”Vi måste tillbaka till rötterna”

Det pågår en strid inom Kristdemokraterna där klassisk kristdemokrati och konservatism kämpar om vilken idétradition som ska påverka partiets politik. Det blir problematiskt när diskussionen hyssjas bort med att alla är lika goda kristdemokrater.

Med jämna mellanrum uppstår en diskussion om vem eller vilka som är ”riktiga” kristdemokrater. Somliga blir irriterade på detta och försöker ihärdigt hävda att alla som är medlemmar i partiet är lika goda kristdemokrater, men så enkelt är det inte.

För att föra denna diskussion på ett mer akademiskt sätt bör vi börja med att konstatera att ett parti ”organisationen” och en ideologi ”idétraditionerna” inte behöver vara samma sak.

Tittar man på till exempel Moderaterna så är det en organisation som bygger på två ideologier: liberalismen och konservatismen. Man kan således vara en lika god moderat om man är 100 procent liberal som om man är 100 procent konservativ, då båda dessa ideologier ligger till grund för partiets värdebas.

Ideologierna konkurrerar

Inom Kristdemokraterna förutsätts det att medlemmarna i partiet som organisation anammar den kristdemokratiska ideologin. Men det pågår en ideologisk debatt i partiet då vi i dag har medlemmar som definierar sig som konservativa och medlemmar som definierar sig som kristdemokrater.

Vi befinner oss i en situation där flera ideologier eller tanketraditioner konkurrerar om inflytandet över partiets organisationens politiska utveckling. Tydligast ser vi detta i KDU där flera uppfattar sig som konservativa och önskar att Kristdemokraterna ska vara ett mer högerkonservativt parti.

Utifrån mitt perspektiv är det okej att vi likt Moderaterna har två ideologier som kämpar om makten och utvecklingen av partiet. Men det blir problematiskt när denna diskussion hyssjas bort genom påståenden om att alla är lika goda kristdemokrater. Svaret är nämligen både ja och nej.

Både likheter och olikheter

Alla som är medlemmar i partiet är lika mycket medlemmar, men alla är inte lika mycket kristdemokrater eller konservativa. Tvärtom finns det en tydlig idékonflikt mellan kristdemokratiska kristdemokrater och konservativa kristdemokrater. Denna konflikt kan leda till partisplittring, men kan också bidra till utveckling och vitalisering av partiet sakpolitiskt.

Var går då skiljelinjen mellan kristdemokrati och konservatism? Om detta kan vi nog tvista men jag dristar mig till att göra ett försök att beskriva likheter och olikheter mellan dessa ideologier i hopp om att denna beskrivning kan förklara en del av de diskussioner som vi har inom partiet i dag.

Etiskt är konservativa tänkare ofta plikt- eller dygdetiker. Klassiska kristdemokrater utgår från naturrätten men dessa morafilosofiska idéer ligger så nära varandra så här finner konservativa och kristdemokrater ofta varandra.

Eniga om familjen

Konservativa och kristdemokrater är ofta överens om att samhället ska byggas utifrån idén att det är familjen som är den centrala enheten där goda värderingar överförs från den ena generationen till den andra. Inte heller på detta område hamnar vi i konflikt utan tvärtom är vi eniga i vår iver att ge familjen bättre förutsättningar.

Men där kristdemokrater betonar samhällsgemenskap betonar konservativa nationen. Många skulle säga att det är samma sak men så enkelt är det inte. I nationsidén finns ofta en genetisk aspekt där man betraktar en nation som något kopplat till ett bestämt folk.

I samhällsgemenskapsidén är samhället en gemenskap som byggs upp av de som bor och verkar i gemenskapen. Deras etniska ursprung är således ointressant så länge som de verkar för en god samhällsgemenskap.

Skeptisk till utveckling

Denna skillnad leder till att konservativa ofta är tveksamma till mellanstatliga samarbeten som EU och FN, medan kristdemokrater är präglade av kristdemokratins internationalistiska idétradition och positiva till samverkan mellan olika samhällsgemenskaper, här stater, i syfte att gynna utvecklingen inom alla gemenskaper.

Konservativa och kristdemokrater har således ofta samma syn på familjen men skiljer sig åt i synen på stat och internationellt samarbete.

En annan viktig skillnad är att konservatismen ofta är utvecklingsskeptisk och betonar den försiktiga utvecklingen och förändringen medan kristdemokratin är en progressiv rörelse som bejakar utveckling förutsatt att det leder till förbättringar för den enskilde, familjen och samhällsgemenskapen.

Positiv till förändring

Detta är en subtil skillnad som tydligast märks då de som betecknar sig som konservativa uttalar sig om samhället utifrån ett utvecklingsnegativt perspektiv medan klassiska kristdemokrater uttalar sig om samhällsutvecklingen utifrån ett mer förändringspositivt perspektiv.

Tydligast ser vi detta i flyktingproblematiken. Konservativa debattörer fokuserar på nationell säkerhet, nationella möjligheter, nationell förmåga och realism. Kristdemokratiska debattörer fokuserar på internationell rätt och förändringar som möjliggör faktisk integration och internationella lösningar.

Tvisten inom partiet är inte en strid om vem som är en mer eller mindre god partimedlem i organisationen utan det är en ideologisk strid där kristdemokratiska partimedlemmar som hämtat inspiration i olika idétraditioner de facto landar i olika slutsatser.

Återigen ser vi detta tydligast inom ungdomsförbundet där man i praktiken har gett upp den klassiska synen avseende asylrätt och även  argumenterar för att partiet ska byta namn till Högerpartiet.

Samma strid återkommer

Samma strid finns inom andra områden. Kristdemokratiska tänkare är positiva till blandekonomi, frihandel samt fri rörlighet för varor, tjänster och människor. Konservativa tänkare betonar statens rätt att införa nationella begränsningar samtidigt som man ofta är tveksamma till fri rörlighet för framför allt personer. Det är utifrån denna ideologiska skillnad vi kan notera att en del kristdemokratiska medlemmar argumenterar för respektive emot Brexit.

Vi är således medlemmar i samma parti men det är inte givet att alla som är medlemmar i Kristdemokraterna hämtar sin huvudsakliga inspiration i den kristdemo­kratiska idétraditionen. Tvärtom är det uppenbart att vi har många medlemmar som definierar sig som konservativa och som argumenterar för konservativa idéer.

Är detta unikt för den svenska kristdemokratiska rörelsen? Svaret är nej. Tittar man på den ideologiska striden som just nu på går mellan CSU och CDU i Tyskland är det uppenbart att även de har en ideologisk strid som drivs av att man har olika ideologiska inspirationskällor.

Behöver bevara kristdemokratin

Det pågår en ideologisk strid inom Kristdemokraterna där klassisk kristdemokrati och konservatism kämpar om vilken idétradition som ska påverka partiets framtida politik.

Jag har inte problem med detta men är bekymrad över att det är så få klassiska kristdemokrater som går in i debatten. Är kristdemokratin som idétradition inte värd att bevara?

Det finns många partier som flörtar med de konservativa väljarna men det finns bara ett parti som vänder sig till de klassiska kristdemokratiska väljarna. Jag anser därför att vi måste söka oss tillbaka till våra klassiska ideologiska och politiska rötter för att hitta den inspiration och kraft som vi behöver för att vända den negativa trenden i opinionen.

Ska vi vinna val behöver vi bli mer kristdemokrater, inte mindre.