Är Vitryssland nästa mål?

Sedan år 1994 styr Alexander Lukaschenko Vitryssland. Hans auktoritära regim har länge kallats för Europas sista diktatur. Men på grund av oroligheterna i Ukraina har villkoren förändrats. Nu försöker Ryssland ta kontrollen över det lilla grannlandet.

Med Kalla krigets terminologi skulle Alaksiej Janukievich beskrivas som en dissident. Ett ordval som passar även i dag om man tänker på en oppositionsledare som förföljs av en säkerhetspolis som alltjämt stavas KGB och lever i ett land som går under benämningen ”Europas sista diktatur”.

Denna beteckning som tillskrivs USA:s tidigare utrikesminister Condoleezza Rice används återkommande i beskrivningen av Vitryssland från politiska företrädare i USA och Europa.

Avfärdar beskrivningen

Men den avfärdas av Alaksiej Janukievich som är på besök i Stockholm.

– Om du menar att Ryssland tillhör Europa är Ryssland definitivt mer diktatoriskt och farligare för sina grannländer än Vitryssland, säger han till Poletik.

Orden kommer med eftertryck från en som själv varit frihetsberövad på grund av sitt politiska engagemang mot den vitryska regimen.

Alaksiej Janukievich har mött motstånd på många fronter. Han nekades doktorandstudier då han registrerade sig som kandidat i ett parlamentsval. Nästa gång han kandiderade förlorade han sitt arbete då företaget han jobbade för tvingades till avveckling på grund av Alaksiej Janukievichs kandidatur.

En åtgärd som inte bara drabbade honom, utan också personer i hans närhet. På samma sätt som när hans grannar återkommande förhörs av KGB.

– Det har varit otrevligheter. Men många, många fler har lidit mer än mig. De gånger jag fängslats och de tolv dagar som jag var arresterad är en kort tid jämfört med de som suttit år i fängelse, säger Alaksiej Janukievich.

Sämre i Ryssland

Hur kan han då mena att Ryssland är värre? Ryssland har ändå ett parlament med flera partier medan det vitryska parlamentet saknar företrädare för oppositionen.

– Ja, Ryssland har fler partier representerade i parlamentet och fortfarande några fria medier. Men situationen i Ryssland i termer av demokrati och mänskliga rättigheter är mycket värre, säger han.

Alaksiej Janukievich beskriver hur det ryska samhället i en högre grad är genomsyrat av regimen vilket har skapat ett hårdare klimat där oppositionella blir hatade av folk.

Försvarar annekteringen

En omständighet som får konsekvenser när det gäller den ryska demokratin.

– Det är väldigt svårt att vara demokrat och samtidigt förbli imperialist. Beklagligt nog försvarar även ryska oppositionella annekteringen av Krim.

– Självklart finns det några modiga och prominenta personer som stått upp mot Putin, men de är dissidenter utan vare sig politiska partier och politiskt stöd. De är enastående personligheter utan något inflytande.

Stöd till oppositionen

De flesta ryssar tycker att den ryske presidenten gör rätt, medan oppositionen i Vitryssland har stöd i samhället och många vitryssar instämmer i att det som sker är fel.

Alaksiej Janukievich menar att detta är den stora skillnaden mellan de två länderna. Han ger ett exempel från ett tillfälle då han arresterades våren 2006 i samband med det vitryska presidentvalet.

Två år tidigare hade landets president Alexander Lukaschenko ändrat den vitryska konstitutionen för att kunna fortsätta som statschef efter den tidigare begränsningen på två mandatperioder. I valet gick det som Alexander Lukaschenko ville. Han blev återvald med 84,4 procent av rösterna.

”Avfärdade som struntprat”

Anklagelserna om valfusk kom snabbt från såväl oppositionen som västerländska valobservatörer och stora demonstrationer mot regimen följde.

– När säkerhetspolisen förhörde mig avfärdade de många av mina argument som struntprat. De förklarade att allt Lukaschenko gjorde var rätt förutom att han hade ändrat konstitutionen för att kunna kandidera en tredje gång.

– Jag kan inte föreställa mig något motsvarande i Ryssland, att företrädare för säkerhetspolisen skulle säga att Putins politik är bra, men enligt konstitutionen måste han avgå.

