Självcensur i Prides kölvatten

För två år sedan ansåg Prideledningen att det behövs en debatt om hbtq-personers rättigheter. Det är bra. Det är djupt oroväckande att en sorts självcensur har kommit att uppstå som följd av en ensidig kultur.

Tänk dig en stor annonskampanj mitt under Prideveckan i Stockholm. På affischerna står det: ”Bögstryk i tunnelbanan. En god anledning att festa”.

Hur ska budskapet tolkas? Och vem är det som antingen vill förhärliga eller förminska ett våldsbrott?

Detta budskap spreds sommaren 2014 av Stockholm Pride, organisationen som arrangerar Skandinaviens största festival för homosexuella, bisexuella, trans- och queerpersoner och de könsuttryck som finns inom hbtq-rörelsen. Dåvarande ordförande för Stockholm Pride förklarade i Aftonbladet att kampanjen ”är nödvändig” och sa: ”Vi gör en kampanj för att skapa reaktioner och debatt. Vi tycker att det behövs en debatt om hbtq-personers rättigheter.”

”Man väljer ej sin identitet”

Två år tidigare hade Stockholm Pride också en annonskampanj med den tydliga uppmaningen att överge heterosexualiteten. På affischerna stod det bland annat ”bli bög” och ”bli flata”.

Kampanjen samlade olika argument till varför det är ”underbart att inte vara hetero”. Enligt kampanjen skulle du bli bög för ”att få ligga blir inte ett problem” eller för ”när han vänder sig om kan du se det som en möjlighet”.

Det queeranarkistiska nätverket Anarchopride påpekade kritiskt att ”majoriteten av kampanjens argument reducerar hbtq-personer och våra liv till att bara kretsa kring sex”. Invändningar kom också från homosexuella som menade att man inte väljer sin sexuella identitet.

RFSL gick i taket

Just denna åsikt, att man väljer att bli homosexuell, mötte hård kritik då den framfördes av pingstpastorn Åke Green. Faktum är att samma år som Åke Green stod inför Högsta domstolen uppstod en spontan och livlig diskussion på Pridefestivalen, om huruvida man själv har valt sin sexuella läggning. Moderatorn avbröt med sammanfattningen att det finns lika många uppfattningar som det finns homosexuella.

Hade dessa budskap accepterats om avsändaren var någon annan än Stockholm Pride? Troligen inte. Jämför med hur RFSL gick i taket över ”Bevara äktenskapets” kampanj med affischer i Stockholms tunnelbana med budskapet: ”Mamma, pappa, barn”.

Bakom kampanjen fanns ett upprop som startats av bland andra den katolske biskopen och dåvarande ledaren för Pingströrelsen. Det var inför riksdagens omröstning om äktenskapet skulle utvidgas till att även gälla samkönade, vilket dessa kristna samfund motsatte sig utifrån sin tolkning av Bibeln.

Få vågar ifrågasätta

Ordföranden i RFSL Stockholm sa att det är ”förskräckligt att den här typen av kampanj tillåts i det offentliga rummet”.

Tyvärr är inte denna reaktion unik. Tvärtom är den så vanligt förekommande att allt färre vågar framföra andra ståndpunkter än den nu rådande. Den som uttalar sig tveksam kring Pridefestivalen eller säger något motsvarande får räkna med att löpa gatlopp och få sin människosyn ifrågasatt.

Alla människor har ett absolut och okränkbart människovärde. Men är det en rättighet att få ingå ett äktenskap i valfri kyrka? I början av juni fastslog Eropeiska människorättsdomstolen att det inte är diskriminering om en stat nekar par av samma kön att ingå äktenskap. Går det ens att samtala om detta i Sverige?

Debatt viktigt i demokrati

För två år sedan ansåg Prideledningen att det behövs en debatt om hbtq-personers rättigheter. Det är bra. Betänk bara att definitionen av en debatt är att åsikter ställs mot varandra under ordnade former och argument för båda uppfattningar i en fråga tillåts presenteras.

Utan debatt och goda samtal krymper det fria samhället ihop. Ty respekten för avvikande uppfattningar är fundamental i en demokrati.

Därför är det djupt oroväckande att en sorts självcensur har uppstått som följd av en ensidig kultur. I dag är tydligen det förnämsta uttrycket för att man står upp för människovärdet, att delta i Pride. Inget samhälle mår bra av en så snäv syn. Särskilt inte ett som vill hylla mångfalden.