När det stormar i medierna

Till och från blir en fråga särskilt uppmärksammad, radio, TV och alla tidningar hänger på i rapporteringen. Men är allt sant som sägs och skrivs? Och hur gör man för att hantera stormen?

Den rekommendation som har högsta prioritet vid urininkontinens hos personer med måttlig till svår demenssjukdom lyder: Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör tillhandahålla individuellt utprovade absorberande produkter. Omformulerat till vanlig svenska: Blöjorna ska anpassas till personens behov, vilket sker genom att de vägs.

Just denna åtgärd blev för fem år sedan omskriven som en nationell skandal. Det främsta tecknet på girighet och vanvård inom svensk äldreomsorg i privat regi.

Blöjvägningen är dock inget annat än en statlig rekommendation från Socialstyrelsen. Denna myndighet har till uppgift att såväl ta fram och utveckla regler, kunskap och stöd till vården och omsorgen inom äldreomsorgen som att ta fram föreskrifter (bindande regler) och allmänna råd (rekommendationer) om hur man lever upp till föreskrifternas krav.

Det innebär att vid urininkontinens hos personer med måttlig till svår demenssjukdom ska de få blöjor i första hand, framför hjälp med toalettbesök. Att erbjuda toalett­assistans i form av vaneträning anger Socialstyrelsen som prioritet tre.

Regeringen fick krishantera

Ändå blev historien om de vägda blöjorna ett mediedrev. Privata entreprenörer blev allmänt villebråd och ytterst ansvarig för den påstådda oredan var Alliansregeringen.

Journalister och oppositionspolitiker spelade samma ackord och utgjorde tillsammans en högljudd klagokör som sjöng allt annat än den svenska äldreomsorgens lov. Under tre månader skrevs 4 000 artiklar om det som fick namnet ”Caremaskandalen”.

Det började med att Sveriges största morgontidning Dagens Nyheter publicerade en artikel den 11 oktober 2011. Den följdes av fler. Och fler. Plötsligt var äldreomsorgen den största politiska frågan i Sverige. En månad efter första artikeln kallade regeringen till pressträff i Rosenbad. Äldreminister Maria Larsson, KD, klev fram tillsammans med justitieminister Beatrice Ask, M, och finansminister Anders Borg, M.

Tillsammans visade de tre statsråden upp en politisk vilja att ändra på missförhållanden. Skatteverket fick i uppdrag att kartlägga hur riskkapitalbolagen använde höga ränteavdrag och pröva om det är skatteflykt att på så sätt förvandla offentliga medel till bolagsvinster.

Vidare lovade justitieministern att man skulle se över om meddelarfrihet kan tillämpas för anställda även i privat verksamhet, som är offentligt finansierad. Socialstyrelsen fick i uppgift att undersöka om det fanns skillnader mellan privat och offentlig omsorg. Det var krishantering av regeringen. För ingen intog en avvikande ståndpunkt, men alla hade kritik att rikta mot den politiska ledningen som hade möjliggjort valfrihet inom äldreomsorgen.

Felaktig skildring

I efterhand har böcker och artiklar skrivits som på punkt efter punkt pekat på felaktigheter i rapporteringen. Bland annat genom att påtala till exempel blöjvägningen som inledningsvis nämndes i denna artikel. En del kritiker var oinsatta och trodde blint på artiklarna. Andra agerade mot bättre vetande.

Fackförbundet Kommunal samlar en halv miljon medlemmar. Äldre­omsorgen är Kommunals största bransch där omkring en tredjedel av medlemmarna jobbar. Främst som undersköterskor och vårdbiträden. Människor som gör fantastiska insatser på både privata och kommunala äldreboenden. Personer som vet hur det är i verkligheten.

Ändå skrev Kommunals ordförande Annelie Nordström en debattartikel i Dagens Nyheter ett år efter den så kallade Caremaskandalen där hon använde orden ”vanvård och blöjvägning” för att skildra en nedrustning av det svenska välfärdssamhället. Konfronterad med detta erkände Annelie Nordström senare att ”hon vetat att blöjvägning är vanlig praktik men att hon använt det som ett retoriskt grepp”.

Allt blev politik. Inget var för heligt att beröra i den ideologiska kamp som uppstod. Alliansregeringens politik och det privata skulle smutskastas.

Sverige topprankat

Men hur såg då verkligheten ut?

December 2013, året efter Annelie Nordströms krisbetonade debattartikel, kom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD, som samlar 34 industriländer, med en rapport där Sverige lyftes fram som ett föregångsland när det gäller äldreomsorg. I en internationell jämförelse visade det sig att Sverige la näst mest resurser av alla länder inom OECD på äldreomsorg. Vidare att Sverige hade flest antal anställda inom äldreomsorgen i förhållande till antalet personer över 65, av samtliga OECD-länder.

Och därtill rankade Global Age Watch och Active Ageing Index Sverige som världens bästa land att åldras i.

Samma år gav 140 000 äldre personer sin syn på den svenska äldreomsorgen. Inom hemtjänsten var 89 procent nöjda och 87 procent kände sig trygga med omsorgen. Inom särskilt boende var 83 procent nöjda och 90 procent kände sig trygga.