Den ryske presidenten Vladimir Putin har med en effektiv propaganda­apparat skapat bilden av sig som den starke ledaren för det ryska folket. I västmedier har det skrattats åt bilder på Putin i bar överkropp.

Men det är en ofrånkomlig kontrast mellan den försupne och kroppsligt svage Boris Jeltsin och Putin iklädd karatedräkt med svart bälte.

Kritiker talar om en indoktrinering. Alaksiej Janukievich berättar hur den ryska ledningen Kreml nu använder samma metoder mot den vitryska befolkningen.

– Jag skulle säga att den vitryska regimen nu är mer rädd för de som identifierar sig som del av den storryska världen och tror att Putin är en stor ledare, än de som ser sig som del av Europa.

Omskakande anektering

Grogrunden för den storryska propagandan finns i Vitryssland. Historiskt genom 150 år av tsarrysk kontroll av landet följt av åren i Sovjetunionen och över 20 år av en prorysk inriktning under Alexander Lukaschenko.

Men Rysslands annektering av Krim och stöd till separatisterna i östra Ukraina har skakat om Vitryssland. Många i befolkning ser nu att den från Moskva framhållna slaviska enheten mellan Ryssland, Ukraina och Vitryssland var en myt som dessutom resulterat i ett krig mellan broderfolken.

Intresset för den vitryska självidentiteten har därmed ökat.

– I mer än 20 år har det vitryska språket hållits tillbaka till förmån för ryska genom att vitryska inte använts som ett officiellt språk. Nu har vi kurser i vitryska med tusentals deltagande i ett dussintal städer. Flera företag, både statliga och privata börjar göra reklam på vitryska. Vidare har traditionella vitryska kläder och symboler blivit populära, berättar en märkbart glad Alaksiej Janukievich.

Symboler som vapen

Hans politiska parti, kristdemokratiska Vitryska folkfronten, har alltid använt sig av de traditionella vitryska symbolerna.

– Länge ansågs vitryska vara oppositionens språk och det är jag faktiskt glad över. Regimen försöker nu ändra på detta genom att börja använda vitryskan för att undvika att oppositionen drar nytta av denna återupplivning av det vitryska.

– Lukaschenko har insett att beroendet av Ryssland är farligt även för honom. Det har fått den vitryske ledaren att vilja distansera sig från Putin.

Svartmålar Minsk

Men Kreml ser inte stilla på. Förra årets ekonomiska nedgång i Vitryssland har skapat ett visst missnöje bland folket. Detta används av Moskvatrogna grupper för att svartmåla regimen i Minsk.

– De kallar Lukaschenko för förrädare eftersom han som kallat sig Putins närmsta vän har behållit goda sina relationer med ledningen i Ukraina och var neutral i konflikten mellan Ryssland och Turkiet efter nedskjutningen av det ryska stridsplanet.

– Enligt min mening är detta farligt för Vitryssland men också för Lukaschenko personligen. Det finns ett ökat antal människor som säger att Lukaschenko är en dålig ledare och Putin en bra ledare. Det är ingen majoritet av befolkningen som tycker så, men det börjar bli en betydande del av folket, säger han.

Alaksiej Janukievich menar att den senare tiden har visat att den verkliga kampen i hans hemland inte står mellan demokrati och ett auktoritärt styre, utan om huruvida Vitryssland ska tillhöra den ryska eller europiska sfären.

– Detta är en väldigt allvarligt. Jag tror inte att våra vänner i väst till fullo förstår de här utmaningarna. Tyvärr har den ryska faktorn alltid underskattats och många politiker i väst inser inte att Vitryssland verkligen kan vara nästa mål för Putin, säger Alaksiej Janukievich.

Han menar att utvecklingen i Ukraina som tvingade bort Viktor Janukovytj som landets president lärde Putin att det inte räcker med att kontrollera landets ledare. Man måste ha samhället med sig.

Ökad rysk närvaro

I Vitryssland har detta märkts av under de senaste åren genom ökade proryska organisationer och att Ryssland har öppnat kulturcenter i de stora vitryska städerna.

