Maskrosornas krig pågår

Hur många konflikter klarar Miljöpartiet av och hur många av de gröna klarar pressen? Det finns ett fundamentalistiskt drag i partiet – som märks i de inre strider som nu pågår.

Miljöpartiet är speciellt. De gröna har alltid velat framhålla sin särprägel och partiet har åtnjutit en särställning i mediernas bevakning. Men efter riksdagsvalet 2014 har mycket förändrats.

Efter att de gröna hamnade i regeringen har både Miljöpartiet och dess omgivning fått ett bryskt uppvaknande. Den hägrande makten har visat sig vara allt annat än lätthanterlig. Denna mandatperiod som de gröna skulle använda för att visa sin politiska mognad, verkar i stället mala sönder partiet.

Bostadsministern är en veteran bland de gröna. Han har gjort det mesta. Eriksson har varit språkrör för partiet, han var den första gröna kommunstyrelse­ordföranden i Sverige och den första från sitt parti att leda riksdagens konstitutionsutskott.

Ersatte Kaplan

Det var denne orakade norrlänning som fick lämna Europaparlamentet för att kliva in och skänka stabilitet i regeringsarbetet efter att partikamraten Mehmet Kaplan tvingats avgå som bostadsminister efter att ha rört sig i extrema och islamistiska kretsar.

När det sedan blev klart att han tidigare jämfört Israels agerande gentemot palestinier med Hitlertysklands agerande mot judar, var måttet rågat hos koalitionspartnern Socialdemokraterna. Men frågan är hur mycket olja Peter Eriksson gjuter på vågorna i partiet.

Det interna missnöjet i den gröna riksdagsgruppen har han liten förståelse för. Eriksson kräver istället att de fyra riksdagsledamöter som inte deltar i arbetet lämnar Miljöpartiet och ansluter sig till ett annat parti. Tonläget är inte nytt. Eriksson har nämligen en historia av att angripa de inom Miljöpartiet som han anser förstör för partiet.

Tålamodet var slut

För elva år sedan var han fortfarande språkrör och tålamodet med den vildvuxna rörelsen han var vald att leda hade tagit slut. I ett brev till partiets ledning skrev Eriksson att allmänheten kan uppfatta partiets politik som flummig när kongressen vill verka för medborgarlön, ett samhälle utan ränta och att varje människa själv ska få välja sitt kön.

Men det var inte bara politiken som störde Peter Eriksson. Han oroade sig även för att Miljöpartiet kunde förlora i anseende genom att TV-tittarna kan se hur kongressombuden ser ut och beter sig. En hårdare sågning från en partiledare har väl inget parti drabbats av.

Men samma problem som Eriksson då identifierade i form av en klyfta mellan partiets ledande politiker och medlemmarna utanför politikens praktiska hantverk, finns kvar i dag. Fortfarande kan många miljöpartister inte se nyttan med kompromisser.

Hur allvarlig denna klyfta är, märks när åtta tidigare språkrör tar till pennan och skriver på DN Debatt att deras parti befinner sig under stress, på gränsen till en akut krissituation.

Flera inre strider

Men hur mycket kan man kompromissa? Miljöpartiet har redan fått backa i frågor som till exempel migrationspolitiken, Vattenfalls brunkol, värdlandsavtalet med Nato och den stora infrastruktursatsningen Förbifart Stockholm.

Hur många inre strider klarar partiet av och hur många av de gröna klarar pressen? Partisekreteraren och ett av språkrören som förde Miljöpartiet till Rosenbad år 2014 har redan lämnat sina poster. En tvingades bort och en gick frivilligt. Deras efterträdare har inte alls samma politiska erfarenhet.

Erfarenhet av partiorganisationen och det politiska hantverket ska inte underskattas. Men den framträdande egenskap som Miljöpartiet annars fäster stor vikt vid är övertygelse. Det finns ett fundamentalistiskt drag i partiet och det märks i denna strid. De som är kritiska till kompro­misserna i regeringen, och försvararna av desamma är lika intoleranta.

Eriksson är stenhård med att antingen är man med eller så lämnar man partiet. Lika fast står hans kritiker vid uppfattningen att antingen står man upp för den gröna politiken eller så står man utan politik. Båda dessa inställningar kan föra de gröna ut ur Rosenbad. Miljöpartiet är speciellt.