Nytt liv uppstår i Åre

Med en befolkning på drygt 10 600 invånare och över 2 000 småföretag har Åre goda förutsättningar att ta emot flyktingar. Alla som vill bli bofasta välkomnas i kommunen som växer. Nya bostäder byggs för första gången på 50 år.

Solen skiner och snön yr kring slalomåkarna. Åre kommun är en populär alpin turistort som på vintern lockar med skidåkning och på sommaren med avancerad cykling utför Åreskutan. Till Åre kommer man också för att festa och här finns prisbelönta krogar med flera veckors väntetid på bord, krogar vars menyer lockar gäster från hela världen.

Men Åre är numera också känt för sin framgångsrika integration av flyktingar. Kommunen får tre stjärnor av tre möjliga när Reforminstitutet rankar hur lyckad integrationen är i svenska kommuner, utifrån deras förutsättningar.

Turistnäringen med sina många småföretag är en förutsättning. I Åre kommun, som styrs av C, M och S, finns över 2000 företag, av olika slag, inte bara i den direkta turistnäringen.

Att så många invånare är inflyttade från andra delar av Sverige spelar också roll för integrationen. Det är naturligt att en Årebo inte har sina rötter i Jämtland.

Kommunen växer sakta men säkert, vilket inte är det vanliga i glesbygdskommuner. Sista december 2015 fanns här 10 677 invånare registrerade, 122 personer fler än förra året vid samma tid.

Närhet till naturen, en bra uppväxtmiljö för barnen och en företagsvänlig kommun lockar till sig människor. Hittills har det inte varit svårt att finna en bostad men nu planerar kommunen nya hyres­rätter i Åre och Duved. Det har inte byggts några sedan 1960-talet. De många småföretagen, inte minst i turist- och livsmedelsnäringen, erbjuder praktikplatser och jobbmöjligheter för nyanlända.

Säsongsjobben har länge funnits i Åres turistnäring, men i dag satsar fler och fler företag på att anlita personer som valt att bosätta sig i kommunen. När det inte är högsäsong behöver hotellen som ordnar konferenser också arbetskraft, och den tiden på året är det ont om den. I dag har företagen gärna en permanent personalstyrka som man inte behöver lära upp inför varje säsong.

Full fart i fabriken

Det är påskhelg men i en låg fabriksbyggnad på vägen mellan Åre och Järpen råder febril aktivitet. Här har företaget Åre kokosbollar sin hemvist. I ena änden av det korta bandet matar ägaren Carolina Angland in de snövita gräddbollarna i en maskin som duschar dem i chokladsmet innan de trillar ned i ett tråg där Hermon Dawit med flinka fingrar rullar dem i kokosflingor. Denna dag finns även Carolinas man Mats på plats och paketerar bollarna i kartonger om sex i varje.

Åre kokosbollar drivs av familjen Angland och Mats som även arbetar som art director och som vägledare på ett HBV-hem för ensamkommande flyktingbarn rycker in när det behövs, som nu i påsk då det är högsäsong för kokosbollar.
Kom ensam

Hermon är en van kokosbolls­trillare numera. Hon är nyss fyllda 25 år och kom utan familj från Eritrea som kvotflykting för ett par år sedan.

Åre har sedan flera år tagit emot många kvotflyktingar, de som väljs ut av FN:s flyktingorgan UNCHR och får uppehållstillstånd innan de anländer till Sverige.

I dag bor Hermon ensam i Duved, läser SFI och arbetar på kokosbollsfabriken. Hon behöver bättra på svenskan och att läsa och skriva. Hermon säger att hon trivs i Sverige och har fått några vänner, både bland klasskamraterna och svenskar i bygden. Hon planerar att stanna här.

– Och Mats och Carolina är mina vänner, säger hon och ler stort.

På Åre kokosbollar fick hon först en praktikplats en månad och som har övergått till ett instegsjobb i sex månader. Från och med augusti hoppas både hon och Anglands att Hermon ska kunna fortsätta som anställd i nystartsjobb. Då betalar Anglands en viss del av hennes lön och Arbetsförmedlingen resten.

Carolina och Mats är ganska typiska Årebor. De flyttade hit från Kolmården för några år sedan.

– En 40-årskris kanske, säger Mats och skrattar lite.

Ville starta eget

Han gillar att åka skidor och har tillbringat många lov i Åres backar. Han kände till orten och ville gärna flytta hit. De sökte också en bra uppväxtmiljö för sina tre barn och de hade lust att starta eget. I Åre fanns förutsättningarna.

