Partiledarna vet för lite om EU

Att reformera EU som nu skakas i sina grundvalar genom ändringar i dess fördrag är fel väg att gå. Det skulle skapa ännu mer förvirring. Det är tragiskt att politiska ledare försöker plocka populistiska poäng genom att attackera själva EU-tanken.

Europas ledare begår ett allvarligt fel om de tror att det finns genvägar ur krisen. Men ett återtåg till det europeiska samarbetets grundvärden kan leda till ett starkare och bättre EU.

Det finns många politiska idéer som format Europa. De flesta har störtat länder i krig med varandra. I den svenska debatten blir detta lätt bortglömt då vi med 200 år av fred har en annan utgångspunkt.

Men Sverige är ett avvikande kapitel i Europas historieskrivning. I övriga Europa finns det fortfarande minnen och oläkta sår.

Plockar billiga poäng

Den franska staden Strasbourg där Europaparlamentet har sitt säte, växlade mellan tysk och fransk tillhörighet fem gånger under sju decennier innan freden slöts efter andra världskriget.

De 71 åren av fred som sedan följt mellan Tyskland och Frankrike är en lycklig epok som båda länder tackar EU-tanken för. De vet vad motsatsen till den europeiska gemenskapen är.

Därför blir det inte bara fel utan även tragiskt då politiska ledare försöker plocka populistiska poäng genom att attackera själva EU-tanken. Som om det vore EU som skapade inhemska problem eller spänningar mellan Europas stater.

Cameron är inte ensam

Elmar Brok, ordförande i Europaparlamentets utrikesutskott, förklarade att den avgående brittiske premiärministern David Cameron är medskyldig till Brexit: ”När Cameron i tio års tid förklarat hur dåligt Europa är, kan han inte på sex veckor förklara varför man ska vara kvar i EU. Det saknar trovärdighet.”

Men Cameron har inte varit ensam. I valet till Europaparlamentet för två år sedan fick det EU-kritiska Sverigedemokraterna sällskap av partier som stämt i bäcken och märkt att det fanns en möjlighet att göra motståndet till Bryssel till ett flöte.

Därför gav SD-ledaren det raka beskedet: ”Vi är mest EU-negativa.” Centerpartiet och Kristdemokraterna tävlade samtidigt om vem som kunde framstå som mest kritisk till Bryssel.

Pressades av Åkesson

Även om inget av partierna förespråkade ett utträde förekom det påtaglig kritik av unionen. Socialdemokraternas toppnamn Marita Ulvskog gick så långt att hon i SVT:s utfrågning sa att hon skulle rösta nej till ett svenskt medlemskap i EU vid en ny folkomröstning.

I riksdagens partiledardebatt om EU pressades centerledaren Annie Lööf av Jimmie Åkesson om hennes partis valbudskap ”ett smalare och vassare EU”.

Åkesson hänvisade till utdrag ur riksdagens protokoll från år 2008 då Lissabonfördraget diskuterades och påminde om hur Centerpartiet och Lööf var för Lissabonfördraget. Efter att ha citerat Lööfs argument för att rösta ja till Lissabonfördraget och sagt att det gav EU makt på 68 nya områden, frågade Åkesson: ”Då är min enkla fråga till Annie Lööf: På vilket sätt gjorde Lissabonfördraget EU smalare?”

Okunskap om Lissabonfördraget

Tidigare i samma debatt hade Åkesson efterfrågat en svensk folkomröstning om att vara kvar i EU. Hans motstånd mot EU-fördraget är så starkt att han hösten 2009 reste till Irland för att påverka irländarna att rösta nej mot Lissabonfördraget då landet folkomröstade om det.

Ingen av partiledarna i Sveriges riksdag påpekade för Åkesson att hans önskan att lämna EU är möjligt på grund av just Lissabonfördraget. Före detta fördrag fanns det inget regelverk för att lämna EU och det hade varit enkel sak att sätta den högfärdige Åkesson på plats i debatten med en sådan upplysning.

Den politiker som har vetskap om detta, men frivilligt skulle avstå från en sådan möjlighet strax före ett val, har inte satt sin fot i riksdagen.

Ändringar skulle förvirra

Detta visar hur ringa kunskapen om EU är, även på högsta politiska nivå i Sverige. Att som nu föreslå ändringar i EU-fördrag blir därför fel. Det hjälper inte, utan skapar mer förvirring.

Fem år efter grundandet av EU sa Konrad Adenauer, en av de tre grundarna till unionen: ”Den europeiska integrationen får inte vara stel, den måste vara så tänjbar och elastisk som möjligt.”

Adenauer såg behovet av ett gemensamt Europa. Samtidigt som han tog hänsyn till ländernas särarter var han öppen för att några länder gick före i utvecklingen av en politisk union. Om politikerna låter sig ledas av denna insikt och viljan att hålla ihop Europa finns det en utväg ur krisen. Talet om att nu ändra i EU-fördrag blir fel. Det hjälper inte, utan skapar mer förvirring.