Tillsätt en värdekommission

Skulden för ens agerande kan inte läggas på en kultur för människan är mer än en bärare av en kultur. Det som avgör är vilka värden och idéer som fyller våra sinnen. Och här finns det möjligheter att påverka.

Det finns en gemensam nämnare mellan de rapporterade kränkningarna mot unga kvinnor och skandalerna kring fackförbundet Kommunal. Det är bristande moral.

Samhällets reaktion på det rapporterade är lika entydig som tydlig. Det är fel att antasta medmänniskor och det är fel att utnyttja maktpositioner och förmåner för att sko sig själv.

Kommunals avgående ordförande Annelie Nordström förklarar att det finns en kultur i hennes förbund som möjliggjort missbruket. Det låter som om denna kultur rentav främjat detta beteende.

Nordström kan säkert ha rätt i att det finns ett beteendemönster. Men tänk om Nordström, eller någon annan, lika envist hade hänvisat till en kultur för att ursäkta de rapporterade kränkningarna mot unga kvinnor. Med tanke på att just personer med utländsk härkomst pekats ut som skyldiga till dessa kränkningar, skulle varje sådan antydan om kultur ses som ett direkt försök att skuldbelägga en hel grupp. Allt skulle snabbt bli en diskussion om främlingsfientlighet.

I det svenska diskussionsklimatet är det således accepterat att hänvisa till en kultur om man åsyftar en sociologisk, medan det är förbjudet att tala om etnicitet. Det kan framstå som inkonsekvent. Men varje sådant här försök är dumt. Ty en kultur kan inte användas som förklaring till ens beteende.

Människan har en egen vilja

Det som ligger till grund för Nordströms resonemang är ett socialistiskt tankegods som präglar det svenska samhället. Detta synsätt förringar människans förmåga att tänka rationellt. För om allt handlar om vilket sammanhang som man lever och är verksam i, då är människan enbart en viljelös spegelbild av en kulturs värderingar.

Men människan är mer än en bärare av en kultur. Med människans egna, fria vilja och begåvning att tänka rationellt, följer förmågan att ta beslut och därmed också hållas ansvarig för dem.

Såväl historien som vår samtid har människor som med sina liv vittnar om att det inte kommer an på omständigheterna. Det går att vara människa med en fin och god moral i de mest amoraliska sammanhang. Men det kräver desto mer av människan.

Dietrich Bonhoeffer var tysk präst och teolog. Han var också verksam i Hitlertysklands militära underrättelse­tjänst och motståndsman mot just Adolf Hitler. I den konspiration som Bonhoeffer var delaktig i återfinnes människor som utåt sett kunde tas för anhängare till eller goda kuggar i nazidiktaturens väldiga maskineri. Men tvärtom var de helgjutna motståndare med ideal som gick tvärsemot nationalsocialismen.

Läkaren Denis Mukwege har blivit uppmärksammad världen över för sitt enastående arbete med att hjälpa kvinnor som systematiskt utsatts för grovt sexuellt våld i Kongo. Trots att han är verksam i ett land där krigets kultur råder och massvåldtäkter begås, arbetar han mot detta.
Det går att vara ett ljus i mörkret.

Tala om värden

Skulden för ens agerande kan inte läggas på en kultur. Men avgörande är däremot vilka sorts värden och idéer som fyller våra sinnen. Och här finns det möjligheter att påverka.

När Kjell Magne Bondevik blev Norges statsminister år 1997 tillsattes en värdekommission som skulle diskutera företeelser som etik- och moralfrågor, våldet men också girigheten. Kristdemokraterna i Sverige tog till sig detta förslag och har sedan dess återkommande väckt frågan i riksdagen.

Ett samtal med medborgare, samfund, idrotts­­organisationer, fackföreningar, näringslivet och makt­havare om samhällets grundläggande värden skulle medföra en nödvändig reflektion av vad som anses vara rätt och fel.

Sett till kränkningarna och fackets utsvävningar finns det skäl nog för att åter börja tala om upprättandet av en värdekommission. Och väljer man att tiga, är det inget annat än ett eget och därtill medvetet val.