– Dessa kulturcenter förespråkar ett återupprättande av det ryska imperiet och framför även öppet åsikten att Vitryssland inte kan existera som en självständig nation. Människor reagerar över hur dessa center tillåts då de samtidigt förnekar den vitryska staten. Men regimen är väldigt försiktigt och vet inte hur Putin skulle agera om den skulle stänga dessa kulturcenter.

Farliga paramilitära organisationer

Samtidigt uppskattar så klart inte Lukaschenko denna verksamhet.

– Men det som är farligare än propagandan är de paramilitära kosackorganisationer som tillsammans med den ryskortodoxa kyrkan organiserar ungdomar i väpnad utbildning till det ryska moderlandets och den ryska kulturens försvar. Rent tekniskt är det inget annat än en militärutbildning.

Alaksiej Janukievich förklarar att dessa ungdomar kommer att användas för att försvara ryska traditioner och att verksamheten är sponsrad av Kreml. Detta har försatt Lukaschenko i en svår position. Om han ingriper mot de proryska aktiviteterna drar han på sig Putins vrede och gör han inget riskerar han att förlora kontrollen över landet.

– Lukaschenko bär ensam skulden för den här situationen, säger den vitryske oppositionspolitikern med en hänvisning till 1990-talets förda politik då Lukaschenko gjorde allt för att få Moskvas gunst.

Nu tyder en del på att Lukaschenko försöker vinna Bryssels gunst. Konflikten i Vitryssland har gett den vitryske presidenten rollen som fredsmäklare, eller åtminstone värdskapet, för de fredssamtal som förts med statscheferna från Ryssland, Ukraina, Frankrike och Tyskland i den vitryska huvudstaden.

I augusti förra året frigav regimen landets politiska fångar. Två månader senare upphävde EU temporärt sanktionerna mot 170 vitryssar, däribland Lukaschenko, och tre vitryska företag. Den 1 mars upphörde sanktionerna helt och fullt.

Samtidigt som relationen mellan Bryssel och Minsk blir bättre, minskar EU stödet till det civila samhället i Vitryssland.

– Det verkar som att den vitryska regimen ställt krav och fått gehör för att stödet till oppositionella krafter i Vitryssland ska minska i utbyte mot en dialog med regimen. Nu har EU-institutioner börjat ge stöd till vitryska organisationer som inte är riktiga företrädare för det civila samhället utan skapade av regimen, säger Alaksiej Janukievich.

Maktskifte var ett mål

Han framhåller vikten av att EU fastställer strategiska mål i relationen med Vitryssland. Han nämner den amerikanska strategin som fanns när George W Bush var USA:s president. Då var målsättningen ett maktskifte i Minsk vilket var något som man aktivt understöddes.

– Vi kan diskutera om det var fel eller rätt, men det var åtminstone en strategi. Sedan dess har det inte funnits någon. Nyligen fick jag frågan om det var bra eller dåligt att EU hävde sanktionerna. Mitt svar var att det beror på vad man vill uppnå.

Kortsiktigt av EU

Han tycker att EU:s ledare har ett extremt kortsiktigt perspektiv och lyfter fram dialogen mellan Bryssel och Minsk som bevis för det.

Dialogen bidrog till att de politiska fångarna frisläpptes och skapade även ökad frihet för oppositionen. Resultaten är bra men hela systemet är kvar.

– Det jag skulle föreslå är framtagandet av en färdplan för EU och Vitryssland med tydliga definitioner för vad den vitryska regeringen och EU ska göra. I det långa loppet är det nämligen i EU:s intresse med ett demokratiskt och stabilt Vitryssland. Om väst inte investerar i detta kan det sluta med en ny konflikt där Ryssland tar över Vitryssland. Om Putin lyckas med det, vem är då näst på tur?

Få har reagerat

Alaksiej Janukievich tycker inte att väst har reagerat tillräckligt på Rysslands imperialistiska agerande. Han nämner tre konflikter som bevis för detta. Georgienkriget som resulterade i två utbrytarrepubliker, annekteringen av Krim och inbördeskriget i Ukraina med dess utbrytarrepubliker uppbackade av Ryssland. Blicken är stadig och han lutar sig fram för att understryka det han nu ska säga:

– Ryssland är det största hotet mot Vitryssland. Det gäller de baltiska staterna och även Sverige.