Som natt och dag

Kristdemokraterna hade precis blivit invalt i riksdagen när partiet blev ett regeringsparti efter valet 1991. Miljöpartiet hade suttit 23 år i riksdagen och agerat stödparti till två regeringar när de fick egna statsråd 2014. Det ena partiet borde vara klart bättre förberett för att regera. Men verkligheten visar ett helt annat resultat.

Situationen för 25 år sedan påminner delvis om dagens parlamentariska läge. En minoritetsregering träffar överenskommelser med oppositionen för att få igenom stora förändringar, och i övriga fall genomföra en skärpt politik med stöd av det riksdagsparti som ingen vill samarbeta med.

Det finns andra snarlika händelser. Exempelvis det stora antalet människor som söker asyl i Europa och Sverige, medan den omvälvning som Sovjet­unionens upplösning bidrog till under 1990-talet är unik.

År 1991 debuterade Kristdemokraterna som regeringsparti och 23 år senare är det Miljöpartiets tur. Det finns vissa likheter mellan partierna.

Den S-märkte statsvetaren Stig-Björn Ljunggren menar att etikens betydelse för Kristdemokraterna motsvarar miljöfrågornas betydelse för Miljöpartiet.

Men han ser två viktiga skillnader mellan partierna.

– Kristdemokraterna var i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet inte ett kristdemokratiskt parti utan Alf Svenssons parti. Så är det inte i Miljöpartiet, där finns inte fokus­eringen på en person, säger han.

KD var nybörjare

En annan skillnad är partiernas politiska erfarenhet och bakgrund när de blev regeringspartier. Kristdemokraterna tog plats i regeringen utan att partiet hade suttit i riks­dagen medan Miljöpartiet hade 23 års erfarenhet av parlamentariskt arbete i ryggen.

Valforskaren och professorn Sören Holmberg fäster dock inte så stor vikt vid detta faktum. Han fram­håller att Kristdemokraterna hade funnits i kommuner och landsting och där införskaffat sig erfarenheter.

– Jag känner inte att riksdags­erfarenheten är en viktig faktor, utan det politiska innehållet är avgörande, säger han.

Måste vara pålitlig

Stig-Björn Ljunggren har hypotesen att Kristdemokraterna genom sin långa tid i periferin, tvingades att ändra inriktning: Från att först ha stått utanför blockpolitiken till att bli ett pålitligt borgerligt parti.

– Kristdemokraterna gjorde ett politiskt renhetsbad som Miljö­partiet inte har gjort, säger han.

Båda statsvetarna påpekar att Alf Svensson som då ledde Kristdemokraterna hade förvandlat partiet och tonat ner den konfessionella framtoningen med krav på kristendomsundervisning i skolan och abortmotstånd.

Få motsättningar

En genomgång av pressklipp från 1992 visar dock att abortfrågan var en av de mest omdebatterade frågorna på Kristdemokraternas riksting det året och att Alf Svensson på rikstinget talade om ett behov av en renässans för de tio budorden.

Men dessa frågor gav inte upphov till några motsättningar inom regeringen, utifrån vad som framkommit i massmedia eller några protester. Tvärtom visade en Sifo-undersökning från samma tid att 6 av 10 svenskar tyckte att ”det är övervägande bra att KDS är med i den borgerliga regeringen”.

Det som Kristdemokraterna kritiserades för var av den karaktären att det klassas som oppositionspolitik.

– Det låter inte som så tunga saker. Med 25 års perspektiv blir det futtigt och i nutiden inte så viktigt, säger Sören Holmberg, om de händelser som de kristdemokratiska statsråden uppmärksammades för i negativ mening.

Ett annat läge

Stig-Björn Ljungren anser att det är intressant att titta närmare på den politiska inramningen och vilken roll den spelar för vilken granskning som medier och oppositionspartier gör av en regering. Jämfört med Miljöpartiet kom man lindrigt undan.

– Frågan är hur mycket det politiska tumultet som var kring valet 1991 gjorde att Kristdemokraterna kanske inte granskades lika mycket. I början av 1990-talet var det verkligen krisläge. Det kanske gjorde att massmediernas kritiska ljus hade fler att rikta in sig på. Nu när det inte är samma kris får Miljöpartiet mer fokus, säger han.

Sören Holmberg tror att skandalerna finns på ytan.

– Huvudförklaringen har med det politiska innehållet och sak­frågorna att göra. Personer och affärer är inte så viktiga. Flyktingfrågan är den fråga som skapat bekymmer för Miljöpartiet, säger den luttrade valforskaren.

Stig-Björn Ljunggren framhåller att medielandskapet har förändrats på 25 år.

På väg att formas

Ett mediedrev mot ett politiskt parti förstärks på sociala medier som Twitter som inte fanns i början av 1990-talet, då endast ett fåtal använde sig av internet.

– Dessutom visste man på 1990-talet inte hur mediekriser skulle hanteras. I dag finns det en instruktionsbok för hur man ska göra, säger Stig-Björn Ljunggren.

Sören Holmberg anser att Miljöpartiet håller på att formas till ett regeringsparti genom att behöva kompromissa i ett antal frågor.

– Hade Miljöpartiet stått kvar vid sina ståndpunkter om brunkol och flyktingfrågor hade det blivit regeringskris, säger han.


