Stefan Löfven sviker palestinierna

Ett engagemang kan leda långt. Men det kan också i ivern leda fel. Den palestinska presidenten Mahmoud Abbas är inne på sitt tolfte år trots att han valdes för en fyraårig mandatperiod. Ändå erkänns han av Sverige som legitim statschef av Palestina och togs emot av Löfven i Rosenbads finrum.

Det finns nog ingen annan fråga där Stefan Löfvens ministär varit lika orubbligt övertygad som i förhållandet till palestinierna.

I andra frågor har uttalanden korrigerats och rentav övergivits. Som när statsministern tisdagen 10 november förra året varnade för Moderaternas förslag på gränskontroller. Löfven avfärdade det hela som ”ogenom­tänkt”. En dag senare förklarade stats­ministern att gränskontroller skulle införas dagen därpå.

Lite längre varade beslutsamheten när regeringen på fem dagar gick från att vilja stänga Öresundsbron till att dra tillbaka sitt förslag.

Biståndet höjdes

Nu är det 600 dagar sedan regeringen tillkännagav att den skulle erkänna Palestina som en stat. Med hänsyn till varaktigheten i de rödgröna regeringsbesluten är det ett ställningstagande som avviker från mängden och visar på hur övertygad regeringen är.

Samma dag som svenska regeringen blev först i EU med att erkänna staten Palestina antogs också en femårsplan för utvecklingssamarbetet avseende Palestina och biståndet höjdes med 500 miljoner.

I en granskning som den Sida-ägda tidningen Omvärlden gjorde förra året framgick det att Palestina tar emot mest svenskt bistånd per capita. Nästan dubbelt så mycket bistånd som Somalia, som kommer på andra plats, och 50 gånger mer än Bangladesh på tionde plats.

Engagemanget leder fel

Palestina är också det av mottagarländerna som enligt FN är mest utvecklat, långt mer än till exempel Bangladesh.

När Omvärlden frågade varför Palestina får en så stor andel bistånd per person, blev svaret från regeringen: ”Sverige har ett enormt engagemang i Palestina och det visar även den här regeringens beslut att erkänna Palestina som stat.”

Ett engagemang kan leda långt. Men det kan också i ivern leda fel. I femårsplanen har regeringen följande in­ledande text för att beskriva förutsättningarna för palestinierna:

”Möjligheten för den Palestinska myndigheten att fullt ut leva upp till en fungerande stats åtaganden och skyldig­heter avseende bland annat demokratisk samhällsstyrning och mänskliga rättigheter förblir dock kraftigt begränsade så länge ockupationen fortgår.”

Ledningen är ansvarig

Detta är inte uttryck för en propalestinsk hållning. Det är Israelfientligt eftersom Israel hålls ansvarig för bristande demokrati och mänskliga rättigheter inom det område som kontroll­eras av den Palestinska myndigheten.

Men det är inte Israels fel att inga allmänna val har hållits i Palestina sedan 2006 eller att lagar inte antas av parlamentet utan beslutas genom president­dekret. Det är den palestinska ledningens ansvar [

Samma ledning som förbjudit flera fackförbund på Västbanken och fängslat fackförbunds­ledare.

Hur känns det för förre fack­ordförande Löfven?

Olika hantering

Den palestinska presidenten Mahmoud Abbas är inne på sitt tolfte år trots att han valdes för en fyraårig mandatperiod. Ändå erkänns han av Sverige som legitim statschef av Palestina och togs emot av Löfven i Rosenbads finrum. 

Och Abbas gillar när det är fint. Strax innan Sverige höjde biståndet till Palestina var Abbas medarbetare upptagna med att förneka att byggandet av ett palats för 100 miljoner var för Abbas personligen, utan skulle bli ett ”högkvarter för ledarskapet” i Palestina.

Korruptionsanklagelserna mot den palestinska ledningen är 13 på dussinet men personer som vågat säga något har hotats med arrestering.

Stödjer korrupt regim

I andra sammanhang hade regeringen varit upp­tagen av att kritisera en sådan ledning och kallat den för en odemokratisk. Här riktas i stället kritiken mot Israel.

Jämför med hur korruption hanteras i Israel. När den tidigare premiärministern Ehud Olmert misstänktes för korruption ställdes han inför rätta. Olmert befanns skyldig och dömdes till fängelse.

Den förre amerikanske diplomaten och Mellan­östernkännaren Elliott Abrams har sagt att korruptionen inte bara förstör de palestinska offentliga finanserna, utan tilltron till hela det politiska systemet. Det är sant. Sveriges engagemang är för en korrupt regim och inte för det palestinska folket.