Om hållningslöshet och tolerans

Att slå vakt om svenska traditioner behöver inte stå i motsats till att respektera andra traditioner. Samtidigt måste den majoritetskultur som Sverige är grundat på värnas och inte kvävas. Sverige är ett kristet land, och det finns ingen anledning att hymla med det.

Det har uppstått tvivel om våra värderingar, skrev de miljöpartistiska språkrören i det öppna brev som publicerades efter att krisen för partiet blommat ut.

Nu är det kongress. Och då ska miljöpartisterna betyga att de visst är goda och minsann hälsar i hand. Och det är klart, nu när statsministern i riksdagens talarstol slagit fast att ”i Sverige så hälsar man i hand på både män och kvinnor”, så är frågan klar.

Ashri Khan är ett misstag och allt ska nu glömmas. Men det borde vara tvärtom. Miljöpartikrisen har blottlagt två typiskt svenska och skrämmande tendenser. För det första en naivitet och värdemässig hållningslöshet och kulturrelativism som kläs i dräkten av godhet och tolerans.

Otydlig hållning

För det andra en stark intolerans mot avvikelser mot den för stunden rådande majoritetsuppfattningen, särskilt om dessa avvikelser har religiös grund. Att miljöpartiet har ledande personer som genom sina sällskap, sitt omdöme, uttalanden och beteenden skapar otydlighet om partiets grundläggande värderingar vittnar just om hållningslöshet.

Trots deras feministiska profil reagerar ingen på att en blivande toppolitiker hälsar på helt olika sätt på män och kvinnor. Ingen i ledande skikt förstår att det kommer att skapa debatt.

Men när den offentliga debatten tar fart tar man heder och ära av kommunpolitikern och valberedningens kandidat till partistyrelsen. Varför var det okej att hälsa utan att ta kvinnor i hand för någon vecka sedan, men inte nu?

Vad är accepterat?

Var är det sansade samtalet? Reaktionerna efter denna ”hälsningsskandal” blir också märklig. Nu är Yashri Khan på grund av sin hälsningstradition stämplad som religiös fundamentalist och extremist utan att någon diskuterar vad han egentligen tycker. Och alla som har ett religiöst inspirerat samhällsengagemang dras över samma kam i både sociala medier och i ”gammelmedia”.

Hela den här debatten ropar efter ett sansat samtal om hur vi ska se på mångfald i vårt samhälle. Vilka värden ska vi ta tillvara och främja i det politiska beslutsfattandet? Vilka värden, traditioner och beteenden är ett accepterat och välkommet inslag i ett tolerant samhälle som hyllar mångfald?

Men lika viktigt – vad ska fördömas och bekämpas?

Den första sanningen som måste slås fast är att det är skillnad mellan stat och samhälle. Och staten ska vara religiöst neutral, sekulär. Men samhället ska ingalunda vara sekulärt. Här måste det tillåtas och anses positivt att olika religiösa samfund får finnas och utvecklas.

Religionsfrihet – en rättighet

Samtidigt måste den majoritetskultur som Sverige är grundat på värnas och inte kvävas. Sverige är ett kristet land, och det finns ingen anledning att hymla med det. Det innebär exempelvis att våra helgdagar har en sådan bakgrund, men det innebär också att man måste finna praktiska lösningar för dem som vill fira andra helgdagar.

Att slå vakt om svenska traditioner behöver inte stå i motsats till att respektera andra traditioner. Religionsfrihet är en fundamental mänsklig fri- och rättighet. Det innebär rätt att utöva sin religion i vårt land oavsett om man är pingstvän, syrisk ortodox eller muslim.

Men lika kraftigt som man försvarar religionsfriheten måste man ta itu med förföljelse, trakasserier och hot som drabbar muslimer som konverterar till kristendomen. Många är vittnesmålen om hur släktingar, grannar och andra självutnämnda religiösa översittare ger sig på dem som konverterat och till och med skapat en hotbild som gör att den som konverterat inte vågar gå till sin kyrka.

Viktig uppgift

Detta har inte tagits på tillräckligt allvar av medier, kommunala organ och myndigheter som Migrationsverket och polisen. Tolerans är att visa respekt för den som beter sig annorlunda än jag. Hållningslöshet är att vela när grundläggande fri- och rättigheter hotas.

Det parti som borde ha kompetens och en idétradition att vara ledande i denna viktiga värdedebatt är Kristdemokraterna. Här kanske partiet har sin viktigaste uppgift i dag.