Carolina tillägger att det är lätt att komma in i gemenskapen, det är svårt att bli utfrusen när så många är inflyttade.

Vill man slå ned sina bopålar här behöver man ofta skapa sig sin egen utkomst. Carolina och Mats började med att ta över och renovera ett Bed and Breakfast, men när Carolina av en slump fick nys om en kokosbollstillverkning som var till salu slog de till på den också.

– Jag har alltid älskat kokosbollar, säger hon.

Snart insåg de att de var tvungna att välja, det fanns inte tid för två verksamheter. De sålde sitt Bed and Breakfast och i dag levererar de kokosbollar till 25 butiker runt om i Sverige, varav fem i Stockholm. De kan producera 2 000 kokosbollar på en dag.

För Anglands har det varit naturligt att ta sig an en flykting som praktikant, något som så småningom kan leda till en anställning, och de är mycket nöjda med samarbetet med Integrationsservice.

Åre kommun med 10 677 invånare och en yta på drygt 8 km² där fem tätorter ryms, är inte större än att man lätt lär känna varandra och kan träffas och lösa eventuella problem som uppstår och få svar på sina frågor.

Letar efter ”kommunen”

På en parkeringsplats i Järpen står en för vintervädret tunnklädd man som på stapplig engelska frågar efter ”kommunen”. Han är asylsökande från Somalia och kom till Åre för en månad sedan. Järpen är centralort i Åre kommun och kommunhuset renoveras för närvarande så dess olika enheter ligger provisoriskt utspridda i kommunen.

På Integrationsservice tas mannen genast omhand av en handläggare som talar somaliska. Han kom hit som flykting en gång i tiden. På plats finns också Mattias Sjölundh, integrationshandläggare, och Anja Skålén, projektledare för HAMSAM som står för Hälsa, Arbete, Migration i Samarbete, och är etableringskoordinator. De är två av 15 personer som arbetar med integration i Åre kommun.

– Vi har valt att se flyktingmottagandet som något positivt, säger Mattias. Här finns möjligheten att göra ett bra integrationsarbete, och vi har lyckats med det. Att få dem i arbete, till exempel.

Kommunen har tagit emot många kvotflyktingar genom åren, de som alltså har valts ut av UNHCR. Så man har vanan inne och är rustade för den senaste tidens anstormning asylsökande.

Kommer på eget initiativ

Åre kommun driver inga egna asylboenden för vuxna, men hem för ensamkommande barn. De asylboenden som finns drivs i Migrationsverkets regi, och här finns 800 platser. Till exempel på Continental Inn, ett hotell med plats för 650 asylsökande, både enskilda vuxna och barnfamiljer. Det är ett av de största i Sverige.

Men på Integrationsservice arbetar man med dem som fått uppehållstillstånd. De senaste två åren har det varit ett hundratal per år, men Mattias berättar att det på senare tid också kommit personer med uppehållstillstånd som sökt sig hit på eget initiativ, så kallat Ebo, där de skaffar eget boende. Ofta flyttar de in hos vänner eller släktingar, och de kommer hit för att de har hört att här finns möjlighet till en framtid. De var drygt 30 stycken under 2015, och lika många redan i år. Hittills har de kunnat få sysselsättning.

För några år sedan var Åre en transitkommun, flyktingarna bodde här kanske ett halvår, och flyttade sedan vidare. Det ville man ändra på och har lyckats med.

– Nu är det snarare så att nästan alla bor kvar och att deras kompisar flyttar hit, så vi har vänt den trenden – det är vi glada för. Det stora flyktingmottagandet föder också nya arbetsplatser, på flyktingboenden och inom skolan till exempel, säger Anja.

– Även barnen som bor på asylmottagningen, och väntar ett eller två år på besked, måste få undervisning, säger hon. Så därför satsar kommunen på svenskaundervisning och annat, under tiden de väntar.

På Continental Inn bedrivs undervisning för 120 barn. I november  2015 fick man veta att det skulle bli ett boende där så det har inte gått att ordna en skola med behöriga lärare.

Även i Åres kommunala skolor är det brist på lärare. På kommunens hemsida finns flera tjänster utlysta.

Bland de flyktingar som fått uppehållstillstånd och bosatt sig i Åre finns både universitetsutbildade med lång arbetslivserfarenhet och analfabeter. De flesta kommer från Syrien, en del från Afghanistan och från Eritrea och Somalia.

