Vi får inte bli systemkramare

Socialdemokraterna har under flera decennier sagt sig stå för rättvisa och fred. Men med floskler har de sakta men säkert monterat ner allt det som en gång var vackert med vårt land. Även Kristdemokraterna måste nu våga bryta med sossenormen.

Vi kristdemokrater hävdar numera att Sverige befinner sig i en värderingskris. Men vad menar vi egentligen med det och när började den i så fall?

Värderingskrisen började inte när Fredrik Reinfeldt la grunden för dagens migrationskaos. Den började mycket tidigare och den stavas socialdemokrati. När Moderaterna blev ”Nya Moderaterna” tog de vid där Socialdemokraterna slutade och anammade den socialdemokratiska berättelsen om den kommunala tjänstemannen som står där med utsträckta armar när du faller.

Tjänstemannen som ser till att du inte ska behöva vara beroende av välvilliga grannar och familj. Den som ifrågasätter det höga skattetrycket och som gärna skulle se att kommunerna använde skattebetalarnas pengar mer effektivt, får förklarat för sig att det vore att kasta tillbaka Sverige till en kall och mörk tid.

S har förstört landet

Vi har vaggats in i tron att den socialdemokratiska sagan är sann och att vi utan en stark och svällande välfärdsstat skulle lämnas åt vårt eget öde.

Men 40-talisterna byggde inte Sverige. De byggde snarare ett system för att skörda frukterna av det slit, det entreprenörskap och den plikt som byggt det här landet under generationer. Det landet förstördes under 1900-talet av socialdemokratin.

Det var snarare Gripenstedts frihetsreformer i slutet av 1800-talet som lade grunden för de stora svenska företagen. De företag som skapade både jobb och kapital. Det är därifrån den svenska rikedomen kommer.

”Det är historielöst”

När Socialdemokraterna tog över ansvaret på 1920-talet fördelade de bara pengarna som det frihetliga Sverige skapat. Arbetarrörelsen har inte skapat en enda krona i tillväxt. Det var inte den som byggde landet.

Att ha Per Albin Hansson, Olof Palme och Alva Myrdal som politiska förebilder är således inte bara historielöst, det är också politiskt korkat.

Socialdemokraterna har under flera decennier sagt sig stå för rättvisa och fred. Med floskler har de sakta men säkert monterat ner allt det som en gång var vackert med vårt land. De har nedmonterat civilsamhället, våra traditioner och de naturliga gemenskaperna.

Oroas av KD-uttalanden

Vi är i dag ett trasigt folk. Det höga skattetrycket har gjort oss beroende av det offentliga. Att det skulle vara den fackliga kampen som lett till små inkomstskillnader i Sverige är också en myt.

Inkomstskillnader mellan hög- och låginkomsttagare var små redan innan välfärdsstaten svällde. Varken höga skatter eller omfördelning av resurserna har lett till det ekonomiska välståndet. Att vi är ett rikt land har vi kapitalismen att tacka för.

Alldeles för många av dagens svenska politiker har medvetet eller omedvetet 1900-talets socialdemokrati som norm. Vi kristdemokrater måste noga akta oss för att falla in i det mönstret och bli passiva systemkramare.

Dygder och plikt avgör

Därför blir jag oroad när jag läser intervjuer med Ebba Busch Thor och andra företrädare för vårt parti som pratar om att de värderingar som byggt vårt land starkt är ”jämställdhet” och ”alla människors lika värde”.

Menar Kristdemokraterna på allvar att det var det som byggde Sverige starkt? Det är politiskt dravel. Det är inte alla människors lika värde och jämställdhet som byggt det här landet. Det är dygder som plikt, entreprenörskap och flit.

Jag hatar att vara den som måste säga det, men kejsaren är naken. Även Kristdemokraterna måste våga bryta med sossenormen. Inte bara för partiets skull, utan också för Sveriges.