Mårtensson: Boklöftet blåste bort

De senaste åren har jag redan på ett tidigt stadium bestämt mig för att minska ner antalet bokreafynd. Jag anländer således till bokhandeln med denna föresats. Ambitionen är glasklar. Men så snart höger fot har följt den vänstra över tröskeln till bokhandeln är den som bortblåst.

Min ”Reklam undanbedes”-skylt på dörren till lägenheten är till nästan uteslutande del till gagn både för miljön och för mig själv. Men vid åtminstone ett tillfälle om året beklagar jag att den tidpunkten infaller strax före löning i slutet av februari. Det är inte extrapriserna på Hemköp eller en ny Claes Ohlsson-katalog som jag beklagar att jag går miste om, nej det är nämligen då bokreakatalogerna delas ut.

Givetvis är jag hopplöst omodern som uppskattar katalogerna i pappersform när de finns att tillgå i iPhonen som nästan är fastväxt i handen numera. Men trots det blir det inte detsamma. Jag bläddrar hellre än scrollar. De stora kedjornas kataloger ger en vink om vad man har att vänta när det är dags för bokälskarens julafton.

Glasklar ambition

De senaste åren har jag redan på ett tidigt stadium bestämt mig för att minska ner antalet bokreafynd. Tre-fyra böcker får vara nog, tänker jag innan jag beger mig ut i reavimlet. Hellre välja ut de bästa och mest efterlängtade.

Jag anländer således till bokhandeln med denna föresats. Ambitionen är glasklar. Men så snart höger fot har följt den vänstra över tröskeln till bokhandeln är den som bortblåst.

Bokhökens blick sveper över raderna med reafynd och gör sig beredd. Problemet för bokhöken är att de tilltänkta tre-fyra bytena bara genom en första överblick passerat antalet för det hanterbara. Så cirkulerar bokhöken (det vill säga undertecknad) runt i affären, vänder och vrider, överväger och funderar. Antalet måste ner.

Jag inser ganska snart att ambitionen om tre-fyra böcker trots allt måste överges. Bokhökens nya ambition är att åtminstone själv kunna orka bära hem kassarna med böcker (vilket givetvis medför ett visst beklagande över att gymmet inte besökts på ett bra tag).

Box som rekommenderas

Den nya ambitionen blev den rådande för årets bokrea. Här bjuder jag på en något förkortad innehållsförteckning av mina knappt bärbara reakassar: Som jag minns det av Michail Gorbatjov, Steve Sem-Sandbergs De utvalda, Klar-Olof Anderssons Per Anders Fogelström-biografi Ett liv för litteraturen, freden och miljön, Thomas Bernhards Heldenplatz, Hillary Clintons Svåra val, Martin Gelins Den amerikanska högern samt den digra 22 band tjocka statsministerboxen.

Det sistnämnda fyndet – statsministerboxen – kan verkligen rekommenderas till den politiskt intresserade. I korta biografier på strax över hundra sidor presenterar namnkunniga skribenter som Tommy Möller, Niklas Ekdahl och Per T Ohlson de människor som varit Sveriges statsministrar under hundra år.

Det är avslutningsvis bara att konstatera; trots att bokreakatalogerna inte dimper ner på min tamburmatta längre så gör sig bokhöken sig riktigt bra i jakten på de bästa bytena.