– Generellt har vi lyckats få ut de flesta i arbete, säger Mattias. Det är ungefär 60 procent av flyktingarna som har ett arbete när etableringsperioden är slut. Snittet i Sverige är kring 25 procent.

Stöd till analfabeter

Anja tillägger att statistiken för hela riket visar att det tar fem år för män och sju till tio år för kvinnor att etablera sig på arbetsmarknaden, och att för kvinnor som är analfabeter är det jättesvårt.

– Men med rätt stöttning går det. Att man till exempel inte skickar med dem en lapp med arbetstiderna nedskrivna, utan att vi med de språkresurser vi har ringer och talar om när och var de ska infinna sig på en praktikplats. Det fungerar utmärkt, det är ju så de har klarat sig i hela sitt liv. Vi har ett antal analfabetiska kvinnor som har fått jobb inom ett eller ett och ett halvt år.

På frågan om det handlar om ”riktiga jobb” som flyktingarna får, svarar Anja att man självklart utnyttjar det rådande arbetsmarknadssystemet. På Integrationsservice arbetar man ju med integration.

– Hade inte den här individen funnits som får ett lönesubventionerat jobb, så hade man anställt en annan person. Men det är så det svenska systemet fungerar och är uppbyggt, säger hon.

Frågan är om det funnits tillräckligt många arbetssökande till jobben i annat fall.

– De svenska arbetsmarknads­åtgärderna med stöd för anställning under de tre första åren använder vi oss av för att personerna ska få rätt förutsättningar för att kunna etablera sig på arbetsmarknaden, säger Anja. Arbetsförmedlingen finns i kommunen och samarbetet är jätte­bra.

Subventionerade jobb

Det är alltså främst lönesubventionerade arbeten som kommer ifråga för flyktingarna. De många småföretagen drivs främst av infödda svenskar och av några få invandrare som bott här länge.

– De som anlänt på senare år har inte kommit dithän ännu, säger Anja, men drömmen är förstås att det ska bli så. Men det är jättesvårt att driva företag om man inte kan språket. Det pågår ett samarbete med Almia så en process är på gång.

I kommunen finns inte storstadens anonymitet och de segregerade skolorna. Det går några nyanlända elever i varje klass och de lär sig svenska snabbt. Barnen är framtiden.

På Integrationsservice arbetar tre etableringskoordinatorer, och Anja är en av dem. De arbetar med att ha kontakt och stötta både arbetsgivare och arbetstagare och matchar rätt person till rätt plats så att allt ska fungera så smidigt så möjligt. Man har individen i fokus. De hjälper också arbetsgivarna med pappersarbete och regelverk, sådant som en företagare kan ha svårt att hinna sätta sig in i.

– Ett plus, säger Anja, är att endast företag som sköter sina papper och följer regler kan komma ifråga för praktikanter och lönesubventionerad arbetskraft. Det sätter press på företagen att sköta detta.

Inställningen bland Åreborna till flyktingmottagandet är positivt.

I civilsamhället och kyrkorna finns ett starkt engagemang, och sedan ett par år tillbaka finns Välkomstgruppen i Åre, en Facebookgrupp med personer och organisationer som erbjuder olika aktiviteter. När den startade anmälde sig 300 volontärer och i dag är det över 900 personer som har kontakt med både flyktingar som etablerat sig i kommunen och de asylsökande.

Önskar mer flexibilitet

Här finns språkcaféer, vävstugor, löpträning och andra utomhusaktiviteter som naturen kan erbjuda.

– Konflikter uppstår förstås på boendena, säger Mattias, men inga allvarliga som märks ute i samhället. Inga uttalade motsättningar mellan grupper till exempel.

Något de önskar sig är möjligheten till lokala skräddarsydda utbildningar. Många nyanlända har arbetslivserfarenhet och behöver inte gymnasiekompetens men däremot vidareutbildning, till exempel inom vård. Arbetsförmedlingen upphandlar avtal nationellt, så en småbarnsmamma som vill gå en vårdutbildning måste åka till Östersund tio mil bort varje dag, fram och tillbaka. Det fungerar inte.

– En kvinnofälla, säger Anja.

I Åre finns till exempel måleri- och snickerifirmor som gärna skulle vilja utbilda dem de vill anställa.

Anja och Mattias efterlyser ett mer flexibelt system. Det önske­målet skickar de vidare till politikerna på riksplanet.