Människan behöver mer än bröd

Människan har fysiska, själsliga och andliga behov. Det är inte politikens uppgift att ge svar på dessa behov eller försöka styra människan i hennes sökande. Men det är en stats skyldighet att garantera förutsättningar för att dessa behov ska kunna tillfredsställas.

I efterdyningarna av den amerikanske presidenten Barack Obamas besök på Kuba har den gamle kommunistledaren Fidel Castro tagit till orda. Revolutionären som gjorde den karibiska ön till enpartistat har skriftligen kommenterat det anförande som Obama höll i Havanna.

I sitt tal hyllade den amerikanske presidenten demokratin som möjliggjort att han som afroamerikan blev USA:s president. För, påpekade Obama, när hans pappa flyttade till USA år 1959 var det i många amerikanska delstater förbjudet för honom att gifta sig med en vit kvinna. Genom demonstrationer och debatter har ett rasistiskt system förändrats.

I januari samma år som Obama talade om hade Castros revolution vunnit makten. Och revolutionsledaren gör en poäng av att hans revolution svepte bort rasdiskrimineringen som nekade mörkhyade tillträden till rekreationsorter på ön. Detta meningsutbyte påminner om något som också hände år 1959.

I september gjorde Sovjet­unionens ledare Nikita Chrusjtjov ett statsbesök i USA som varade i 13 dagar. När Chrusjtjov kom till Los Angeles var det en bjudning på Café de Paris med Hollywoods elit. Här höll Spyros Skouras, vd för det stora filmproduktionsbolaget 20th Century Fox, ett uppmärksammat tal. Skouras berättade hur han hade kommit från en väldigt fattig familj i en grekisk by. Hur han började som diskplockare. ”Men tack vare det amerikanska systemet har jag lyckats bli chef för 20th Century Fox”, sa Skouras.

Snedvriden fokusering

Chrusjtjov svarade att livsberättelsen gjorde ett starkt intryck på honom. ”Men ni imponerar inte på mig”, sa ledaren för den kommunistiska supermakten och fort­satte: ”Jag började arbeta så snart jag hade lärt mig gå. Fram till 15 års ålder vallade jag får och kor åt kapitalisterna. Sen jobbade jag i fabriker, gruvor och kemiska industrier. Nu är jag ledare av den stora Sovjetunionen.”

Enligt de amerikanska medier som notoriskt följde statsbesöket gick Chrusjtjov segrande ur meningsutbytet. Totalitära system har ofta fallit tillbaka på att de lyckats med en progressiv utveckling som medfört ökad välfärd eller förbättrade levnadsvillkor. Och detta framhålls av regimerna när kritik kommer för att förtryck råder i länderna.

Hur snedvriden denna fokusering på enskildheter kan bli visade författaren, historikern och ledamoten av Svenska Akademin, Peter Englund då han för några år sedan skrev en essä utifrån vetenskapshistorikern Robert Proctors bok ”The Nazi War on Cancer”.

Hitlerregimen förde en radikal och delvis framsynt folkhälsopolitik. Stora summor satades på cancer­forskning och tyska vetenskapsmän var världsledande på detta fält. Att det fanns ett samband mellan rökning och lungcancer ska de ha fastställt redan i slutet av 1930-talet, över tio år före amerikanska och brittiska forskare. Arbetarskyddet förstärktes i Nazityskland. Det infördes lagstadgad ersättning för vissa typer av arbetsskador, gravida kvinnor skyddades från avsked och gavs lagstadgad rätt till ledighet i samband med födseln.

En stats skyldighet

Framställt så här ser det bra ut. Men som Englund påpekar i sin essä är det en del av ett system som gjorde skillnad på människor. ”Renrasiga tyskar lyftes med en vårdande hand bort från en del sällsynt riskabla arbeten men bara för att ersättas med slavarbetskraft, som både bild- och bokstavligt talat fick arbeta sig till döds”, skrev Englund.

När bröderna Castro skryter om framsteg på Kuba som fri sjukvård och skolgång är de en del av verkligheten. En annan är de omfattande inskränkningarna av yttrandefrihet, religionsfrihet och församlingsfrihet.

Människan har fysiska, själsliga och andliga behov. Det är inte politikens uppgift att ge svar på dessa behov eller försöka styra människan i hennes sökande. Men det är en stats skyldighet att garantera förutsättningar för att dessa behov ska kunna tillfredsställas. Annars kränks människo­värdet. Detta får aldrig glömmas bort när FN-mål tas fram eller i mötet med diktaturer.

Det räcker inte att en stat kan garantera ett lågt brödpris. Ty människan lever inte av bröd allena.