Svensson: Samtalet förändrade mitt liv

Varför ska ett parti ha en papperstidning? Min viktigaste punkt är att det ger en möjlighet att föra en intern debatt, både genom reportage, debattartiklar och insändare. Det är förenat med sorg att partiet nu valt att avsäga sig denna möjlighet.

December 1978. Telefonsamtal från Stockholm. Det förändrade mitt livs inriktning. Fick frågan om jag ville bli chefredaktör för den nya endagstidningen Samhällsgemenskap. Sedermera med namnen Kristdemokraten och slutligen Poletik.

December 38 år senare, ett mindre trevligt samtal från Stockholm. Poletik ska läggas ner. Det blev åtta år som chefredaktör. Det var kämpiga år från början till slut. Men det var ett härligt gäng att jobba ihop med.

Jag fick lära mig ohyggligt mycket om journalistik, fotografering, redigering och inte minst om hur presstödet var konstruerat. Claes Waern och Hasse Boström var ovärderliga i sina arbeten som redaktionssekreterare den första tiden.

Det allra första redaktionsgänget förutom Claes och jag var Yvonne Edman, Berthil Åkerlund och Torbjörn Olofsson. Intressanta människor som värnade om sin journalistiska integritet.

Klämd mellan kraven

Men det var också en konfliktyta eftersom en partiledning självklart ville få fram partiets politik. Vad var det annars för mening med att starta en endagstidning? Där stod jag klämd.

Utåt försökte jag försvara personalen samtidigt som jag försökte få dem att förstå att vi var en partitidning. Men på den sista punkten lossnade det åtminstone en bit efter att vi haft ett internt seminarium med Herbert Söderström. Han klargjorde tydligt att vi alltid skulle uppfattas som en partitidning och borde agera därefter.

Ramen var given men inom den kunde överraskningar ske. Tidningen har fått leva med denna spänning hela tiden. Partimegafon eller en strikt journalistisk produkt? Det har handlat om ständiga avvägningar. Jag tror att alla partitidningar har fått leva med den typen av problem.

Kamp för 10 000 prenumeranter

Då hade vi krav på minst 10 000 prenumeranter. Det var en ständig kamp att hålla oss över det. Och så ekonomin som krisade nu och då. Vi jobbade med besparingar, vi blev en av de första tidningarna i landet som blev totaldatoriserad. Men det räckte inte. Först efter min tid gick partiet in med ett regelbundet stöd.

Tidningsmarknaden har förändrats och papperstidningar får det allt svårare. Jag vet eftersom jag senare satt tolv år i presstödsnämnden. De så kallade sociala medierna har tagit över.

Men de kan aldrig ersätta den helhetsbild som en pappers tidning kan ge. Kanske är jag mossig som skriver något sådant, men som jag ser det har alla sociala medier ett stort problem. De fragmentiserar tillvaron

Varför en tidning?

Varför ska ett parti ha en papperstidning till sitt förfogande? Ja, det är förstås viktigt med en tidning som ger returinformation och speglar partiets arbete ute i landet och publicerar utspel på ett relevant sätt. Det informerar både prenumeranter och medievärlden.

Men min allra viktigaste punkt är att ett parti behöver en tidning för det ger en möjlighet att föra en intern debatt, både genom reportage, debattartiklar och insändare. Visst det finns andra forum men där går överblicken och genomslagen förlorade.

Det är förenat med sorg att partiet nu valt att avsäga sig denna möjlighet. Men det är väl den faktiska verkligheten som fått tala.