyrkans medlemmar förstår inte varför en präst – tillika en av kyrkans högsta tjänstemän – tycker att det är fel att kristna bär ett kors.”

Struntar i det unika

När Svenska kyrkan med egna ord beskriver sitt uppdrag görs det utan att på något sätt nämna det unika eller om man så vill, avgörande bidraget som religiös verksamhet kan förmedla: behovet av människans frälsning, ett evigt liv i antingen himmel eller helvete.

I stället förklaras att kyrkan har ett gudagivet uppdrag att ”finnas med och arbeta för ett värdigt liv och en bättre värld för alla.” Det är en bra målsättning, men på intet sätt unik för Svenska kyrkan. Flera andra organisationer utan religiös bäring ägnar sig åt detta.

Ändå är Svenska kyrkan unik. Inte enbart på grund av ovan nämnda exempel, utan även genom sin återkommande kritik mot den enda fungerande demokratiska nationen i Mellanöstern.

Anmärkningsvärd svartmålning

Svenska kyrkan förklarar med stolthet sin utveckling och kamp för homosexuellas rättigheter liksom att motstånd mot kvinnors prästvigning ses som ett arbetsmiljöproblem och behandlas enligt gällande lagstiftning.

Givet detta är Svenska kyrkans svartmålning av staten Israel både förvånande och anmärkningsvärd. Israel är det enda landet i Mellanöstern som aktivt eftersträvar ett samhälle präglat av jämlikhet mellan könen, minioritetsrätt samt lika rättigheter för HBTQ-personer.

När två viktiga stift inom Svenska kyrkan, Lund och Uppsala, i somras arrangerade ett sommarläger med fokus på Israel-Palestinakonflikten diskuterades mänskliga rättigheter. Men bara ur perspektivet att Israel kränkte
palestiniernas.

Vilka värden?

Inte ett kritiskt ord riktades mot de palestinska makthavarna i Ramallah och Gaza. Trots att Hamas såväl som Fatah är dokumenterat odemokratiska krafter. Hamas är därtill en terroriststämplad organisation av såväl Egypten som USA.

Prästen Anna-Karin Hammar som deltog på detta läger säger till Kyrkans tidning: ”Israel vill vara en demokratisk stat. Då kan landet inte samtidigt förvägra ett helt folk mänskliga rättigheter. Men bojkotter, desinvesteringar och sanktioner kan återföra Israel till de demokratiska värdena.”

Hur definierar Hammar demokratiska värden? Om det är möjligheten att få välja sitt styre är jämförelsen enkel. Palestinierna har inte fått delta i några allmänna val sedan år 2006 och har en president som är inne på sitt tolfte år, trots att han valdes för en fyraårig mandatperiod. Under samma tid har Israel haft fyra parlamentariska val.

Misslyckas med uppdraget

Transparens i samhället, press-, mötes- och föreningsfrihet samt bekämpning av korruption är andra parametrar som används i bedömningen av en stats demokratiska tillstånd.

Även utifrån dessa värden är Israel långt bättre än det palestinska styret. Hammars inställning är obegriplig.

Så länge Svenska kyrkan drar sig för att tala om den kristna tron och samtidigt gör tveksamma politiska utspel har den misslyckat med sitt uppdrag som kyrka men befäst sin roll som politisk aktör. Det är skamligt för kyrkan. Och sorgligt för folket.