Våga tro på vägda kissblöjor

En färsk undersökning visar att rödgröna politikerna väljer ideologiska skygglappar framför fakta. Trots att kvaliteten på privat drivna äldreboenden är högre vill man nu försämra villkoren.

Tre av tio rödgröna hälso- och sjukvårds­politiker tror att blöjor vägs i äldreomsorgen av besparingsskäl. Det visar en undersökning som opinions­institutet Novus genomfört på uppdrag av Vårdföretagarna.

Samma uppfattning finns endast hos sju procent av de allianspolitiker som har ansvar för hälso- och sjukvård.

Resultatet av denna undersökning är intressant. Det visar nämligen hur politiker med en bestämd ideologisk övertygelse har lättare att tro på en lögn, medan politiker av motsatt uppfattning lättare klarar av att avfärda myten om blöjvägning.

Blöjvägning blev negativt

Det går säkert att finna något motsvarande exempel, men det är svårt att göra någon annan tolkning. I denna upplysta tidsålder med strida nyhetsströmmar och möjlighet att snabbt göra egna eftersökningar på internet, borde borgerliga politiker knappast vara mer allmänbildade eller pålästa än sina socialistiska kollegor.

Hösten för fem år sedan blev just blöjvägning den stora symbolen för girighet och vanvård inom svensk äldreomsorg i privat regi. Under tre månader skrevs 4 000 artiklar om detta. Därtill ett antal debatter och inslag i etermedier. Och rapporteringen satte avtryck.

Valåret 2014 angav nämligen 45 procent av allmänheten att blöjor vägs för att omsorgs­givaren ska kunna dra ned på kostnader. Nu, två år senare, har denna uppfattning minskat till 36 procent.

Bättre i privat regi

Blöjvägning är en rekommendation från Socialstyrelsen som säger att blöjor ska användas framför hjälp med toalettbesök, för personer med urininkontinens och måttlig till svår demenssjukdom. Enligt kvalitetsriktlinjerna från ska blöjor vägas av den enkla anledningen att inkontinensskyddet ska kunna anpassas efter den enskilde personens behov.

Detta gäller för både privat och kommunal vård.  Andelen individuellt utprovade inkontinensskydd är högre inom den privat drivna vården, 92 procent, jämfört med den kommunala där motsvarande andel är 78 procent.

Den faktiska omsorgen för den enskilde demenssjuka människan är således bättre i privat regi än i kommunal. Det kanske ger någon en chock. Men det är inte så märkligt utifrån Socialstyrelsen årliga undersökningar som visar att kvaliteten på privat drivna äldreboenden är högre än hos de kommunala, på samtliga påverkbara kvalitetsparametrar.

Felaktig tro om vinst

Istället för att förlita sig på fakta från den ansvariga myndigheten och dess riktlinjer, väljer de rödgröna politikerna att gå fram med ideologiska skygglappar. Till gagn för vem?

Den aktuella Novusundersökningen visar även att rödgröna politiker tror att vinstutdelningen i vård- och omsorgsföretag är tre gånger så hög som i verkligheten.

De ansvariga politikerna inom hälso- och sjukvården hos Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet uppskattar vinstutdelningen till tio procent. Utdelningen var i genomsnitt 3,3 procent för år 2014. Allianspolitikerna trodde att den var fyra procent.

Vill försämra villkoren

Den rödgröna minoritetsregeringen har en politik med målet att försämra förutsättningarna för privat driven vård och omsorg. För två år sedan var regeringen så ivrig att Lagrådet kom med svidande tung kritik mot det dåligt framskrivna lagförslaget om att landstingen inte längre ska vara tvungna att ha vårdval i primärvården.

Då hade Stefan Löfvens ministär struntat i att lyssna till många patientorganisationer, yrkesorganisationer och näringslivsorganisationer. Inte heller tog regeringen intryck av remissinstansernas allvarliga kritik; exempelvis påpekade Myndigheten för vårdanalys att skälen för att ändra lagen inte var tillräckligt klarlagda och att det var oklart om något skulle bli bättre med lagändringen.

Det kan vara värt att ha detta i färskt minne. Senast den 1 november kommer Ilmar Reepalus utredning med förslag på reglering av offentlig finansiering av privat utförda välfärdstjänster. Riksdagsåret som ligger framför kommer att visa om det är viktigare att krampaktigt bevara en egen övertygelse än att se till medborgarnas behov och välmående.