Sveriges lagstiftare svek barnen

Assisterad befruktning för ensam­stående strider mot principer om barnets rätt till båda sina föräldrar. Sverige får nu en lag som fråntar ett barn inte bara sin pappa, utan även all vetskap om densamme under sin uppväxt.

Socialdemokraterna vill se en tvångsdelning av föräldraförförsäkringen mellan föräldrarna. Hälften av månaderna knyts till mamman och hälften till pappan. När sossekongressen förra året tog den här ståndpunkten, förklarade socialförsäkrings­minister Annika Strandhäll beslutet som en ”skärpning och en tydlighet i att vi ser vikten av att båda föräldrar är med och tar ansvar för de små barnen”.

Senast Socialdemokraterna var i regeringsställning var detta något som också markerades. När Göran Perssons regering tog fram lagförslaget som möjliggjorde assisterad befruktning för lesbiska par, betonades styrkan med två föräldrar.

Dåvarande regering skrev: ”Att ha två föräldrar ger barnet trygghet ekonomiskt, socialt och rättsligt – inte bara under den tid familjen lever tillsammans utan också ifall föräldrarna skulle separera eller någon av dem skulle avlida. Barnet har rätt till underhåll från sina föräldrar och arvsrätt efter dem och deras släktingar. Vidare är reglerna om vårdnad, boende och umgänge knutna till föräldraskapet.”

Men när Stefan Löfvens regering kom med lagförslaget som ger ensamstående kvinnor rätt till insemination, nämns inte behovet av två föräldrar. Tvärtom får Sverige nu en lag som fråntar ett barn inte bara sin pappa, utan även all vetskap om densamme under sin uppväxt.

Strider mot FN:s barnkonvention

Om en kvinna i Sverige blir gravid och inte vet vem är fadern påbörjar socialnämnden där kvinnan bor en faderskaps- eller föräldraskapsutredning. Allt för att faderskapet ska fastställas. Men detta ska inte gälla för de ensamstående kvinnor som gör en inseminering. Regeringen skriver uttryckligen att den vill att ”socialnämnden ska lägga ned en påbörjad faderskaps- eller föräldraskapsutredning om en ensamstående kvinna har genomgått en insemination”.

Därmed går svensk lag emot FN:s barnkonvention som är glasklar med att ett barn har rätt att få vetskap om sina föräldrar. Assisterad befruktning för ensam­stående strider vidare mot de principer om barnets rätt till båda sina föräldrar som kommer till uttryck i barn­konventionen och i svensk lagstiftning.

Det är intressant att se hur den antagna lagen förklaras och försvaras. Något blir nämligen inte mer sant för att många säger det. Detta märktes i riksdags­debatten som föregick omröstningen. Kristdemokraternas Emma Henriksson fick, trots återkommande frågor till såväl socialistiska som borgerliga riksdagsledamöter, inga svar på varken hur assisterad befruktning för ensam­stående går ihop med barnkonventionen eller vilka följder det kan få. För med denna lagstiftning räcker det, som Henriksson påpekade, med en förälder för ett barn. Därmed öppnar man för ändrade perspektiv vid vårdnadstvister.

Struntade i slutbetänkandet

Regeringen har haft så bråttom med att få denna lag på plats att den struntat i slutbetänkandet. Det är avbrott mot vad som är brukligt vid framtagande av ny lagtext. Än värre är att flera remissinstanser, bland annat Barnombudsmannen, pekat på att det finns brister i denna lagtext när det gäller att skydda barns rättig­heter. Men detta var inte heller nog för att invänta slutbetänkandet som kommer i februari. En månad till och det hade funnits ett mer belyst lagförslag. Förvisso hade riksdagsbeslutet säkerligen inte blivit annorlunda, men frågan hade åtminstone hanterats mer seriöst.

Nu hade i stället den feministiska regeringen bråttom och förklarade att den ”bedömer att det inte längre kan anses motiverat att ha ett generellt hinder mot assisterad befruktning för ensamstående kvinnor.”

Tiden var alltså mogen. Men vad har förändrats?

Om man ska se till statsrådet Annika Strandhäll så upprätthöll hon sin argumentation om behovet av två närvarande föräldrar i en debatt i SVT Aktuellt så sent som tisdagen 29 december 2015. Barnen används ofta för att stärka den egna argumentationen. Nu är det uppenbart att de egna politiska agendorna väger tyngre än barnens rättigheter. Vuxna har inte rätt till barn. Barn har emellertid rätt till en mamma och pappa. Nu fråntar staten barnen den rätten.