Trixe: Patientens upplevelse viktigast

Vi har varit ganska bra på att effektivisera vården. Fast ofta ur fel perspektiv. Att göra saker väldigt bra hjälper inte om vi gör fel saker. Vården i bred bemärkelse organiseras inte utifrån patienternas behov.

Årets stora händelse i hälso- och sjukvårdssverige heter SOU 2016:2. Betänkandet är framtaget under ledning av Göran Stiernstedt och har fått den kärnfulla titeln ”Effektiv vård”.

Vid sidan av titeln är det inte speciellt kärnfullt. Trots att utredningen har utelämnat flera betydelsefulla områden som läkemedel, nivåstrukturering, samhällsorganisation, jämlik hälsa, prevention och rehabilitering, omfattar betänkandet nästan 800 sidor.

Det där skulle kunna göras till en rolig poäng. Att skriva 800 sidor om effektiv vård. Ännu roligare vore då kanske att nämna att utredningen på de där 800 sidorna egentligen inte heller levererar Lösningen. Det finns en egen sorts humor i att driva med den här typen av fantastisk och galen svensk byråkrati.

Det är bara det att det inte går att driva med SOU 2016:2. Jo, jag har försökt. Det går inte.

Utgår från rätt perspektiv

För den här utredningen är ödmjuk, insiktsfull, pragmatisk och nytänkande. Och den tar sin utgångspunkt i precis rätt perspektiv. Nämligen att hälso- och sjukvårdens värde – det som effektiviteten är till för att förbättra – ”uppstår i mötet eller interaktionen mellan patienten och vården”.

Värde och effektivitet kan därmed inte i första hand mätas i kronor eller i antal läkarbesök eller i kötider. I stället konstaterar utredningen att ”en förutsättning för hög effektivitet är att patienten involveras och görs delaktig i processen kring den egna vården i högre utsträckning än i dag. Att hela tiden utgå från hur patientnytta skapas i det individuella mötet har en avgörande betydelse för effektiviteten”.

Det ter sig kanske självklart att säga att patientnytta kräver en effektiv hälso-och sjukvård. Resursslöseri mår patienterna inte bra av. Men SOU 2016:2 tar det längre än så. För den säger att vården per definition inte kan vara effektiv om inte patienterna upplever vården som värdefull. Inte i generell samhällsmening. Utan i sitt enskilda möte med vården.

Bra men fel saker

Det är här som svensk hälso- och sjukvård har sin största utmaning. För vården har mer resurser och fler anställda än någonsin tidigare. I internationellt perspektiv har vi dessutom relativt få besök i vården per capita.

Ändå upplever både patienterna och de som jobbar i vården att det inte finns tillräckligt med tid. Sverige ligger omotiverat dåligt till i mätningar som handlar om hur patienterna upplever sina möten med vården.

Vi har varit ganska bra på att effektivisera vården. Fast ofta ur fel perspektiv. Att göra saker väldigt bra hjälper inte om vi gör fel saker. Vården i bred bemärkelse organiseras inte utifrån patienternas behov. Till exempel saknas personlig kontinuitet alltför ofta, trots att det sannolikt är en av de viktigaste värdeskaparna i patientmötet.

SOU 2016:2 har naturligtvis brister också. Inte minst när det gäller de områden som utelämnats. Men rätt använd kan den lägga grunden för rejäla kliv framåt för svensk hälso- och sjukvård. Byråkrati när den är som bäst. Och en guldgruva för ett parti som vill formulera politik utifrån ett patientperspektiv som handlar om mycket mer än vårdval.