Mårtensson: Framkalla dina minnen

Jag kan inte låta bli att fascineras av att genomgången av mormors efterlämnade foton blev till en resa som spänner över ett och ett halvt sekel. Frågan är hur många av alla de fotografier vi i dag tar med våra mobilkameror som kommer att vara kvar i släktens ägo om 150 år.

Frågan är hur pass representativ jag är vad gäller användandet av min mobilkamera? Hyfsat, tror jag. Antar att jag stämmer ganska väl in på det gängse beteendet.

En vacker vy, ett snyggt upplagt efterrättsfat eller ett intressent föredrag med Power Point-bilder – och kameran tas fram ur fickan.

Till vardag och fest finns den till hands. Att kameran är inbyggd i kommunikationsverktyget nummer ett, gör det givetvis än mer praktiskt.

Hela livet bildsatt

Så snabbt vi vant oss vid att kameran alltid finns till hands. Nyligen besökte jag min mor och tillsammans med henne och syrran gicks mormors efterlämnade foton igenom. Det var travar med fotoalbum och kuvert med foton och negativ.

Det blev till en heldag och i våra händer passerade mormors liv förbi. När mormor dog för ett år sedan var hon inne på sitt 91:e. Ett långt liv i bilder, med andra ord.

Resor, fester, släktträffar, hundpromenader på 1960-talet och så vidare finns dokumenterat. Bilder ur mitt eget liv passerade också revy, fast ifrån mormors perspektiv. Alltifrån högtidliga stunder som mitt dop, min konfirmation, min student och födelse dagar till det mest vardagliga.

Den lilla världen, den bästa världen i ett fantastiskt fint sammandrag.

Över ett och ett halvt sekel

Det är onekligen svårt att smälta en sådan dag. Så många minnen och tankar, nära och kära som inte längre finns men som fångats av en kamera mitt i ett skratt, mitt i ett samtal eller vid ett middagsbord.

Särskilt ett foto fastnade på min näthinna, ett foto av två personer som jag aldrig träffat. Ett äldre par som tittar rakt in i kameran. Jag vände på fotot och såg att min mormor skrivit något på baksidan: Min mormor och morfar.

Fotot är taget någon gång kring förra sekelskiftet och när jag tänker efter inser jag att de som finns på fotot föddes på 1850-talet. Det sist tagna fotot av alla mormors bilder är på min syster dotter som föddes i förrfjol.

Kameran var exklusiv

Jag kan inte låta bli att fascineras av att genomgången av mormors efterlämnade foton blev till en resa som spänner över ett och ett halvt sekel.

Det där fotografiet med mormors morföräldrar förmedlade något annat också. När fotot på dem togs var kameran långtifrån varje mans och kvinnas egendom.

Kanske bevarades detta foto särskilt väl eftersom det då var något högtidligt att bli föremål för fotografering. Frågan är hur många av alla de fotografier vi i dag tar med våra mobilkameror som kommer att vara kvar i släktens ägo om 150 år.

Spara minnena

När allt är lätt fånget, riskerar det att bli lätt förgånget.

Mormors morföräldrar får bli en påminnelse till mig om att framkalla några av alla de där fotona som tagits de senaste åren men som ligger kvar i mobiltelefon och dator.

Då detta är mitt sista kåseri i Poletik, passar jag på att tacka för glada tillrop under kåseriskrivandet och för möjligheten att få skriva här.