Partiet är mer än sin ledare

Kristdemokraterna är ingen enmansföreställning och har aldrig varit det. Inte ens under Alf Svenssons glansdagar då det talades om ”Alf-effekten” och partet stabilt låg över tio procent i opinionsmätningarna. Allt KD-folk behövs för att vända trenden.

Opinionssiffrorna är dystra för Kristdemokraterna. Sedan riksdagsvalet 2014 har KD nått över fyra procents väljarstöd vid endast två mättillfällen hos opinionsinstitutet Ipsos. Senast var i april 2015 då Ebba Busch Thor valdes till ny partiledare.

I sitt installationstal sa Ebba Busch Thor att hon inte vill att Kristdemokraterna ska vara ett parti som balanserar på fyraprocentspärren. Till sina partivänner sa den nyvalda ledaren att det inte kommer att räcka att välja en ny partiledare för att ändra på det. ”Inte ens nu när ni valt Ebba ´gå genom rutan´ Busch Thor”, sa hon.

För kristdemokrater runt om i landet kan det vara värt att påminna sig om dessa ord. Särskilt eftersom en del söker finna en förklaring till det låga väljarstödet i att partiledaren varit föräldraledig och därmed mindre synlig.

Tidpunkten påverkar

Men varje sådant uttalande reducerar ett folkrörelseparti till en enmansföreställning. Och det har Kristdemokraterna aldrig varit. Inte ens under Alf Svenssons glansdagar då det talades om ”Alf-effekten” och partet under tre år i rad fanns stabilt över tio procent i opinionsmätningarna med som mest 14,3 procent.

Dessa höga siffror kom inte av en slump. Samtidigt kan man inte påstå att tidpunkten var obetydlig. Microsoftgrundaren och mångmiljardären Bill Gates har sagt att valet av tidpunkt när han startade det första företaget som riktade in sig på program för persondatorer, var avgörande för framgången.

Den norske kristdemokraten Kjell Magne Bondevik har ett liknande resonemang.

Vänta på underström

Kring millennieskiftet var Bondevik Norges statsminister i två omgångar och han menar att det finns värderingsmässiga underströmmar i samhället. I en intervju förklarade Bondevik att man ska ha tålamod och vänta tills en underström träffar något av vad som är de kristdemokratiska grundläggande värderingarna.

Då kommer uppgången för partiet. Det skedde 1997 i Norge och 1998 i Sverige. Efter valet 1997 fick Kristelig Folkeparti runt 20 procent i opinionsmätningarna.

Det är skillnad nu. Både i Norge och Sverige. Sveriges Radios inrikespolitiske kommentator Fredrik Furtenbach gjorde nyligen en analys där han menade att KD har ”testat rätt många strategier utan att hitta rätt”. Nämnda valframgångar i val och opinionsmätningar motsäger analysen.

Väljare byter fot

Men Furtenbach har rätt i att det är en jakt på röster. Ty väljare är inget statiskt släkte. Tvärtom har det med åren blivit allt rörligare och partierna har inte varit sena att försöka följa efter. Det intressanta är hur snabbt trenderna skiftar.

För något år sedan var trängsel kring de sociala frågorna under kristdemokratiska statsråds vård. Äldreomsorgen var plötsligt ett favoritämne i Almedalstalen.

Efter Alliansens valförlust 2014 kom ett KD-utspel i migrationspolitiken som snabbt följdes av liknande från andra partier. Det blir lätt en hetsjakt om att vara främst.

Partier ändrar sig

Det har gått så långt att arbetsmarknads- och etablerings­minister Ylva Johansson, S, hotat med att Centerpartiets politik skulle resultera i 10 000 fler asylsökande i veckan. Uttalandet är ett uttryck för att de värderings­mässiga under­strömmarna rör sig.

I senaste valet hade det varit omöjligt att höra en av socialdemokratins tyngsta namn framhålla sitt parti som garanten för skarpare asylregler. Likväl hände det förra veckan i Aktuellt.

Fokuseringen på äldrefrågor är för stunden borta i den politiska debatten. Men utmaningarna är desamma som de var för några år sedan. Till skillnad från politikens fixering vid enskildheter förändras inte de mänskliga behoven från tid till annan.

Håll fast

Kristdemokraterna gör rätt i att pröva Bondeviks råd att tålmodigt hålla fast vid kristdemokratins värden. Då blir det kanske inte en kamp om att alltid sätta agendan utan handlar snarare om att ge de bästa svaren och upprepa dem. Det är en uppgift som varje del av ett folkrörelse­parti klarar.

Den svenska kristdemokratins nestor skrev när partiet firade 50 år: ”Vi vet att utan de många som osjälviskt ställde upp i det lokala – ofta undanskymda – arbetet hade partiet inte existerat.”

Här har inget heller förändrats. Allt KD-folk behövs för att vända trenden.