Jämförelse KD-MP

Antal KD-ministrar KD-symbol-liten

3

Avgångar

Nej.

Uppmärksammat

  • Som minoritet i riksdagens konstitutionsutskott kritiserade Socialdemokraterna människorätts- och biståndsminister Alf Svensson för att han lovat oljebistånd till Estland innan regeringen fattat beslut i frågan.
  • En journalist kom över anteckningar som tillhörde Inger Davidson från ett regeringssammanträde vilket blev en medial händelse.
  • Kommunikationsminister Mats Odell anmäldes till konstitutionsutskottet av Socialdemokraterna för att han ägde två vårdhem. Thage G Peterson, utskottets ordförande, ville ha prövat om det rubbade förtroendet för Mats Odell som statsråd.

Politiska motgångar

  • Vårdnadsbidraget infördes först i januari 1994 på grund av den ekonomiska krisen och politiskt motstånd från regeringspartiet Folkpartiet (i dag Liberalerna) och Socialdemokraterna i förhandlingar om krispaketen.
  • Kristdemokraternas krav på att kriminalisera innehav av barnpornografi fick inte gehör i de övriga regeringspartierna.

Reaktioner

  • Ett år efter valet 1991 visade en Sifo-undersökning att 6 av 10 svenskar tyckte det var ”övervägande bra att Kristdemokraterna är med i den borgerliga regeringen”. TT rapporterade att de tre KD-ministrarna ”då och då har fått beröm av statsminister Carl Bildt. Särskilt partiledaren har bidragit till att utjämna motsättningarna i regeringskretsen…”.
  • Ett år efter valet skrev Dagens Nyheter: ”Med tanke på vidden av omställningen och bristen på erfarenhet har Kristdemokraterna uppträtt med en imponerande mognad. Partiet har lojalt medverkat till svåra ekonomiska beslut i regeringen. Dess riksdagsledamöter har hållit sig bättre till spelreglerna för en koalition än flera av Folkpartiets”.
  • Det fanns ett starkt stöd för den tydligaste profilfrågan för Kristdemokraterna, vårdnadsbidraget. I en opinionsundersökning 1992 svarade 65 procent av kvinnor i åldersgruppen 16–29 år att de var för vårdnadsbidraget.
  • I en Sifo-undersökning den 2 februari 1992 svarade 22 procent av folket att det hade stort förtroende för Alf Svensson, vilket kan jämföras med förtroendet för den tidigare statsministern och oppositionsledaren Ingvar Carlsson som fick 23 procent.

Antal MP-ministrar mp1

6

Avgångar

Bostadsminister Mehmet Kaplan har lämnat regeringen. Åsa Romson har aviserat att hon kommer att avgå som språkrör och minister.

Uppmärksammat

  • Medier avslöjade att miljöminister Åsa Romson använt giftig färg på sin båt och att en av hennes närmaste medarbetare två år tidigare dömts för narkotikasmuggling.
  • En av utbildningsminister Gustav Fridolins tilltänkta medarbetare stoppades av Säpo.
  • Romson jämförde flyktingar som drunknar i Medelhavet med dödslägret Auschwitz där nazisterna systematiskt mördade människor.
  • Bostadsminister Mehmet Kaplan avgick efter att ha fått kritik för att han deltagit på en träff med företrädare för den högerextrema turkiska organisationen Grå vargarna, och hade jämfört israelers agerande mot palestinier med nazisternas behandling av judar under andra världskriget.
  • Miljöpartiets planeringschef på utbildningsdepartementet ville pressa SVT att släppa diskussionen om Kaplan i utbyte mot kritiska partiröster till programmet.
  • Romson kallade terrorattackerna mot World Trad Center i New York den 11 september 2001 för ”olyckorna”, ett uttalande som mötte stark kritik. Under samma tid avslöjades att en av de tilltänkta partistyrelseledamöterna vägrar ta kvinnor i hand.

Politiska motgångar

  • Regeringen driver en motsatt politik när det gäller Bromma flygplats och ”förbifart Stockholm”.
  • Flyktingpolitiken går emot  partiets tidigare linje. Det gäller även brunkolet som säljs av Vattenfall för kommersiell utvinning.

Reaktioner

  • Skandalerna kring MP har fått tunga företrädare inom socialdemokratin att öppet gå emot koalitionspartnern. LO-ordförande Karl-Petter Thorwaldsson, ledamot i Socialdemokraternas partistyrelses verkställande utskott, sa första maj att LO-medlemmar aldrig har gillat miljöpartister och att MP blivit en belastning för regeringen.
  • Aftonbladets socialdemokratiska ledarsida skrev att ”det blev inte riktigt som Stefan Löfven hade tänkt sig, det här med Miljöpartiet”.
  • Miljöprofilen Stefan Edman skrev nyligen att ”den enda rimliga lösningen är att Miljöpartiet lämnar regeringen och de närmaste åren försöker återerövra sin själ och de förlorade kärnväljarna.”
  • Svenska folkets förtroende för språkrören har rasat, den 22 april hade 15 procent mycket eller ganska stort förtroende för Gustav Fridolin medan endast sex procent sa detsamma om Åsa Romson.