Trixe: Var går gränsen?

Kristdemokraterna har en historia av kämpande och har klarat svåra lägen förut. Första steget till en lyckad kamp är att förstå allvaret. Vet KD-folket var smärtgränsen går?

Sommaren inleddes dåligt för KD med en opinionsmätning på 2,8 procent, det lägsta stödet hittills hos det aktuella opinionsinstitutet.

Ni har säkert hört att grodor inte märker att vattnet långsamt blir varmare och varmare och därför till slut kokas, trots att de haft chansen att hoppa ut ur kastrullen. På samma sätt verkar de långsamt sjunkande opinionssiffrorna smyga sig på oss utan att vi riktigt märker faran.

De flesta av oss möter de låga mätningarna med tystnad. Kanske suckar vi lite, skakar på huvudet, undrar hur det ska gå. Någon säger att ”det är ändå bara en mätning”. Eller: ”Det är valdagen som räknas”. Eller: ”Vi utvecklar politiken och organisationen mycket just nu, det kommer att ge utdelning”.

Tystnaden är begriplig

Det är begripligt att vi långsamt vänjer oss. Det är begripligt att vi tystnar. Det är begripligt att vi likt liknelsens grodor inte märker hur farligt läget har blivit. Förutom att den där historien om grodor är fel, tydligen.

Grodor stannar nämligen inte kvar och kokar, säger forskarna. När temperaturen blir för hög hoppar grodorna ut.

Vet KD-folket var smärtgränsen går? Om partiet inte kallar till krismöte vid 2,8 procent, görs det vid 2,7? Om man inte hittar rätt ord för att förklara för väljarna varför kristdemokrati är viktig år 2016, försöker man hitta bättre ord år 2017? Kristdemokraterna har klarat svåra lägen förut. ”Ni kommer väl ihåg hur dåliga siffrorna var våren 1998?”, lär ha hörts på ett och annat partimöte de senaste åren.

Krismötena uteblir

Rätt som det är kan det vända igen. I våra huvuden och hjärtan är det rentav troligt att det plötsligt blir bättre. För det bara måste bli bättre. För om det inte blir bättre så händer något otänkbart.

Kanske är en förklaring till de uteblivna krismötena att det otänkbara för det mesta är just otänkbart. Ändå lever vi i en tid där mycket som nyss syntes omöjligt, otänkbart eller åtminstone otroligt osannolikt, ändå blir verklighet.

Kristdemokraterna har en historia av kämpande. Kämpande för samhällets mest utsatta, för de goda gemenskaperna, för människovärdet.

Vi har kämpat för att bli tagna på allvar. Kämpat för att vinna förtroende och för att bruka det vunna förtroendet med förstånd. Inte för att partiet är ett självändamål. Det har det aldrig varit.

Partiets värden behövs

Det är inte riksdagsmandaten eller kommunfullmäktigeplatserna i sig som spelar roll. Kristdemokraterna finns för att Sverige behöver kristdemokratisk politik. Att mindre än tre procent av väljarna har förtroende för partiet i dag gör inte kristdemokratin mindre angelägen.

Behovet av det vi står för har inte minskat. Den kristdemokratiska ideologin och de värden den försvarar är värdiga en framgångssaga.

Att partiet blir en framgångssaga är däremot inte givet. Vi skriver just nu på ett avgörande kapitel. Första steget till en lyckad kamp är att förstå lägets allvar.